Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian
Foto: Jana Julian

Hemma igen från äventyret på hög höjd

MULTISPORT För Jonas Andersson och hans lagkamrater i Skylotec Adventure Team slutade adventureracet Expedition India på ett sjukhus i Leh. Det tuffa tävlingsäventyret på Himalayas höjder var på väg mot ett succéartat slut, men i stor ledning tvingades laget bryta inför den allra sista etappen.
– Så här i efterhand kan vi konstatera att en vecka på plats före tävlingsstarten inte räckte för att acklimatisera sig för de höga höjderna, upplyser Jonas.

Jonas Andersson
Ålder: 36 år.
Bor: I Höör, uppvuxen i Norra Rörum.
Familj: Fru och två barn.
Yrke: Polis.
Idrott: Multisport.
Hemmaförening: Frosta Multisportförening.
Meriter i adventureracing: Tvåa i Tierra Viva 2015, trea i Expedition Africa 2015, nia i VM i Braslien 2015, sexa i EM i Spanien 2016, etta i Expedition Africa i Sydafrika 2017.
Idrottsbakgrund: Fotboll i Norra Rörums GF, judo i Höörs Judoklubb och orientering i Ringsjö OK. Alltså en produkt av Höörs många idrottsföreningar. Har sedan 13-årsåldern alltid uthållighetsidrottat på egen hand i skogarna runt Norra Rörum.
Aktuell: Har kommit hem från Indien, där han att som navigatör ledde sitt lag Skylotec Adventure Team i adventureracet Expedition India, som avgjordes i Himalaya på i huvudsak på mellan 3 500 och 5 500 meters höjd. Lagkompisar var Simon Niemi och Mårten Svensson samt Anna Barrett från Nya Zeeland.
Övrigt: 2015 utsedd till Höörs ambassadör.

Mellanskånes egen Rambo har kommit hem till Höör igen efter adventureracet Expedition India på Himalayas höjder i Srinagar i Kashmir-området.
Expedition India var hans sjunde tävling i multisportkategorin adventureracing.
Före Indien hade han bland annat tävlat mitt i den brasilianska Amazonasdjungeln bland pirayor och giftiga ormar, han hade uthärdat kyla och tuffast möjliga bergsterräng i Tierra Viva i Chile samt efter 82 timmars nonstoptävlande, med totalt bara tre och en halv timmes sömn, tagit sitt lag till seger i Expedition Africa i Sydafrika.

Ändå visste han att äventyret i Indien skulle bli den ultimata utmaningen, tuffare än allt annat han tidigare varit med om i tävlingsväg. 36-årige multisportaren Jonas Andersson fasade för de extrema höjderna och temperaturskiftningarna. Inför avresan sa Jonas i en SkD-artikel bland annat så:
– Folk mår dåligt på hög höjd. Inget lag i tävlingen kommer inte undvika att påverkas av höjdsjuka.
Farhågorna blev tyvärr besannade.
I stor ledning stoppade tävlingsläkarna laget från att fortsätta. Höjden och den tunna luften knäckte dem. I stället för att springa i mål som vinnare tvingades laget att bryta hela expeditionen, detta efter nästan två dygns slit och inför den absolut sista etappen.
– Bara tre av tävlingens 17 startande lag tog sig i mål. Det visade sig att de som var med i dessa lag bodde på hög höjd även i vardagen, berättar Jonas.
– Så med i facit i hand kan man konstatera att den vecka vi hade innan starten inte räckte för att acklimatisera sig. Vi och de andra lagen följde samma acklimatiseringsplan där vi tog oss uppåt steg för steg. Efter fyra dygn hade vi nått 3 500 meters höjd. En gång åkte vi buss upp till 5 200 meter för att känna på hur detta var.

