Foto: TT
Isabelle Ståhl.Foto: TT
Illustration: Tora Carserud

Vill skapa utrymme för sorg i litteraturen

kultur Nyligen avslöjades att romandebutanten Isabelle Ståhl är en av årets nominerade till Augustpriset. Hon är författare, doktorand inom idéhistoria, kritiker och krönikör på en av Sveriges största morgontidningar. Sin krönikörskarriär började hon på Norra Skåne.
– Det betydde väldigt mycket att få det förtroendet, säger Isabelle Ståhl.

Isabelle Ståhl

Född: 1988
Familj: Mamma, pappa, två bröder.
Bor: Uppväxt i Ängelholm, bor i Hornstull i Stockholm, i Berlin om somrarna.
Gör: Doktorerar i idéhistoria vid Stockholms universitet.
Bakgrund: Bloggare, krönikör och kritiker
Aktuell med: Romanen Just nu är jag här som nominerats till Augustpriset. Är en av författarna som kommer till Bokens Dag den 18 november i Hässleholm.
Isabelle Ståhl om …
… Stockholm som stad:
– Den är svår att leva i på ett sätt. Men jag har mina vänner här. Den är väldigt vacker, det finns något estetiskt med den som är bra. Den är ganska hård, man måste producera och prestera mycket. Ganska kall.
… sina intressen:
– Det är väldigt mycket text i mitt liv för jag tycker att det är väldigt roligt att hålla på med text. Eftersom jag är idéhistoriker så är jag väldigt intresserad av 1900-talshistoria i Tyskland. Men jag tycker också om att träffa vänner. Det är så konstigt när man blivit vuxen, när man var barn hade man intressen som ridning och kör. Många människor har ju fortfarande det men jag vet inte. Jag gillar att cykla typ men det är inte riktigt ett intresse.
… sin avhandling:
– Den handlar om drogprotokoll från experiment med hallucinogena droger på 1920-talet i Tyskland inom psykiatrin. De tog drogerna själva för att utforska psykosen inifrån. Varför ville de det? Vad var det i psykosen som de inte kunde få någon annanstans ifrån?

Det var när hon var i tjugoårsåldern som Isabelle Ståhl började skicka ut sina krönikor till olika tidningar. Men det var svårt – antingen svarade tidningarna inte eller så meddelade de att de inte var intresserade. Till slut fick hon napp hos Norra Skåne.
– Jag blev extremt glad när jag fick börja skriva där. Det betydde väldigt mycket att få det förtroendet att skriva krönikor. Det var en bra plantskola kan man säga, säger hon.
Själva krönikeformatet lockade henne, ett kortare format där man kan blanda självupplevda händelser med en tematik eller något man vill utforska djupare.
– Jag tror att det är väldigt bra att skriva i olika former och olika genrer innan man skriver en roman. Det har varit bra för mig att få öva. Många har väldigt svårt att lämna ifrån sig sina texter och visa dem för andra och det har jag gjort väldigt mycket.
Isabelle Ståhl är uppvuxen i Ängelholm, flyttade till Lund som 19-åring och bor nu i Stockholm sedan sju år tillbaka.
Hennes roman Just nu är jag här utkom i maj i år och handlar om Elise – en lika mycket Tinder-användande som sömnpillerknaprande student vid Stockholms universitet.
– Boken handlar om en ung kvinna som har tillfälliga anställningar, tillfälliga bostäder och tillfälliga relationer. Hon saknar en fast rot i tillvaron och hon saknar de yttre förutsättningarna för att känna sig hemma så internet och sociala medier blir väldigt viktigt för henne, säger Isabelle Ståhl.
Huvudkaraktären Elise jämför sig mycket med andra och är ömsom kärlekstörstande, ömsom äcklad av kärleken. Hon träffar Victor och blir blixtförälskad, men så snart han förklarar hur mycket han gillar henne blir hon distanserad.
– Hon beskriver sig själv som ett opersonligt medvetande som flyter omkring. Konturlös. Eftersom hon inte har någon att stöta emot eller något som ger henne konturer så upplever hon sig själv som väldigt vag.
Just nu är jag här har beskrivits som en generationsroman och en Stockholmsskildring, och flera har jämfört den med Hjalmar Söderbergs författarskap.
– Det känns smickrande eftersom jag tycker om Söderberg och det finns något av den sorgen i boken som han har som jag ville ge ett utrymme. Sorg är en väldigt improduktiv känsla som vi inte är uppmuntrade att ha. Det är så klart bra om man inte är sorgsen hela tiden, men den känslan i dag leder inte till någonting, därför vill jag ge den ett utrymme.
Många har beskrivit Elise som känslolös men det håller inte Isabelle Ståhl med om.
– Hon känner ganska starka känslor och blir överväldigad av dem, särskilt när det gäller saker som är på avstånd. Hon är lite rotlös, jagande efter någonting som alltid finns på avstånd, och det är någonting ganska sorgset. Vissa har kommenterat att hon har humor och det tycker jag också att hon har, en svart humor.
Varifrån fick du idén till boken?
– Den har kommit till mig under tio år. Något tar form i en och man ser saker där man är som man på något sätt vill ifrågasätta. Varför är det så här? Det är en sorts absurditet och ett främlingskap inför saker som gör att man måste skriva om det.

