Anders de la Motte aktuell med Höstdåd. Foto: Gunilla Wedding
Anders de la Motte. Illustration: Tora Carserud
Anders de la Motte aktuell med Höstdåd. Foto: Gunilla Wedding

Deckarförfattare som hittat hem i Skåne

Deckarförfattaren Anders de la Motte har hittat tillbaka till barndomen och uppväxten i Skåne i sitt skrivande. Kriminalromanen Slutet av sommaren som kom förra året blev första delen i en planerad årstidskvartett från Skåne. Nyutkomna Höstdåd är nummer två.
– Hela idén kläcktes i känslan när man ser sitt pojkrum för sista gången, förklarar han.

Anders de la Motte tar emot i sin skrivarstuga som ligger granne med familjens villa i Lomma. I stugan som han själv inrett i en rå, industriell stil finns en skrivarhörna, en bekväm soffa och till och med en loftsäng om arbetet skulle pågå in på natten.
– Fast det är mest barnen som tjatar om att få sova över här, berättar Anders de la Motte medan han sätter i gång kaffemaskinen.
I en blygsamt liten bokhylla försöker han också få plats med olika utgåvor och översättningar av sin böcker – Geimtrilogin, polisdeckarna MemoRandom och UltiMatum och så nu Slutet på sommaren och Höstdåd. Det är bara de två sista han arbetat med i skrivarstugan. På väggen framför datorn har han spänt ett långt snöre och där växer så småningom böckerna fram med storyboard, tidslinje, egenritade kartor och intressanta klipp.
Men egentligen börjar en ny bok i bilen – i alla fall sedan han började skriva om Skåne.
– Jag kör runt och tittar på miljöer och fotar jättemycket med min mobil och försöker få ihop en känsla, förklarar han. Jag börjar med miljöerna och försöker känna vilken story det ska vara där.

Återvändandet till skånska miljöer och till barndomstrakterna i nordvästra Skåne, Anders de la Motte är uppvuxen på en gård i Billesholm, började med Slutet på sommaren (2016) där handlingen pendlar mellan 1983 när en lite pojke försvinner spårlöst från en gård på slätten och nutid där pojkens syster Veronica återvänder för att ta reda på vad som hände.
– Den sammanhållande känslan i årstidsböckerna är melankoli, det är min egen barn- och ungdomstid jag tittar tillbaka på, berättar Anders de la Motte. Allt började med att min pappa fick en stroke och vi sålde mitt föräldrahem och lämnade Billesholm. Hela idén kläcktes i känslan när man ser sitt pojkrum för sista gången och den känslan håller jag kvar i böckerna.
– Sedan ligger det också melankoli i platserna och orterna jag skriver om, fortsätter han. Det är orter som kanske har sin bästa tid bakom sig men kämpar för att hitta en plats i ett samhälle som ser annorlunda ut jämfört med deras glansdagar. Många lansera sig med att största fördelen är att de ligger nära något annat, att det är lätt att åka därifrån. Det här säger jag med kärlek, jag är själv härifrån och hade också bråttom bort.

Anders de la Motte lämnade Billesholm för Stockholm, lumpen och sedan polishögskolan. Först många år senare återvände han till Skåne med fru och barn och bosatte sig i Lomma.
– När jag började skriva böcker utgick jag också från Stockholm – polishögskolan och framåt. Det dröjde ända till Slutet av sommaren innan jag insåg att jag har 20 års erfarenhet av något annat – hur det är att bo i en liten by, hur man pratar och beter sig där.

Både Slutet av sommaren och Höstdåd pendlar mellan brott i det förflutna och utredningar i nuet och det förflutna löper parallellt med Anders de la Mottes uppväxt.
– 1983 i Slutet på sommaren när Veronicas lillebror försvinner spårlöst är hon 12 år och det var jag också då. 1990 i Höstdåd är Simon och de andra ungdomarna 19 år och det var jag också. Det är min ungdom, min musiksmak, maten jag åt som jag beskriver.
Här återvänder vi till det där med att köra bil och leta miljöer. Inför Höstdåd var det Söderåsen som gällde och Anders de la Motte hittade tillbaka till stenbrottet där han och hans vänner brukade bada.
– Söderåsen är en fantastisk miljö med många spännande berättelser. Jag tog med min pappa när jag körde runt och han visade alla smitvägar, berättade var gamla släktingar hade bott, om fiolbyggaren som rymde under första världskriget och mycket annat. Här finns fantastisk vackra lövskogar som i sig är ganska otäcka. Går man en bit och det är lite disigt tappar man lätt orienteringen och så vet man att någonstans här framme stupar det brant.
Det gamla stenbrottet finns inte utsatt på någon karta och vägen dit är avspärrad med en bom. Anders de la Motte fick ringa godsägaren för att be om tillstånd att fota och samtidigt lova att inte tala om var det ligger.
– Han är ansvarig för stenbrottet och det är brant och halt i området. Jag mindes det med klippor som var otrolig höga och farliga att hoppa från och så kom jag dit och det var två meter som bäst. Men vattenståndet har säkert stiget sedan dess …

När Anders de la Motte hittade sitt stenbrott kunde han börja arbeta med berättelsen vid skrivbordet. Då blev stenbrottet en plats där ett ungdomsgäng badar sista natten innan de skiljs åt efter gymnasietiden. Natten slutar med en tragisk olycka, eller möjligen ett brott. I nutid börjar den inflyttade Stockholmspolisen Anna Vesper och hennes tonårsdotter gräva i händelsen. Anders de la Motte poängterar att även om han utgår från verkliga platser och miljöer så gör han fiktion av det och hittar på egna namn.
– Då kan jag styra och ställa med miljöerna så att de passar mina berättelser. Alla personer är också påhittade även om de händer att läsare säger att de vet precis vem jag menar. Jättekul säger jag, för det vet inte jag.

