Sve­ri­ge är fat­tigare utan Has­se Al­freds­son

I sön­dags gick en av de mest fram­trädande svens­ka per­son­lig­heterna ur ti­den, Has­se Al­freds­son.
Ända se­dan 1960, då han gjorde ena rollen i Karl Ger­hard-sketchen Guben i låddan, har han varit en cen­tral per­son i inte bara nö­jes­bran­schen utan ock­så i den po­li­tiska de­batten.
För både det Has­se gjorde till­sam­mans med Tage Danielsson och det han gjorde själv var ofta po­li­tiskt. Det gjorde de­ras ge­nom­slag stör­re.
Men Has­se Al­freds­son var ock­så en ko­miker och un­der­hål­la­re som kun­de roa utan po­li­tiska un­der­toner. Den ovan­nämnda sketchen, hans mån­ga Linde­män och farsen Frö­ken Fleggmans mu­stasch, som jag såg på Göta Lejon i Stock­holm, var ”bara” ro­liga. Där­emot fanns det ofta po­li­tiska un­der­texter i mån­ga num­mer i Has­se & Ta­ges re­vyer.
De kri­ti­serade ofta So­ci­al­de­mo­kraternas po­li­tik, trots att de i nå­gon val­rö­rel­se ställde upp i Pal­mes tur­né­pro­gram.
Men fram­för­allt en­ga­gerade de sig i mil­jö­po­li­tiken, som kärn­krafts­mot­stån­da­re och som i filmen Äp­pel­kri­get.
Has­se Al­freds­son kun­de ock­så vara all­var­lig. I bo­ken En ond man och filmen Den en­fal­dige mör­da­ren, som ba­serade sig på den­na bok, var det na­zismens onds­ka som speglades.
När Has­ses of­fent­liga röst tystnade re­dan nå­gra år före sön­dagen blev Sve­ri­ge lite fat­tigare. Hans starka en­ga­ge­mang och ab­surda as­so­cia­tioner gav ge­ne­ra­tioner svenskar min­nes­värda, tan­ke­väc­kan­de upp­le­vel­ser.
Yng­ve Su­nes­son

Dagens fråga

Längtar du till jul?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×