I pjäsen Pladask möter publiken allt från konstiga karaktärer till underliga fiskar. Undervattensäventyret har premiär den 7 oktober och kommer att turnera under 2018 och 2019. Foto: Hanna Dockson
I havet finns det både läskiga och roliga fiskar tycker karaktären Uno som nästan simmar vilse i fantasin.
En upptagen förälder framför en dator och ett bortglömt barn bredvidär en allt vanligare syn.

Expressteatern intar havets djup i ny pjäs

Var tar barnen vägen när deras föräldrar är ockuperade av datorn eller mobiltelefonen? Det berättar Expressteatern i sin nya pjäs Pladask.

Det uppskruvade tempot som råder 2017 skapar stress hos de flesta, och mitt i alla glöms barnen ofta bort. I Expressteaterns senaste pjäs finns det dock plats för barnen. Den handlar om en pojke vars mamma är väldigt upptagen och för honom är det förstås svårt att vänta. I brist på sysselsättning får en fisk i en tavla liv och från att först ha lekt vilt med den i vardagsrummet bär det så småningom ner i havet.
– Vi lever i ett ganska rationellt samhälle som är ganska uppstyrt. Det är därför som vi med pjäsen vill belysa hur viktigt det är att ha tillgång till sin fantasi, men för att ha det måste man också ha tid för att leka, säger Vidisha Mallik, konstnärlig ledare och skådespelare.

Om fantasin kan ha gränser på land så försvinner de helt i havet. Här pratar fiskar och människor med varandra.
– Det är väldigt skönt att välja just havet som spelplats. Vattnet är ju väldigt mjukt mot kroppen så genom att vara mjuk kan jag återskapa rörelsen. Jag skulle säga att upplevelsen att arbeta i fejkvatten är både behaglig och tacksam som skådespelare, säger Björn Sällqvist, som gör huvudrollen som den lilla pojken Uno.
Han får i vattnet vara människa men desto kämpigare är det för Expressteaterns nya tillskott som ska spela olika sorters fiskar.
– Givetvis är det både fantasifullt och lekfullt, men samtidigt har jag behövt ta reda på hur de olika fiskarna rör sig och leker i havet. Det är stor skillnad på att vara en sjöstjärna eller en manet exempelvis, så för min del gäller det att räkna ut hur jag ser minst mänsklig ut, säger Lena Bruun Bondeson.

En lika viktig del av föreställningen är förstås de fantasifulla kostymerna.
– Det är så härligt att få gå loss i kreativiteten både med färger och att arbeta med olika sorters tyger. Det har varit som godis, säger Karin Lindahl Oscarsson som är scenograf och kostymör för föreställningen.
Hennes utmaning har varit att förena de olika världarna.
– Just att förena där fantasi och verklighet möts, säger Karin Lindahl Oscarson.

När referenspubliken såg föreställningen blev bemötandet jubel och glädje.
– Barnen var uppenbarligen väldigt glada över att både få se förställningen, men också att få vara en del av den genom att göra rörelser, säger Björn Sällqvist.
– De hade inte ett dugg svårt att hänga med, säger Vidisha Mallik.

Föreställningen är skapad mycket utifrån mim. Karaktärerna åker i hissar och öppnar dörrar.
– När barnen har sett föreställningen så börjar de själva mima så fort de kommer utanför salongen. Det är därför som vi även har workshop i anslutning till att barnen har upplevt pjäsen, säger Ed Damron som är konstnärlig ledare och regissör.
Dessa görs vid ett senare tillfälle i klassrummen och först ut är Kävlinge kommun.
– Barn gör faktiskt mim naturligt utan att tänka på det, säger Ed Damron.

×