Trummor är Olof Larssons huvudinstrument, men han kan göra sig förstådd på många andra också. Foto: Håkan Jacobsson
Trummor är Olof Larssons huvudinstrument, men han kan göra sig förstådd på många andra också. Foto: Håkan Jacobsson
Olof Larsson. Foto: Håkan Jacobsson
Från Kinabesöket. Olof Larsson är andre trumslagaren från vänster, femte och sjätte är Kevin Obers och Matilda Eliasson från Hässleholm. Foto: Marinen

Hemma från Kina med musikupplevelse i bagaget

JETLAG. Musik har varit en del av livet för Olof Larsson ända sedan han föddes. Hela familjen spelar; hans eget huvudinstrument är trummor, men han kan gör musik med flera andra instrument också.

Namn: Olof Larsson
Ålder: 13 år
Yrke: Studerande, går i åttan i musikklass.
Familj: Far, mor, lillasyster.
Bor: Lägenhet i Malmö.
Aktuell: Har just kommit hem från en resa till Kina med Marinens Ungdomsmusikkår Kronan.

Det är en jetlaggad Olof Larsson vi träffar i hans hen i Malmö. Dagen innan har han kommit hem från Kina, där han varit med Marinens Ungdomsmusikkår Kronan.
På bordet ligger en mattebok uppslagen:
– Jag har ju kommit lite efter.
Han är alldeles färsk i orkestern, har bara varit med i någon månad och är med sina 13 år yngst i bandet.
– Min lärare känner en av trumslagarna där som sade att de saknade en trummis.

Läraren tyckte att Olof Larsson kunde passa och tipsade orkestern. Han fick frågan.
– Jag sade, ja, visst. Och vips så åkte jag till Kina.
Målet var staden Nanchang och dess International Military Tattoo.
– Nanchang ligger i södra Kina, rakt söder om Beijing. Den är ganska stor, men inte jämfört med andra städer i Kina. Den har kanske sju miljoner invånare.

Till vardags går han på Augustenborgsskolan i Malmö, i musikklass. Han tar trumlektioner på kommunala musikskolan i Malmö. Var han ska gå gymnasiet har han inte funderat så mycket på än.
– Men en lärare har föreslagit Falun.
Dalarna är på intet vis främmande för honom – det hörs på dialekten.
Men han föddes faktiskt i Ystad. Han var bara tre år gammal när familjen flyttade till Malung. Där finns en folkhögskola med inriktning på folkmusik och där hade hans far fått jobb.

Efter sex år flyttade de ner till Skåne igen, till Malmö.
Med sig ner hade Olof Larsson en massa musikaliskt bagage. Han har alltså vuxit upp i folkmusikvärlden; både far och mor spelar, liksom lillasyster. Han trakterar flera instrument.
– Gitarr, lite trombon, elbas. Och så sjunger jag.
Vi pekar frågande på ett dragspel som står på en fönsterbräda:
– Jo, jag spelar lite dragspel också.

Man ser fler tecken på familjens musikalitet. En harpa där, en fiddla där, en tuba.
Olof Larsson är sedan länge van att stå på scen. Tillsammans med lillasyster Ingrid – under det gemensamma namnet SuperLarsson – har han uppträtt i tv, han har sjungit för 5 000 personer vid ett midsommarfirande i New York.
Det var just spelandet med familjen som liten som gjorde att han började med trummor, berättar han.
– Det var ofta ganska svårt melodiskt, så då fick jag ta hand om rytmen.

En stor del av sommaren har han tillbringat i Tyskland, där han spelat med familjen på folkmusikfestivaler.
Och så har han alltså gått med i Marinens Ungdomsmusikkår Kronan. Den har sitt säte i Karlskrona, och där sammanstrålar medlemmarna en gång i månaden för att öva; en av medlemmarna bor ända uppe i Sandviken.
Det blev förstås en extra gnuggning inför Kinaresan och han hann också med att delta i ett tattoo i Linköping innan han satte sig i flygplanet.
Han beskriver sin musiksmak som mycket bred, men just när vi träffar honom är huvudet sprängfyllt av marschmusik efter över en veckas konserterande, både stillasittande och i formation.

– Jag har blåmärken på benet, konstaterar han efter allt marscherande med en virveltrumma som slår i vid varje steg han tar.
– Trött i axeln blir man också, efter remmen som trumman hänger i.
Något man också fick ta i beaktande var värmen.
– När vi kom dit droppade det svett från ansiktet. Man måste dricka väldigt mycket – det var någon som fick värmeslag.
Orkestermedlemmarna hade vit T-shirt på överkroppen, på benen fick man välja mellan långa och korta byxor.

Mycket tid tillbringades på hotellet, som serverade samma meny hela veckan. Han tyckte att det var besvärligt att alltid behöva tala om ifall man ville lämna hotellet en stund.
– Ville man gå till ett köpcentrum så fick man gå dit, men bara dit och tillbaka.
Det var kul att träffa musiker från de andra orkestrarna, som representerade sammanlagt tolv länder. Ukraina, Nya Zeeland, Egypten var några av dem.

Han berättar att en trumslagare i US Marines Band var så imponerad av vad han kunde prestera trots sin ringa ålder att han gav honom ett par trumstockar – vanligt folk kallar det trumpinnar – i present.
Olof Larsson brukar som sagt inte ha någon scenskräck.
– Den försvann när jag var liten. Det är ju klart att nervös, det blir man, men någon skräck är det aldrig.

Men i Kina kom han ändå lite nära:
– Vi skulle vara med i live-tv för 200 miljoner tittare. Så många beräknade man skulle se det.
– Då vart det liksom lite intensivt, jag började skaka lite grann i händerna precis innan vi skulle in.
Det gick bra, både stilla och i formation, bland annat med en trumsalut. De avslutade med ett arrangemang av Abbas Dancing Queen och Voulez vous.
Alla banden gjorde också några låtar gemensamt.

När du läser det här kanske Olof Larsson har fått plats i huvudet för lite annat än marschmusik. Han spelar både folkmusik och hårdrock – plus annat.
Att han ska bli musiker är han klar över, men han har inte bestämt sig för i vilket sammanhang han ska verka. Fast bakom ett trumset blir det.

Namn: Olof Larsson
Ålder: 13 år
Yrke: Studerande, går i åttan i musikklass.
Familj: Far, mor, lillasyster.
Bor: Lägenhet i Malmö.
Aktuell: Har just kommit hem från en resa till Kina med Marinens Ungdomsmusikkår Kronan.

×