Sven Svensson gifte sig till ett hästintresse. Foto: Håkan Jacobsson
Sven Svensson gifte sig till ett hästintresse. Foto: Håkan Jacobsson
Sven Svensson tycker om att bygga och fixa. Ett stall har det bland annat blivit. Foto: Håkan Jacobsson
Sven Svensson tycker om att bygga och fixa. Ett stall har det bland annat blivit. Foto: Håkan Jacobsson
Sven Svensson. Foto: Håkan Jacobsson
Jaktritten i Hallaröd lockar ryttare från vida omkring. Foto: Susanne Svensson

Han gifte sig till sitt hästintresse

RYTTARE. Sven Svensson gifte sig till ett hästintresse, var över 40 när han började rida. Nu har han slutat, men fortsätter anordna jaktritt i Hallaröd.

Namn: Sven Svensson
Ålder: 66 år
Yrke: Pensionerad egenföretagare
Familj: Fru, två döttrar
Bor: Gård i Rugerup väster om Höör
Aktuell: Har just anordnat sin tjugonde jaktritt i Hallaröd.
Övrigt: Tycker om att renovera gamla bilar, har kört en hel del offroad med en jeep han gjort i ordning.

Härom veckan berättade vi i Skånskan om jaktritten i Hallaröd, som avhölls för tjugonde gången. Vi träffade arrangören någon vecka efteråt.
Själv hänger Sven Svensson alltså inte längre med när startfältet drar iväg över stock och sten. Han håller i det hela och har fullt upp med det – och tycker att det är skoj även utan ett halvt ton häst under sig.
– Belöningen när du anordnar en tävling är när andra människor tycker att du har gjort ett bra jobb. Det är det som gör att man vill arbeta vidare.
För Sven Svensson gäller det även vattenskidtävlingar, som han också har stor erfarenhet av.
– Jag är väldigt bra på att starta föreningar, men dålig på att tävla, summerar han sin sportkarriär.

Det där med vattenskidor kom mycket tidigare in i hans liv än hästarna.
– Jag var vid Ringsjön när jag var liten och såg de stora pojkarna åka vattenskidor. Jag tyckte att det såg kul ut.
Sedan tog det några år innan han gjorde mer åt saken.
– 1980 beslöt jag och fem kompisar att starta en vattenskidklubb. .

Han berättar att klubben hade en svår början, att ingen ville ha dem i närheten därför att det lät så mycket om dem.
– Vi började vid Gamla Boo. Sedan var vi vid Blommeröd, sedan flyttade vi till Bosjökloster, sedan till Snogeröd.
Men för tjugotalet år sedan fick de högkvarter vid Orups idrottsplats, och där är de kvar. Sven Svensson har också hunnit med en vända som styrelseledamot i vattenskidförbundet.

Han växte upp i Kungshult, strax öster om Eslöv, där hans far var föreståndare för en lokalförening, en sådan som försåg lantbrukare med allehanda saker de behövde.
Han var bara ett par år över 20 när han tog över ett hus i Rugerup, lite längre norrut. Det är hemtrakter för släkten:
– Mina döttrar är tionde generationen i Rugerup.
Stället han tog över var en gång byggt som ett undantag åt hans farmor. Han satte igång att renovera.
– När jag var nästan klar brann det ner.

Han byggde ett nytt, så gott som likadant, och kunde flytta in 1978, vill han minnas.
Då arbetade han som säljare på Wabco Westinghouse, körde över hela Sverige för att erbjuda pneumatik och styr- och reglerteknik till industrin.
Men han hade hunnit med en hel del innan han började där.
– Jag var inget ljus i skolan. Jag klarade inte realskolan och mor sade ”Då får du börja på yrkesskolan”.

Efter två år på maskinlinjen började han arbeta i Eslöv med att serva entreprenadmaskiner och gaffeltruckar.
Efter militärtjänst blev det jobb på Förenade Well, som servicetekniker på förpackningsmaskiner.
Han läste vidare, bland annat företagsekonomi, på Bergaskolan i Eslöv och på Polhemsskolan i Lund.
Och blev alltså resande försäljare.
– Så såg jag att det fanns ett jobb i Stehag, på ett företag som hette Ugab. Jag fick det, och där var jag kvar till pensionen.

Fast då hade han för länge sedan hunnit bli ägare till företaget, som sålde olika typer av utrustning till industrin.
Nu är det tolv år sedan han sålde den sista biten av företaget.
– Det finns i Höör i dag, har tjugo, tjugofem anställda. Det är skönt när ett företag man har sålt fortsätter att gå bra.
Det händer fortfarande att han tittar in på en fika när han har vägarna förbi, berättar han.

Sven Svensson må ha sålt sitt företag, men han tycker om att jobba. Huset han byggde – det som var likadant som det som brann – har byggts till. Trädgården har fått ett lusthus.
Och i flera detaljer – exempelvis grindar – ser man bevis på hans lust att svetsa och arbeta i metall.
I många fall innefattar skapelserna hästskor. Hästarna kom in i hans tillvaro i slutet på 1980-talet.

– 1987 träffade jag min nuvarande hustru. Hon var stuterichef på Blommeröd.
– Hon flyttade hit och jag fick ju ta skeden i vacker hand – jag var tvungen att bygga ett stall.
Så på gården står ett stall med fyra boxar, med lite fiffiga lösningar han tänkt ut på olika problem.

Han berättar att frun blev alldeles förskräckt när han fick för sig att rida iväg en bit, utan egentlig utbildning.
– Är du inte klok?! Nu ska du gå i ridskola! sade hon.
Han och några kollegor började gå nybörjarkurs en gång i veckan på Säbytorp utanför Höör.
– Det brukade vara minst tjugo i publiken. Det var ett fredagsnöje för många att komma och se oss trilla av; det gjorde vi till höger och vänster.

Det var knappast tillräckligt för att våga sig på jaktritt, men han hade ju fler möjligheter:
– Min fru lärde mig mycket.
Hennes arbete på Blommeröd handlade ju om arabiska hästar och Sven Svensson började så smått engagera sig i sådana också. Inför en utställning i Lomma övertalades han att axla uppgiften som så kallad ringmaster – en sådan har till uppgift att hålla allmän ordning i utställningsringen:

– Man ska stödja och hjälpa visarna, och samtidigt vara lite polis, så att alla får samma möjligheter inför domarna.
Han gjorde uppenbarligen ett bra jobb, för han anlitades i allt större sammanhang och har många gånger varit ringmaster ända borta i Qatar, Saudiarabien och Libanon.
– I Kuwait har jag varit fem gånger och i januari åker vi dit igen.
Vi, det är han och frun; hon är yttre ringmaster, han inre.

Just nu har Sven Svensson och frun två hästar i stallet. Och själv rider han inte längre:
– Min gamle krake, Hizop, var 24 år när jag fick avliva honom. Det var en häst som kunde bära mig.
Till årets jaktritt, den tjugonde, kom 64 ekipage. Många hade rest långt, där var deltagare från Skövde och Göteborg, flera från Danmark.

Många av dem hoppas säkert att det blir en 21:a jaktritt nästa år.
Sven Svensson betonar gemenskapen:
– Det är ju en tävling utan segrare – man liksom delar segern med alla som fullföljer.

Namn: Sven Svensson
Ålder: 66 år
Yrke: Pensionerad egenföretagare
Familj: Fru, två döttrar
Bor: Gård i Rugerup väster om Höör
Aktuell: Har just anordnat sin tjugonde jaktritt i Hallaröd.
Övrigt: Tycker om att renovera gamla bilar, har kört en hel del offroad med en jeep han gjort i ordning.

×