Gunilla Andersson och Björn Löfgren i Svea Rikes lag som hade premiär på Teater 23 i Malmö på fredagen. Foto: Julia Lindemalm
Svea Rike, en föreställning av Teater 23.

Språngbräda för svåra tankar om lag och rätt

SCEN
Svea Rikes Lag
Scen: Teater 23, Malmö Manus och regi: Jonas Österberg Nilsson
Scenografi & kostym: Annika Tosti Ljus: Iben West
Musik & ljud: Lur
På scen: Gunilla Andersson och Björn Löfgren
Premiär fredag 8/9, 2017
För åldrarna 10-12 år

Scen/recension

När fröken Gunhild talar om för sin klass att det inte blir någon klassresa eftersom klasskassan är borta gungar marken/scenen bokstavligt till under fötterna på de bestörta eleverna. Lika mycket gungar Teater 23:s nya föreställning Svea Rikes Lag marken under mina fötter. Vem har egentligen rätt eller fel i den här historien? Och hur följer man lagen på rätt sätt?

Manusförfattaren och regissören Jonas Österberg Nilsson ville utmana sig själv och göra något omöjligt i pjäsform – för barn. Därför bestämde han sig för en pjäs baserad på lagboken.
– Man måste gapa efter de stora bitarna och ha större visioner för att utmana sig, säger han i en intervju i Skånska Dagbladet.
Och en utmaning är definitivt Svea Rikes Lag – för dem på och runt scen och för oss i publiken. Handlingen är i grunden enkel. Vi befinner oss i en mellanstadieklass som läser om lag och rätt. Samtidigt försvinner klassens mödosamt hopsamlade klasskassa. Misstankarna faller snabbt på Sigrid som plötsligt kommer till skolan med nya, dyra skor.
Hela klassen pekar ut Sigrid och förvandlas till en lynchmobb som kräver att hon ska i fängelse – ivrigt ledda av den rättrådiga Svea. När fröken avslöjar att allt är ett experiment, en del av undervisningent, ber alla i klassen Sigrid om ursäkt – utom Svea. Hon känner sig lurad och misstänker att fröken själv ersatt pengarna för att hjälpa Sigrid. Det är inte rätt hävdar Svea – alla är lika inför lagen …

Svea Rikes Lag bärs upp av två suveräna skådespelare – Gunilla Andersson och Björn Löfgren – som med ett fint samarbete bär upp alla roller. Gunilla Andersson är visserligen huvudsakligen Svea med patos och lysande ögon liksom Björn Löfgren mest är den hyperaktiva Timmy, Sveas vän. Bytena mellan alla de andra rollerna går snabbt och handlar om hållning, miner och rörelsemönster. Subtilt men glasklart. Rollbyten förstärks symboliskt av de lager-på-lager-kläder som de har på.
Skådespelarnas gestaltning och handlingen inramas av ett nästan magiskt snöfall över Sverige i juni. En kyla som ökar ju mer Svea går vilse i sin envisa rättrådighet. I scenrummet finns också strålkastare som förstärker snöfallets glitter, en bänk för vilsekomna att vila på, en blomkruka som blir en törnekrona och så den där scenen som gungar till när man minst anar det. Sammantaget blir det ett fantasifullt sätt ge den ganska realistiska och hårda historien en absurd ram.

Det här låter kanske komplicerat och det är det också. Ska man göra en pjäs av lagboken måste man, förutom den faktiska, raka lagtexten, fånga alla de moraliska komplikationer som den bokstavliga tillämpningen av en lag innebär. Svea Rikes Lag är en scenisk berättelse som är imponerande i sin gestaltning men som trilskas och kränger som berättelse. Som åskådare brottas man lika mycket med rätt och fel som Svea. Och Svea är för övrigt en komplicerade huvudperson. Hon drar i gång en lynchmobb utan att låta den anklagade komma till tals. Samtidigt är Sveas vuxenvärld helt ur led – fröken experimenterar kanske med sin klass, rektor bryr sig bara om sig själv och mamma gör just ingenting.
Och Svea hävdar envist att alla är lika inför lagen samtidigt som hon begår brott, hemfridsbrott, för att samla bevis mot fröken.

Jag tänker på världen utanför det här scenrummet där nazister demonstrerar för sin rätt att kullkasta det demokratiska samhället, där unga flyktingar skickas tillbaka till livsfarliga länder, där våldtäktsmän går fria och offer skuldbeläggs. Det är definitivt köldslaget i verklighetens Svea Rike också och det lyckas Jonas Österberg Nilssons pjäs belysa utan pekpinnar. Det är inte en slump att den minimala lilla lagbok som är teaterprogrammet avslutas med barnkonventionen.
Svea Rikes Lag är en en besvärlig, fängslande och sorgligt mörk föreställning som kommer att leda till många diskussioner bland dem som suttit i publiken. Och lika mycket som scenen är en gungbräda, eller kanske en symbol för fru Justitias våg, är den också en språngbräda, utan minsta skyddsnät, för fortsatta tankar om lag och rätt. Modigt får bli mitt slutomdöme.

SCEN
Svea Rikes Lag
Scen: Teater 23, Malmö Manus och regi: Jonas Österberg Nilsson
Scenografi & kostym: Annika Tosti Ljus: Iben West
Musik & ljud: Lur
På scen: Gunilla Andersson och Björn Löfgren
Premiär fredag 8/9, 2017
För åldrarna 10-12 år

×