Björn Löfgren och Gunilla Andersson i en scen ur Svea Rikes Lag. Foto: Yvonne Erlandsson

Omöjligt projekt klart för premiär

Att göra något helt omöjligt i pjäsform och att göra det för barn. Det var manusförfattaren och regissören Jonas Österberg Nilssons ursprungliga tanke. Svea Rikes Lag blev resultatet och den 8 september är det urpremiär på Teater 23 i Malmö.

Innan lagboken kom upp på bordet hade Jonas Österberg Nilsson funderat på såväl Bibeln som Ikeakatalogen. Men Bibeln hann andra före med och efter musikalen Ingvar om Ikeas skapare dök lagboken upp som ett lämpligt projekt.
– Det kändes omöjligt, det är ju en så omfångsrik bok. Och spännande, eftersom lagen ju är till för att tjäna samhället. Men när gör den inte det? Att ta de frågorna och göra något för barn blev idén jag fastnade för.

Varför vill man göra något omöjligt?
– Eftersom det stimulerar. Ju svårare något är, desto roligare är det. Man måste gapa efter de stora bitarna och ha större visioner för att utmana sig.

Från december och framåt har Teater 23:s team besökt klasser, pratat och gjort övningar. Man har velat ta reda på vad för attityder barn i åldern kring 11 år har i dag, vad de tycker är rättvist och orättvist, om de har gjort något förbjudet.
– Många har gjort det, många har känt sig skamsna och samtidigt kan de ibland rättfärdiga det de gjort, säger Jonas Österberg Nilsson.
Barnen har berättat historier av olika slag. Som att det inte är rätt att fröken får tugga tuggummi men inte de. Eller att man stulit mat för att man varit hungrig. Är det fel? Att möta barnen och diskutera de här frågorna har varit bitvis omtumlande.
– Det är en tuffare miljö än jag trott och barnen berättar saker som jag tänker att 11-12-åringar inte ska ha upplevt. Det har hänt mycket sedan jag gick i skolan, konstaterar Gunilla Andersson, som spelar Svea och ytterligare några roller.
– Vi var röjiga i klassen, men inte så hårda mot lärarna, säger Björn Löfgren som spelar fröken och flera andra roller.
Svea rikes Lag har totalt tolv talade roller, som alla delas mellan Gunilla Andersson och Björn Löfgren. Spelstilen är snabba byten mellan rollerna där karaktärerna lyfts fram med ansikte, kropp och röst.
– Det är roligt, det är så utvecklande att göra något som man inte kan när man märker att man växer in i det mer och mer. Visst är vi vana vid att göra många roller, men inte på det här sättet, säger Gunilla Andersson.

I pjäsen Svea Rikes Lag ska klassen göra en resa, men så försvinner klasskassan. En av tjejerna i klassen, Svea, accepterar inte att den är borta. Hon menar att någon stulit den och pekar ut Sigrid som kommit till skolan i nya dyra skor som tjuven. Svea driver på, men fröken vill inte höra talas om anklagelserna. ”Pengarna är borta och jag vill inte veta av något bråk” blir hennes svar och så försöker hon prata om begrepp som rättssäkerhet, förmildrande omständigheter och prejudikat med klassen. Klassen dras inledningsvis med och bildar en mobb mot Sigrid.
– Men sedan vänds och vrids handlingen i nya perspektiv av rätt och fel och det går så långt att Svea förlorar alla sina vänner, berättar Jonas Österberg Nilsson.
Och visst skulle något liknande kunna hända i en klass i dag.
– Det skulle kunna hända. Ett rykte kommer igång, alla som är tysta går med. Det behöver inte vara illa menat från början för att spåra ur Man får hoppas att det finns vuxna ansvariga som sätter stopp, säger Gunilla Andersson.

På Teater 23:s scen finns en stor balansbräda, som gungar när skådespelarna rör sig på den. Scenografen Annika Tosti har försökt åskådliggöra Sveas önskan att komma tillrätta med situationen.
– Resten av klassen och fröken går vidare, men Svea kan inte släppa det som hänt. Det blir som en störning i rummet, säger Annika Tosti.
Svea Rikes Lag spelas som offentlig föreställning på Teater 23 i september och oktober och även som skolföreställning för 1030 Malmöelever i mellanstadiet.

×