Finns det något av dig i huvudkaraktären Elise?
– Jag rör mig ju i samma miljöer som hon gör och när det gäller en sån här typ av bok så är det omöjligt att det inte finns saker man känner igen hos sin huvudperson, säger hon.
Delar av hennes roman utspelar sig på Stockholms universitet och det är också där som Isabelle Ståhl håller på att skriva sin avhandling inom idéhistoria. Hon har tidigare även studerat litteraturvetenskap men var säker på att det inte var ett ämne hon ville fördjupa sig för mycket i.
– Jag ville inte läsa för mycket om litteraturen, det gjorde att den kändes mindre magisk.
För henne har litteraturen varit ett ställe att dra sig tillbaka till och drömma sig bort i.
– Den har alltid varit bättre än verkligheten på det på något sätt.
Intresset för att skriva är något hon har med sig sedan barnsben.
– Först ritade jag och sen lärde jag mig skriva. När jag var fyra fem år skrev jag små berättelser. Det kändes alltid som att det var det jag kunde, det var det jag var bra på. Jag blev även uppmuntrad hemifrån och det tror jag var väldigt viktigt.
Hon har skrivit på sin bok hemma eller på resor – och helst nattetid.
– Många kan inte det, men jag tycker att man ofta känner sig mer ärlig då. Det är likadant om man pratar med någon sent på kvällen, man är mer ärlig.
I oktober avslöjades att Just nu är jag här är nominerad till Augustpriset.
– Det är inte så vanligt att debutanter blir nominerade, det känns jättehäftigt, säger Isabelle Ståhl. Klas Östergren rådde mig att alltid ta ut alla segrar i förväg men jag vet inte riktigt hur man gör.
När romanen var klar infann sig en viss lättnad.
– Det kändes skönt eftersom det var väldigt jobbigt att skriva den. Jag hoppas att det aldrig blir så jobbigt igen.
Trots det har hon långt ifrån tröttnat på boken.
– Nej, jag är fortfarande glad att jag får prata om den. Det är klart att man känner att man upprepar sig mycket nu när man pratar med folk. Men det är mycket diskussioner som jag är glad för. Det som händer efter boken känns väldigt roligt, att den leder till samtal, säger Isabelle Ståhl.
Det har blivit en hel del intervjuer och författarsamtal och hon har upptäckt att såväl unga som äldre uppskattar hennes bok.
– Men framför allt är det väldigt fint att höra när människor känner igen sig. Det känns bra att boken ger ett utrymme där man kan andas lite och en känsla av att ”det är inte fel att känna så här”. Den är tillåtande.

Har du några nya projekt på gång?
– Jag skriver på min avhandling nu men jag vill också skriva en andra roman som jag har en idé till.

Kan du ge någon hint?
– Nja, vi får se, jag tror avhandlingen måste bli klar först, säger hon hemlighetsfullt.

Isabelle Ståhl

Född: 1988
Familj: Mamma, pappa, två bröder.
Bor: Uppväxt i Ängelholm, bor i Hornstull i Stockholm, i Berlin om somrarna.
Gör: Doktorerar i idéhistoria vid Stockholms universitet.
Bakgrund: Bloggare, krönikör och kritiker
Aktuell med: Romanen Just nu är jag här som nominerats till Augustpriset. Är en av författarna som kommer till Bokens Dag den 18 november i Hässleholm.
Isabelle Ståhl om …
… Stockholm som stad:
– Den är svår att leva i på ett sätt. Men jag har mina vänner här. Den är väldigt vacker, det finns något estetiskt med den som är bra. Den är ganska hård, man måste producera och prestera mycket. Ganska kall.
… sina intressen:
– Det är väldigt mycket text i mitt liv för jag tycker att det är väldigt roligt att hålla på med text. Eftersom jag är idéhistoriker så är jag väldigt intresserad av 1900-talshistoria i Tyskland. Men jag tycker också om att träffa vänner. Det är så konstigt när man blivit vuxen, när man var barn hade man intressen som ridning och kör. Många människor har ju fortfarande det men jag vet inte. Jag gillar att cykla typ men det är inte riktigt ett intresse.
… sin avhandling:
– Den handlar om drogprotokoll från experiment med hallucinogena droger på 1920-talet i Tyskland inom psykiatrin. De tog drogerna själva för att utforska psykosen inifrån. Varför ville de det? Vad var det i psykosen som de inte kunde få någon annanstans ifrån?

×