Torbjörn Flygt är aktuell med romanen Flyktväg. Foto: Gunilla Wedding
Torbjörn Flygt kommer till Bokens Dag i Hässleholm 18 november. Foto: Gunilla Wedding
Torbjörn Flygt. Foto: Gunilla wedding
Torbjörn Flygt. Illustration: Tora Carserud

En författare som alltid vill prova något nytt

I höst är Malmöförfattaren Torbjörn Flygt aktuell med romanen Flyktväg, en berättelse som tar läsarna till ett fiktivt centraleuropeiskt land i krig där mycket av det som händer också går att känna igen på hemmaplan.
– Jag ville skriva en väckarklocka men nu är vi nog nästan där, säger Torbjörn Flygt.

Torbjörn Flygt:
Född: 1964 i Malmö
Bor: Malmö
Bakgrund: Författare, kulturskribent och dramatiker som debuterade med romanen Längtans ögonblick 1995. Har skrivit flera romaner, dramat Karriär och också tre barnböcker. Fick Augustpriset för uppväxtromanen Underdog 2001.
Böcker: Längtans ögonblick (1995), Män vid kusten(1997), Underdog (2001), Verkan (2004), Himmel (2008), Fiskplåt och bajsdrakar (2009), Outsider (2011), Fruktolösa tokobertar (2011). Var man (2013), Spår i sanden (2014), Flyktväg (2017)
Aktuell: Med romanen Flyktväg och som gäst på Bokens Dag i Hässleholm lördag 18 november.
Torbjörn Flygt om …
… att resa bort och skriva: ”Det har jag gjort med nästan alla böcker. Det började med Underdog – förlaget satte mig på landet utanför New York någonstans där de hade en utbyteslägenhet. Där satt jag i två månader och skrev och märkte att det var ett bra sätt för mig att under en väldigt koncentrerad period arbeta dygnet runt i princip. Det är ett otroligt privilegium att kunna vistas i den här fiktiva världen 24 timmar om dygnet. När det gäller Flyktväg fick jag ett stipendium från Skandinaviska föreningen och satt i Rom förra oktober och skrev klart.”
… om att skriva barnböcker: ”När jag skrev mina första var det mycket för att jag hade barn i den åldern och ville göra mitt jobb mindre abstrakt för dem. Plus att det var roligt för dem och de kunde känna igen sig lite. Sedan tycker jag att om man är författare så ska man kunna skriva alla sorters genrer. Den sista av barnböckerna, Spår i sanden, skrev jag med vår dotter Nora och det var väldigt mycket hennes story. Det var jätteroligt att jobba ihop.”
… om att bli klar med en roman och släppa den: ”I samma stund som jag är klar med en roman så är jag egentligen färdig. Det finns inget mer att uptäcka i texten för mig och ibland är det väldigt sorgligt. Denna gång var det extra sorgligt att släppa Hart eftersom jag kom att gilla honom mycket och han var den jag stod närmast. Det är alltid en sorg att lämna en vänskap som man haft.”
… om var han hittade inspiration till landskapet i Flyktväg: ”Ska man vara helt ärlig skulle det ju kunna vara Skåne också, där jag har en viss vana att vistas på landet. Men sedan är min fru halvtyska. Hon kommer från Mûnchen och vi kört dit ofta de senaste åren. Då kör vi genom Gedser och Rostock och över Berliner-Ring och ner på forna östsidan. När vi kommer ner där kör vi ofta av från motorvägen och där finns det byar och samhällen där det ser ut som om det fortfarande är 80-tal. Så miljöerna är mycket därifrån.”
… om nästa bokprojekt: ”Jag brukar inte vilja prata om det men kan i alla fall säga att denna gång kommer man att känna igen mitt språk. Och de som väntar på en fortsättning på Outsider får vänta några år till.”

Vi träffas för att prata om Flyktväg och Torbjörn Flygts författarskap på ett ombonat, kakdoftande kafé i Malmö. Utanför lyser höstsolen och kaffet är varmt och starkt. Just i denna stund känns det som att vi är långt, långt borta från den mörka värld av krig, flykt, förföljelse och odemokratisk utveckling som Torbjörn Flygt skildrar i sin nya roman.
– Jag har burit med mig tankarna på Flyktväg rätt länge, säger Torbjörn Flygt eftertänksamt. I mitt skrivande arbetar jag ofta med enskilda pusselbitar – tankar, fragment, dialoger jag hör – och sparar dem. Här handlade det om att jag haft mycket tankar kring hur Sverigedemokraterna förhåller sig till muslimer, hur de svängt från att vara rent antisemitiska till att i stället utse muslimer till huvudfiender. Och hur det skett i andra delar av Europa också. Att vi var på väg att göra samma med muslimerna som vi, eller i alla fall Europa, gjorde med judarna och att historien upprepar sig.

