36:an, Lars-Erik Svensson, bor på en tomt med historia. Foto: Håkan Jacobsson
36:an, Lars-Erik Svensson, bor på en tomt med historia. En del detaljer skvallrar om vad som försiggått här förr om åren. Foto: Håkan Jacobsson
36:an fick en personlig nummerskylt i födelsedagspresent en gång. Foto: Håkan Jacobsson
Lars-Erik Svensson, 36:an. Foto: Håkan Jacobsson

Pappas mössa gav smeknamnet

SMEKNAMN. Frågar du efter Lars-Erik Svensson i Hörby är det inte säkert att du får ett svar. Frågar du efter 36:an är chansen mycket större – han berättar att han har smeknamnet efter sin far och att denne fick sitt för att han hade en för liten mössa.

Namn: Lars-Erik Svensson, mera känd som 36:an.
Ålder: 78 år
Familj: Fru, två söner, tre barnbarn
Bor: Gathus i centrala Hörby.
Aktuell: En av ett gäng som träffas regelbundet för att berätta och forska om det gamla Hörby. De arbetar just nu på sin andra bok.

– Farsan var med i vargungarna. De hade båtmössor; han fick en som var nummer 35. Den var lite för liten, så han stack liksom ut. Så han fick heta 35:an.
Enligt logikens lagar blev sonen 36:an. Dennes söner i sin tur fick nummer 37 och 38 och en sonson lär vid något tillfälle har presenterat sig som 39:an.
Namnet är så inarbetat att Lars-Erik Svensson svarar ”36” i telefonen och när han startade skrotfirma registrerades den som ”36:ans återvinning”.
Han och hustrun bor centralt i Hörby, i ett gathus nere vid ån.

Centralt, på gott och ont – han sitter på första parkett när det gäller en del av Hörbys busliv.
Hörbyån rinner förbi alldeles nedanför och han har ordnat så att han har en fin utsikt.
– Farfar köpte det 1900, upplyser han.
– Vi bodde på Norr, berättar 36:an, men jag var här mest, hos farfar och fastrarna.

Själv flyttade han inte hit förrän för knappt tjugo år sedan, tillsammans med hustrun Lovisa – mera känd som fru Svensson.
Hon var krigsbarn från Finland och kom att växa upp i Sätofta.
36:an berättar att det var maskerader som gjorde att de blev ett par. Sådana anordnades på flera av dansställena runt omkring.
– Jag var Chaplin, hade en stor fluga med lampor i ändarna, hon var målarinna. Hon sade att vi måste delta som ett par, för då skulle vi ha större chans att vinna.
De gjorde så:
– Vi vann flera priser.
Och de blev alltså ett par på riktigt också.

De bodde först i Ludvigsborg, men skaffade senare en gård i Slagtofta, alldeles norr om tätorten.
Lars-Erik Svensson har prövat på en mängd olika arbeten. Riktigt ung började han som säljare på Förenade Bil i Malmö. När han kom tillbaka efter militärtjänst på F10 i Ängelholm möttes han av beskedet att där inte fanns någon plats för honom längre.
En entreprenör fick reda på att 36:an var ledig för anställning och ringde:
– Kan du köra bandare? frågade han. Klart jag kan, sade jag och sedan höll jag på med att lasta grus, ploga snö och sådant.

– Så ringde chefen för lastbilscentralen. Han undrade om jag ville köra en lastbil i stället för en åkare som plötsligt hade dött – änkan stod där med en lastbil som ingen körde.
– Efter ett halvår köpte jag åkeriet.
Men så, på 70-talet, blev hans far dålig. Fadern, alltså 35:an, hade varit skrothandlare och nu gav sig sonen också in i den branschen.
Firman har sedermera gått vidare till de två sönerna och 36:an har därmed bevisat att han visst kunde sluta arbeta – han berättar att det fanns de som inte trodde att han skulle klara av en sådan tillvaro.

Fast hans tjänster är fortfrande efterfrågade; när tidningen kommer för att hälsa på är det ingen som öppnar, för han inte hemma. Det visar sig att någon har ringt efter honom för att få hjälp med att åtgärda ett stopp i avloppet, så han är lite försenad.
Lars-Erik Svensson är alltså känd för att vara i farten. Vid sidan om sitt arbete har han bland annat haft hästar.
– Jag startade Hörby djurmarknad 1976. Den finns ännu, men bara med smådjur.

Till årets Hörby marknad blev den också äntligen klar, boken som fått namnet ”Hörby centrum förr och nu i ord och bild”. Den är resultatet av träffar som ett antal äldre Hörbybor haft för att prata om gamla tider och berätta minnen.
36:an berättar att det nog tog lite längre tid än vad som behövts, eftersom tonvikten vid träffarna gärna lades på just prat.
– Någon måste ju skriva upp vad som sägs, annars blir det ju aldrig något resultat.
Så utgivningsdatum för boken flyttades fram flera gånger.
– Vi måste bruka allvar! Vi fick ha ordning på mötena.

De föresatte sig att ha boken klar till Hörby marknad i år.
– Den var klar bara några dagar innan. Den första upplagan var på 500 exemplar. Den såldes slut på fem veckor. Vi beställde 250 till, av dem är femton kvar.
– Jag är så stolt – vi har inte skrivit någonting förut, någon av oss.
Nu har gänget, som träffas på onsdagseftermiddagarna, fått blodad tand. Bok nummer två är på gång. Nu är tanken att gå lite djupare när det gäller exempelvis industrier och andra företag.

– Vi vågar inte säga när den ska vara klar. Problemet är att få tag i bilder.
36:an har en hel del att berätta om huset där han själv bor.
– Förr låg här ett fattighus. Det här huset byggdes av material som blev över när de byggde kyrkan, så det var väl klart 1899, 1900, någon gång.

Här drev farfadern slakteri, charkuteri och rökeri. 36:an öppnar dörren till det utrymme i ett uthus där rökeriet var inrymt – efter flera decennier i overksamhet avslöjar doften fortfarande vad det användes till.
Här finns mer:
– Jag har grejor i säckar; en del måste vara ända sedan 1830-talet.
Kanske finns där stoff till en hel bok om bara den här tomten vid ån i Hörby.

Namn: Lars-Erik Svensson, mera känd som 36:an.
Ålder: 78 år
Familj: Fru, två söner, tre barnbarn
Bor: Gathus i centrala Hörby.
Aktuell: En av ett gäng som träffas regelbundet för att berätta och forska om det gamla Hörby. De arbetar just nu på sin andra bok.

×