Foto: Håkan Jacobsson
Asmait Mukur drev omkring i en flotte på Medelhavet innan hon och de andra passagerarna plockades upp. Foto: Håkan Jacobsson
Asmait Mukur drev omkring i en flotte på Medelhavet innan hon och de andra passagerarna plockades upp. Foto: Håkan Jacobsson
Asmait Mukur drev omkring i en flotte på Medelhavet innan hon och de andra passagerarna plockades upp. Foto: Håkan Jacobsson
Asmait Mukur. Foto: Håkan Jacobsson

Från Eritrea till Trelleborg

Personligt Asmait Mukur vill öppna en affär i Malmö. Men hon vill bo kvar i Trelleborg, hennes nya hemort efter en farlig färd från Eritrea.

Namn: Asmait Mukur
Ålder: 18 år
Yrke: Studerande
Bor: Hos en familj i Skegrie
Fritid: Umgås med vänner, simmar.
Aktuell: En av de unga människor som hörs i en ljudinstallation utanför järnvägsstationen i Trelleborg. Den har kommit till på initiativ av konstnären Birgitta Godlund. Vi skrev om det den 20 oktober.

Sedan ett par veckor kan de som kommer till järnvägsstationen i Trelleborg lyssna till berättelser från några av de ensamkommande flyktingbarn som kommit till kommunen de senaste åren.
Utanpå stationsbyggnaden har man monterat en högtalare, och en av de röster man hör tillhör Asmait Mukur. Hon berättar om en farlig färd från Eritrea, genom öknar och över strida floder.
Tidningen har stämt träff med Asmait Mukur i hennes nya hemstad.
– Jag är 18 år nu. Jag går i skola på Söderslättsgymnasiet, förberedande utbildning för gymnasiet. Vi läser in åttan och nian på ett år.

– Jag börjar på gymnasiet till hösten, om jag fixar det. Men det är svårt, med språket.
Hennes modersmål är tigrinska, det dominerande språket i Eritrea.
– Det är helt skilt från svenskan och har ett annat alfabet.
Hon berättar:
– Jag kom till Sverige 2014.
Hon var alltså inte alls gammal när hon bestämde sig för att korsa gränsen mellan Eritrea och Etiopien. Det var ingen större dramatik i det, berättar hon. Hon bodde så pass nära gränsen att det bara tog fem minuter att promenera dit och ingen hindrade henne att gå över.
Hennes föräldrar var lantbrukare.

– Jag har tre syskon och fyra halvsyskon.
Hon berättar att hon växte upp hos sin farmor i Kolet i Senafe, en ort som ligger söder om huvudstaden Asmara.
– Den är ungefär lika stor som Trelleborg, bedömer hon.
Det var när farmodern dog som hon bestämde sig:
– Jag ville inte bo i Eritrea. Det var svårt.
Hon gick alltså in i Etiopien. Längre än så sträckte sig hennes planer inte då.

– Jag bodde bara tre veckor i Etiopien. Där var så varmt. Jag bestämde mig för att flytta till Sudan.
Men tillvaron där var också varm och besvärlig. Så hon följde med flyktingar som skulle ta sig norrut, genom Libyen.
– Vi åkte flera stycken, på flaket till en öppen lastbil.

Hon fick hjälp av de andra att ordna mat.
– Jag åt inte tillräckligt, men jag fick lite.
Därtill råkade hon ut för malaria.
Vid Medelhavskusten lastades hon och många andra i en gummiflotte, med kurs på Europa. Var meningen.
– Men den var sönder, så den gick inte att styra. Vi drev lite hur som helst. Vi skrek för att någon skulle höra oss.

De siktades från ett flygplan, och en båt skickades ut från Italien för att plocka upp dem.
I Italien fick hon hjälp av andra eritreaner att ta sig till Sverige, som hon inte ens visste fanns när hon hade börjat sin resa. Men hon tyckte att det lät bättre än Tyskland eller Danmark.
Asmait Mukur kom alltså till Sverige innan flyktingströmmen verkligen tog fart 2015.

Hon berättar att hon förlades i Eslöv i en månad innan hon tillbringade en månad på sjukhus i Malmö, för sin malaria.
Efter det har hon bott i Trelleborg, först på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i centrum.
Det stora flertalet av de ensamkommande är annars pojkar, men hon var inte ensam flicka.
– Där fanns ett par tjejer till, en från Somalia och en från Eritrea.

Numera bor hon i familj i Skegrie. Och hoppas alltså kunna börja på gymnasiet till hösten.
– Jag tycker mycket om religion, säger hon. Och historia.
Det är nyttigt att få prata sitt eget språk också, för att inte huvudet ska bli fullt av tankar som inte får ett uttryck.

– Det finns inte så många eritreaner i Trelleborg. Det är fler i Malmö och Lund, och dit åker jag ibland.
Någon saknad efter maten hemifrån behöver hon inte känna, säger hon – det går att få tag i i Sverige. Men hon gillar svensk mat – och nämner hamburgare.
Eritrea är ett land med en lång och rik historia, men är nu ett av världens fattigaste länder, Det utropade sig som självständigt från Etiopien 1991 och har sedan dess haft samma president – bara det parti han tillhör är tillåtet. Enligt organisationen Reportrar utan gränser är landet sämst av 180 granskade stater när det gäller pressfrihet.

Asmait Mukur har ingen uppfattning om ifall människor förtrycks i Eritrea, om det är farligt att leva där.
– Jag var ju så liten när jag flyttade därifrån. Jag hör de som säger det, men jag har inte varit med om det själv.
Men hon berättar att hon har mist en bror, som blev skjuten.
Hon berättar att hon har kontakt med en syster i Eritrea – sina föräldrar vill hon inte prata om.

– Jag har en halvbror i München. Honom träffade jag i somras.
Om hon får drömma, vad gör hon då om tio år?
– Jag har startat min egen affär i Malmö, där jag säljer eritreanska kläder.
– Men jag bor kvar i Trelleborg. Jag tycker om Trelleborg, det är lugnare än i Malmö.

Namn: Asmait Mukur
Ålder: 18 år
Yrke: Studerande
Bor: Hos en familj i Skegrie
Fritid: Umgås med vänner, simmar.
Aktuell: En av de unga människor som hörs i en ljudinstallation utanför järnvägsstationen i Trelleborg. Den har kommit till på initiativ av konstnären Birgitta Godlund. Vi skrev om det den 20 oktober.

Läs mer:

×