Flyktväg utspelas på en lantgård i ett land som troligen ligger någonstans i Centraleuropa. På gården bor en familj där pappan är inkallad och mamman, de två vuxna döttrarna och sonen Hart sliter med det dagliga samtidigt som kriget mullrar i bakgrunden. I gårdens närhet finns också ett stort flyktingläger där landets regim fängslar flyktingar och oliktänkande. Romanens huvudperson är Hart, en särling till ung man som saknar sin pappa och är i behov av en strukturerad omgivning utan allt för mycket social kontakt.
En natt när bara Hart och hans älskade hund Arc är vakna hittar två frusna och utmattade flyktingar, en mamma och hennes lilla dotter, fram till gården. Hart bäddar åt dem med hö och hästtäcken i stallet och dagen efter ställs familjen inför ett svårt beslut där flyktingarnas liv ställs mot familjens säkerhet.

När Torbjörn Flygt så smått började arbeta med Flyktväg för tre-fyra år sedan tänkte han sig boken som en väckarklocka. Under arbetets gång förändrades läget i Europa inte minst genom den stora flyktingvågen hösten 2015. Världen han skrev om kom allt närmre.
– Plötsligt var det inget visionärt i det jag skrev utan vi var nästan där, säger han. Det var till och med så att jag skämtade med min förläggare och sa att om vi inte skyndar oss och ger ut romanen så är den snart ingen framtidsvision utan en historisk dokumentär. Men vi är ju inte där riktigt än i Sverige.

Torbjörn Flygt debuterade som författare 1995 med romanen Längsta ögonblicket. Han slog sedan igenom stort med den Augustprisade uppväxtskildringen Underdog 2001. Uppföljaren Outsider kom tio år senare och han har också skrivit romanerna Män vid kusten, Himmel, Verkan och Var man, tre barnböcker samt pjäsen Karriär som sattes upp på Intiman i Malmö.
Och även om många förknippar Flygts författarskap med Skåne, med Malmö och med folkhemssverige är han också en författare som aldrig slår sig till ro, som ständigt hittar nya vägar i sitt skrivande och nya vägar att utmana sig själv
– Visst finns det en grundton i mitt författarskap som man kan känna igen men jag har hela tiden velat testa olika områden, säger han. Jag säger till mig själv att det här har du inte gjort innan, det här har du inte skrivit om, den här tekniken har du inte provat.
– Jag söker mig till de områden där jag har störst chans att misslyckas, lägger han till med ett skratt.

Flyktväg som är en koncentrerad historia med ett stramt språk och utspelas i ett fiktivt land bortanför Sverige och dessutom ligger nära spänningsgenren, är kanske också Torbjörn Flygts mest annorlunda roman – hittills. Och den var också svår att skriva medger han.
– Jag får hela tiden kämpa mot min episka ådra och hade egentligen velat skriva en ännu tätare och hårdare bok. Koka ner den ytterligare hundra sidor. Men jag var inte så strukturerad som jag brukar när jag skrev utan lät den växa och jag tror faktiskt att om den varit hundra sidor kortare hade det varit orättvist mot själva berättelsen.

Allra svårast var ändå att han bestämt sig för att hitta ett nytt språk. Här suckar Torbjörn Flygt lite över sig själv.
– Man kan ju undra varför när jag har ett språk som fungerar men sådan är jag. Egentligen trodde jag redan när jag skrev min förra roman, Var man, att jag skrev en prosa som var väldigt olik min gamla, men när jag och redaktören satte oss ner för att gå igenom den noga rad för rad såg jag direkt att det var mitt språk ändå. Man har nog ett slags dna i sitt sätt att skriva – om man så skriver korta eller långa meningar så finns det en språkbyggnad och ett bildspråk och i mitt fall ofta en ironisk ton som känns igen. Men med Flyktväg tror jag ändå att det faktiskt är svårare att se att det är jag.
Även miljön i Flyktväg var ett sätt för Torbjörn Flygt att utmana sig.
– Jag ville testa om jag klarade en ny geografi och genom att flytta mig från närmiljön hade jag också en viss frihet att vara fiktiv, eller snarare allmängiltig, säger han.

