Lysande om obesvarad kärlek

BOK
Dagar av ensamhet
Författare: Elena Ferrante
Översatt av: Barbro Andersson
Förlag: Norstedts

Litteratur/recension

Pseudonymen Elena Ferrante blev härom året världens hetaste författarnamn genom de fyra fantastiska romanerna från Neapel. Men det var inte hennes debut, tidigare hade i Italien utgivits tre romaner med samlingsnamnet ”Krönikor om obesvarad kärlek”.
Italienskans mal d’amore betyder dock snarare kärlekssjuka, och det är verkligen vad det handlar om i den första av de tre romanerna, Dagar av ensamhet, som nu kommer på svenska. De två andra ska följa inom ett år.

Stommen för berättelsen är tämligen banal. En trettioåttaårig hustru i Turin blir plötsligt övergiven av sin man, som begapat sig i en betydligt yngre kvinna. Den övergivna Olga rasar över sveket, brinner av svartsjuka och försöker kompensera genom att förföra grannen. Barnen kommer i kläm.
Inte så originellt, men nu är inte Elena Ferrante vilken författare som helst, och detta är en rent gastkramande, mästerligt skriven roman, som alla älskare av Neapel-sviten säkert också kommer att ta till sig. Och man känner så väl igen Ferrantes stil, hennes skarpa, klara meningar och energiskt analytiska borrande.
Till min överraskning ser jag, att Dagar av ensamhet har en annan översättare än Neapel-romanerna. Jag skulle ha svurit på att det var samma. Barbro Andersson har fångat precisionen och klarheten exakt på samma sätt som Johanna Hedenberg, det talar för kvaliteten hos båda översättarna – och hos den författare de arbetat med.

Dagar av ensamhet är en jag-berättelse. Vi kliver rakt in i den uppenbart intelligenta men överhettat känslostarka Olgas medvetande. Och det är lätt att förstå hennes raseri mot den svekfulle karl, som i åratal låtit sig passas upp och stödjas av Olga men utan tack lämnar henne för en yngre och i hans ögon antagligen sexigare kvinna.
Olga har otvetydigt rätt och moral på sin sida, men hon klarar inte av att styra sitt känsloliv. Hon drabbas i sin svartsjuka av mal damore, blir fullkomligt oresonlig, låter ilskan gå ut över hund och barn och handlar fullkomligt irrationellt. Ibland inser hon det själv men inte alltid. Och allt detta tvingas läsaren uppleva inifrån Olgas ganska sjuka medvetande. Man vill först trösta henne, sedan be henne besinna sig och till slut ryta åt henne att för tusan skärpa sig! Med andra ord en medryckande roman.

Dagar av ensamhet är inte som Neapel-sviten en episkt upplagd roman utan en koncentrerad historia, egentligen en lång novell, som mestadels utspelar sig i Olgas lägenhet, där hon dessutom råkar låsa in sig själv med döende, förgiftad hund och med all rätt missnöjda barn.
Samtidigt resonerar Olga, ömsom fullkomligt rosenrasande, ömsom knivskarpt genomskådande men alltid övervakad av Ferrantes oföränderligt glasklara stil och psykologiska kontroll. Det är lysande litteratur.

BOK
Dagar av ensamhet
Författare: Elena Ferrante
Översatt av: Barbro Andersson
Förlag: Norstedts

×