Skrivprocessen börjar med att Anders de la Motte skriver ner en mängd idéer.
– Jag samlar ihop saker och stryker ner och har till slut en storybord med vilka som är med och kanske tio nyckelscener och början och slut. Så jobbar jag mig framåt i berättelsen och stryker efterhand.
Sedan 2012 har Anders de la Motte varit författare på heltid och han är noga med att behandla skrivandet som ett heltidsarbete.
– När det var en hobby fick jag skriva när jag kunde men numera går jag hit varje dag klockan tio och skriver fram till fem ungefär. Och så har jag ett beting på minst fem boksidor varje dag. Sedan tycker jag alltid att jag planerar väl men när det närmar sig deadline sitter jag ändå här och får köra nya pass mellan tio på kvällen och ett på natten.
Anders de la Motte lämnar alltid ett i princip klart manus till förlaget och sedan blir det ett antal turer med diskussioner med manusutvecklar och redaktör, korrläsning och strykningar. Som självlärd författare lär han sig mycket genom arbetet med förlaget betonar han. Och han medger att han är perfektionist.
– Jag är kontrollmänniska, till Höstdåd har jag till och med tagit omslagsfotot, säger han med ett skratt. Det ska stå mitt namn på omslaget så jag vill att läsarna ska känna att jag gjort mitt absolut bästa. Den dagen jag känner att jag inte kan det får jag ta en paus.

Än så länge har det inte inträffat – sedan debuten med Geim har det kommit en ny de la Motte-bok nästan varje år. Just nu är det tredje delen – vinterboken – av årstidskvartetten som är under arbetet. Hittills är den mest på bilkörarstadiet.
– Jag velar lite fram och tillbaka om den ska utspelas på Österlen eller möjligen åt Torekovhållet, säger Anders de la Motte fundersamt. Jag har tänkt att jag ska väva in det här med sommarboende, någonstans där det kommer folk på sommaren så man får det här lite ödsliga på vintern, att det är släckt i vartannat hus. Jag försöker också variera mig i Skåne och nu känns det naturligt att det skall kretsa kring någon sjö.
När vi avslutat intervjun lämnar jag Anders de la Mottes skrivarstuga fylld av nyfikenhet inför den där vinterboken. Själv ska han snart sätta sig i bilen och köra mot Höganäs och ett av sina många författarframträdanden.
– Då tar jag nog en runda med kameran också. Och i morgon ska jag till Båstad och köra runt. Det finns två sjöar utanför Ängelholm som jag tror kan vara som jag tänkt inför vinterboken.

Anders de la Motte:
Född: 1971 i Billesholm
Bor: I Lomma
Bakgrund: Polis och säkerhetsexpert som debuterade som författare med Geim 2010.
Böcker: [Geim] 2010, [Buzz] 2011, [Bubble] 2012, MemoRandom 2014, UltiMatum 2015, Slutet på sommaren (2016).
Aktuell: Med Höstdåd som kom ut på Forum i september och som medverkande på Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
Anders de la Motte om …
Slutet på sommaren som tv-serie: ”Just nu håller jag på att snickra på en tv-serie av den tillsammans med Björn Carlström och Stefan Thunberg som skrev manus till tv-serien Jägarna, där jag för övrigt varit med som polisexpert. Vi har redan ett par intressenter – boken har gått jättebra och synts överallt och passar bra som tv-serie. Björn och Stefan beskrev den lite som True Detective möter Jägarna fast i Skåne. Och ser man till hela bokserien kan man ha en tv-serie där man kan flytta runt och ha nya miljöer och nya personer, göra om allt men ändå ha kvar serietänket.”
… hur böckerna mottas i trakterna han skriver om: ”Väldigt väl. Vilket är glädjande och jag tror att det beror på att jag har försökt skriva med kärlek och har väldig respekt för dem som valt att bo kvar och försöker få ihop ett liv med de utmaningar det innebär. Jag försöker att inte ha någon slags exotisk blick.”
… Skåneböckerna har blivit hans stora, breda genombrott: ”Det kan man nog säga. Geimserien sålde fantastiskt bra men var kanske mer nischad. Det här är böcker som min mamma gillar. Hon är bibliotekarie och med de andra böckerna har det varit lite så – nja det är inte min stil. Men de här är hennes stil så det märks att det är ett bredare tilltal. Sedan är det så roligt för mig som är en väldigt otålig person att det är en serie som hänger ihop i stil, berättande och miljö men samtidigt kan jag börja om varje gång. Och läsarna kan hoppa in var de vill och gå framåt och bakåt.”

Läs mer:

×