Svetlana Moskalenko som Lakmé i andra akten. – Visst är det vackert, tycker hon. Foto: Katja Tauberman
– Jag tycker mycket om Malmö, här är så vackert, havet är nära och här finns fina parker, säger Svetlana Moskalenko. Foto: Yvonne Erlandsson
- Jag tycker mycket om Malmö, här är så vackert, havet är nära och här finns fina parker, säger Svetlana Moskalenko.

”Jag kan inte leva utan opera”

”Är det du mamma, du är ju blå?” När sopranen Svetlana Moskalenko ringde ett videosamtal hem till dottern i St Petersburg under repetitionerna på Malmö Opera fick hon en undrande reaktion. Som Lakmé i operan med samma namn, som har premiär på lördag, är hon nämligen helt blå i andra akten.
– Men visst är det vackert! säger operasångerskan.

Sopranen Svetlana Moskalenko spås en lysande framtid. På konservatoriet i St Petersburg studerade hon för Tamara Novichenko, samma lärare som världssopranen Anna Netrebko. Och om Svetlana själv får drömma om framtiden så sjunger hon på Metropolitan och Covent Garden.
– Och allra helst på Staatsoper i Wien, säger hon.

Redan som nioåring började Svetlana Moskalenko att studera sång professionellt tillsammans med en operasångare.
– Jag började tävla redan som liten och visste redan då att min röst inte passade för populärmusik. Jag vill gärna visa upp min röst.
På musikcollege studerade Svetlana både piano och sång.
– När jag var 16 blev jag tvungen att välja och jag valde sång eftersom jag kände att jag aldrig skulle bli en riktigt bra pianist. Jag skulle aldrig kunna spela på scen för stor publik, jag blev för nervös. Med sången däremot, kände jag mig lugn. Jag kan inte leva utan musik, utan opera.

Svetlana Moskalenko kommer från en liten rysk stad, där det inte fanns någon opera, utan en scen där man då och då kunde få se en operett.
– Den första opera jag såg var på film, det var La Traviata med Plácido Domingo. Jag blev helt förälskad. Och när det för en gångs skull kom en opera till vår stad var det just La Traviata. Då kände jag bara att där, på scenen, där måste jag får vara.
För att nå målet fanns bara ett sätt. Att gå på Konservatoriet. Svetlana ville gå i Moskva, huvudstaden. Hon reste dit och sökte in till flera olika universitet.
– Men de släppte inte in mig. Så jag fick resa hem igen. Under ett år studerade jag med min lärare därhemma. Hon hade en ny teknik för hur man kan utvecklas som sångare hon ville prova. Vi arbetade och jag utvecklades mycket.

När en vän bjöd Svetlana Moskalenko till St Petersburg och hon fick se staden och konservatoriet där började en ny kärlekshistoria.
– Jag tyckte det var en fantastiskt vacker stad och konservatoriet var så vackert, till och med då i november i regn och snö.
Svetlana gjorde audition för flera lärare i St Petersburg för att hitta rätt och klickade med Tamara Novichenko.
– Allt blev så lätt. Och redan från början tog hon med mig på tävlingar. Vi arbetade intensivt inför dem. Jag var lite sluten när jag började, men hon öppnade upp mig.

Lakmés berömda Klockaria har Svetlana Moskalenko sjungit på många tävlingar och med gott resultat.
– Jag älskar arian, jag kan den så väl. Jag blev förvånad när jag lärde mig hela rollen, eftersom arian är för en koloratursopran, medan hela rollen är mer dramatisk och inte passar alla i mitt fack. Jag trodde att hela rollen skulle var densamma. Jag tror att kompositören Delibes ville ha det lättare.
Lakmé är också Svetlana Moskalenkos första roll på franska.
Huvudpersonen Lakmé är en speciell karaktär.
– Hon är extra känslig, hon kan se och känna sådant som andra inte kan. Och något magiskt händer när hon sjunger. Hon är speciell. Det är svårt att visa, eftersom man får glömma att man är en vanlig människa och man måste hitta något inom sig. Jag har ofta sjungit glada roller som Susanna i och Norina, men den här är annorlunda. Lite som en gudinna.

I andra akten framträder gudinnan mer, med Lakmé helt i blått. Att bli målad blå är ingenting som Svetlana Moskalenko tycker är märkvärdigt.
– När jag sjöng Nattens drottning var jag vit och var en spindel! Då ringde jag också hem och visade min dotter.
4-åringen hemma i St Petersburg har redan nu en stor röst.
– Min man är cellist och vill att hon ska spela cello. Men rösten är ju ett instrument man alltid har med sig. Cello är tungt att att bära. Fast kanske blir hon dansare? säger Svetlana med ett skratt.

Efter premiären på Lakmé den 7 oktober på Malmö Opera ska familjen komma till Malmö och hälsa på. För under premiärkvällen kommer nerverna att vara alltför spända. Vilket är precis som det ska vara.
– Jag känner ingen stress, vi har arbetat hårt inför premiären. Men en artist måste vara nervös, det är det som ger en energi och känslan av att ”nu måste jag gå ut och göra det här!” säger Svetlana Moskalenko.

×