I Srinagar började tävlingen med två olika prologer. Denna följdes av en 75 kilometer lång forsränning på vilt vatten i floden Shyok. Sedan blev det 35 kilometer på mountainbike.
– Vi var i 45 minuters ledning när vi växlade över till en 52 kilometer lång löpning.
– Där började jag känna mig svag. Jag mådde illa. Garanterat på grund av höjden, säger Jonas.
– Det blev till att sänka farten och äta och dricka ordentligt.
Efter tio timmars löpning i becksvart mörker i stigfri terräng växlade de åter till cykling.
– Då var vi i två och en halv timmes ledning och hade kört ett dygn helt utan sömn. Då kostade på oss att lägga oss i vägkanten och sova i tio minuter.

Åtta timmar senare hade de drygat ut ledningen till tre och en halv timme.
Allt gick som på räls.
Efter 20 minuters kamelridning, ingående som en del i tävlingen, Sedan väntade en löpavslutning med en stigning upp till över 5 000 meters höjd.
– Vi sprang i värsta bastuvärmen, det kunde vara 40 grader varmt på dagen och sedan tio minusgrader på natten. Vid 4 100 meter nådde vi en stuga. Där åt och drack vi och vilade. Vi sov i en och en halv timme. Vi visste ju att vi ledde stort och vilade för att bli starka. När det andraplacerade laget kom till stugan hade de inte sovit något alls. När de la sig och sov gick vi vidare. Vid 4 900 meter var vi alla väldigt trötta och yra och hade dålig balans. Vi provade allt för att det skulle bli bättre. Men inget hjälpte riktigt. På ett basläger på 5 100 meter skulle syresättningen mätas. 75 procents kapacitet var satt som det lägsta för att få fortsätta. Jag hade 48 procent, de andra tre i laget 53, 60 respektive 66. Hela laget var under minimum. Vi tvingades bryta.
Tro för den skulle inte att äventyret och dramatiken var över.

De fyras gäng skulle ju ner också.
För egen maskin.
Det gick inte så bra…
– Vi mådde illa och var yra och så var tävlingen över. Vi var långsamma. När vi bara klarade av att ta en kilometer på en timme tryckte vi på SOS-knappen. Vi var ju osäkra på om vi skulle klara av att ta oss ner. Men det tog sju timmar innan en helikopter kom och flög oss till en sjukhus. Där fick vi syrgas och blev lungröntgade. Själv hade jag vätska i lungorna och fick medicin. Vi låg kvar på sjukhuset i ett dygn. Vi blev snabbt bättre och stannade efter detta i tre dygn innan vi åkte till Sverige igen.

Tro för den skull inte att Jonas Andersson ångrar deltagandet i Indien eller att han på något sätt på sig en näsbränna.
– Nej, inte alls. Vi hade en plan och ledde ju stort. Mer tid på hög höjd före tävlingen hade förändrat allt. Vi är motiverade att fortsätta och planerar redan för 2018.
– Och vilket fantastiskt äventyr Indien trots allt var! En enda stor soppa, en enda stora röra. Ett otroligt minne.

Jonas Andersson
Ålder: 36 år.
Bor: I Höör, uppvuxen i Norra Rörum.
Familj: Fru och två barn.
Yrke: Polis.
Idrott: Multisport.
Hemmaförening: Frosta Multisportförening.
Meriter i adventureracing: Tvåa i Tierra Viva 2015, trea i Expedition Africa 2015, nia i VM i Braslien 2015, sexa i EM i Spanien 2016, etta i Expedition Africa i Sydafrika 2017.
Idrottsbakgrund: Fotboll i Norra Rörums GF, judo i Höörs Judoklubb och orientering i Ringsjö OK. Alltså en produkt av Höörs många idrottsföreningar. Har sedan 13-årsåldern alltid uthållighetsidrottat på egen hand i skogarna runt Norra Rörum.
Aktuell: Har kommit hem från Indien, där han att som navigatör ledde sitt lag Skylotec Adventure Team i adventureracet Expedition India, som avgjordes i Himalaya på i huvudsak på mellan 3 500 och 5 500 meters höjd. Lagkompisar var Simon Niemi och Mårten Svensson samt Anna Barrett från Nya Zeeland.
Övrigt: 2015 utsedd till Höörs ambassadör.

Dagens fråga

Malmö FF blev svenska mästare - är du glad idag?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×