Suzanna och Zeljko Santrac i en scen ur Ge mig en ledtråd. Foto: Riki VIrc

Från humor till allvar i kabaré om hjältar

Recension.

Kabaré
Ge mig en ledtråd —en kabaré om hjältar och mod
Manus och musik: Tobias Allvin.
Regi och bearbetning: Karin Parrot – Jonzon.
På scen: Suzanna Santrac, Zeljko Santrac, Jonatan Sersam.
Urpremiär torsdag den 5 oktober – 2017. Teaterhuset Bastionen, Malmö.

Inför premiären på Teater Theatrons nya föreställning ”Ge mig en ledtråd – en kabaré om hjältar och mod” funderar jag på hur teatergruppen tänker tackla ett så komplext ämne. Snart får jag svaret.
Föreställningen börjar med högläsning ur Joseph Campbells bok Hjälten med tusen ansikten. Det är en bok som blivit läst av många som arbetar med film och teater. Ett känt exempel är hur George Lucas med vägledning av den boken skrev manus till den första Star Wars-filmen. Men det är inte det som kvällens föreställning handlar om. Istället är det själva hjältebegreppet som avhandlas. Vad är egentligen en hjälte? Vem kan kallas hjälte?

Om duon Suzanna och Zeljko Santrac inleder med att diskutera Campbells bok så övergår snart dialogen till att handla om exempel på hjältemod men även fenomen som hjältedyrkan tas upp till diskussion.

Eftersom det här är en föreställning i kabaréform så finns ingen dramatisk kurva i gängse mening. Däremot en genomtänkt dramaturgi. I regi av Karin Parrot–Jonzon avlöser lättsammare scener de allvarliga resonemangen. Det gör att föreställningen får ett välbehövligt driv.

Tobias Allvin har skrivit manus, men så vitt jag kan förstå har detta också varit ett lagarbete där skådespelarna varit delaktiga. Musiken som också skrivits av Allvin är en viktig del av föreställningen. Sångnumren är väl genomförda med tänkvärda och fyndigt rimmade texter. Jonatan Sersam bidrar med skickligt pianospel som också förstärker stämningen i vissa scener.

Det börjar alltså med ett lätt anslag men sedan närmar sig Suzanna och Zeljko gradvis ett slags svar på hjältefrågorna. Dels belyses hur stort behov det finns av hjältar, dels hur hjältebehovet kan missbrukas. En slutsats är att var och en måste försöka bli ”hjälte i sitt eget liv”. Skådespelarna spelar både sig själva på scenen och går in i olika roller när så krävs för att gestalta en viss tankegång.
Vi får till exempel möta en despotisk religiös ledare som kräver att anhängarna ska vara bokstavstroeende, men också höra Zeljko berätta om den hjältekult kring president Tito som fanns i Jugoslavien. Mycket målande beskrivs vad som hände den dagen som Tito dog och hur allt liksom stannade upp. Med tiden kom också det krig som Zeljkos pappa hade varnat för.

En av de starkaste scenerna i den här kabarén skildrar en situation där en helt vanlig kille visar civilkurage. Ensam ingriper han när några soldater på permission misshandlar en ung man, enbart för att denne råkar vara muslim. Det får till följd att den modige själv blir misshandlad och senare avlider av skadorna han åsamkats. Den döde var nära vän till Zeljko och där får vi så ett bud på en annan sorts hjälte än ledaren, kändisen eller krigaren. Vardagshjälten som visar mod när det krävs. Det är vackert så.

Kabaré
Ge mig en ledtråd —en kabaré om hjältar och mod
Manus och musik: Tobias Allvin.
Regi och bearbetning: Karin Parrot – Jonzon.
På scen: Suzanna Santrac, Zeljko Santrac, Jonatan Sersam.
Urpremiär torsdag den 5 oktober – 2017. Teaterhuset Bastionen, Malmö.

×