Hur det ska gå för flyktingarna Farida och Soyraya och för familjen om de bestämmer sig för att gömma dem går som en engagerande spänningstråd genom Flyktvägar. Utan att avslöja för mycket kan man också säga att mycket spänning byggs upp kring de brev som mamman i familjen troget skriver till pappan ute i kriget. Brev som det är Harts uppgift att gå till postkontoret i byn med. Brev som det aldrig kommer några svar på.
Även spänningen är ett nytt grepp för Torbjörn Flygt och han hoppas att han med hjälp av den kan locka läsare till ett angeläget ämne.
– Det är ingen deckarspänning men man ska drivas in och vilja veta vad som händer, säger han. Om man sedan får samhällstankar längs vägen så kanske det inte gör något. Man förändrar inte saker med litteratur men det finns läsare som förändras och böcker som förändrar oss. Och kanske kan jag få någon att tänka till kring var vi är på väg med den politik som förs.

Torbjörn Flygt:
Född: 1964 i Malmö
Bor: Malmö
Bakgrund: Författare, kulturskribent och dramatiker som debuterade med romanen Längtans ögonblick 1995. Har skrivit flera romaner, dramat Karriär och också tre barnböcker. Fick Augustpriset för uppväxtromanen Underdog 2001.
Böcker: Längtans ögonblick (1995), Män vid kusten(1997), Underdog (2001), Verkan (2004), Himmel (2008), Fiskplåt och bajsdrakar (2009), Outsider (2011), Fruktolösa tokobertar (2011). Var man (2013), Spår i sanden (2014), Flyktväg (2017)
Aktuell: Med romanen Flyktväg och som gäst på Bokens Dag i Hässleholm lördag 18 november.
Torbjörn Flygt om …
… att resa bort och skriva: ”Det har jag gjort med nästan alla böcker. Det började med Underdog – förlaget satte mig på landet utanför New York någonstans där de hade en utbyteslägenhet. Där satt jag i två månader och skrev och märkte att det var ett bra sätt för mig att under en väldigt koncentrerad period arbeta dygnet runt i princip. Det är ett otroligt privilegium att kunna vistas i den här fiktiva världen 24 timmar om dygnet. När det gäller Flyktväg fick jag ett stipendium från Skandinaviska föreningen och satt i Rom förra oktober och skrev klart.”
… om att skriva barnböcker: ”När jag skrev mina första var det mycket för att jag hade barn i den åldern och ville göra mitt jobb mindre abstrakt för dem. Plus att det var roligt för dem och de kunde känna igen sig lite. Sedan tycker jag att om man är författare så ska man kunna skriva alla sorters genrer. Den sista av barnböckerna, Spår i sanden, skrev jag med vår dotter Nora och det var väldigt mycket hennes story. Det var jätteroligt att jobba ihop.”
… om att bli klar med en roman och släppa den: ”I samma stund som jag är klar med en roman så är jag egentligen färdig. Det finns inget mer att uptäcka i texten för mig och ibland är det väldigt sorgligt. Denna gång var det extra sorgligt att släppa Hart eftersom jag kom att gilla honom mycket och han var den jag stod närmast. Det är alltid en sorg att lämna en vänskap som man haft.”
… om var han hittade inspiration till landskapet i Flyktväg: ”Ska man vara helt ärlig skulle det ju kunna vara Skåne också, där jag har en viss vana att vistas på landet. Men sedan är min fru halvtyska. Hon kommer från Mûnchen och vi kört dit ofta de senaste åren. Då kör vi genom Gedser och Rostock och över Berliner-Ring och ner på forna östsidan. När vi kommer ner där kör vi ofta av från motorvägen och där finns det byar och samhällen där det ser ut som om det fortfarande är 80-tal. Så miljöerna är mycket därifrån.”
… om nästa bokprojekt: ”Jag brukar inte vilja prata om det men kan i alla fall säga att denna gång kommer man att känna igen mitt språk. Och de som väntar på en fortsättning på Outsider får vänta några år till.”

×