Julia Svanberg. foto: Nille Leander

Vackert och fult och med en tydlig kaffedoft

Litteratur/recension

BOK
Candelarias hus
Författare: Julia Svanberg
Förlag: Albert Bonniers

Svenska Ellen hamnar efter en bilolycka i Columbia på Allmänningen, en by på den colombianska landsbygden. Efter inte så många om och men bosätter hon sig där i nyligen avlidne Candelarias hus. Candelaria var en sorts matriark med stort inflytande i byn, och ordförande för det kooperativa vattenverket. Ellen tar även över Candelarias kaffeskog. Där delar hon och hennes barn, kallad Trollungen, vardagen med invånarna i byn, långt bort från västvärldens bekvämligheter men närmare både natur och människor.
Det är något väldigt vackert med den här romanen, hur boksidorna nästan doftar av Colombias kaffeskogar. Jag vet inte hur en kaffeskog luktar, och ändå är doften tydlig.
Det är Julia Svanbergs väl avvägda meningar som varken undervisar eller moraliserar, bara berättar. Om det vackra, om det fula. Om mensbindor som bränns på människornas uppfarter, om minorna som man inte kan vara säker på är helt undanröjda.
Språket är lätt och stundom poetiskt, rakt och ärligt. Hon skriver fram historien om kvinnorna i byn, som med knappa resurser men starka familjeband får livet att gå runt. Hon skriver om den gosedjurslika och livsfarliga kaffelarven, om mangoträdet Ellen klättrar upp i om nätterna, om grusvägar så torra att man måste täcka ansiktet när en bil kör förbi. Men hon berättar också om ett folk som levt i krig i många år, som tar värvning hos militären för att det ger en säker inkomst.

Vardagen på den colombianska landsbygden är inget Ellen någonsin kommer att vara en del av, inte till hundra procent, eftersom hon har ett schengenpass. Hon kan ta sig därifrån, hon kan resa vart hon vill.
Julia Svanberg har själv bott i Columbia och varit kaffeodlare, något hon bland annat skrev om i sin blogg Mammas Machete, och det märks att hon själv har upplevt miljöerna och har kunskap om de konflikter som finns i landet.
På den kärva och samtidigt idylliska Allmänningen lurar även moderniseringens framfart på att ta över Allmänningens resurser. Företaget som vill ta över det kooperativa vattenverket skapar diskussioner bland allmänningens invånare; vattnet kanske kommer mer regelbundet, men det kommer att bli dyrare.
Samtidigt har arkitekten Fabian planer på att bygga en semesterby. Med semesterbyn kommer asfalterade gator, men också tätare trafik.
I Candelarias hus finns ingen karaktärsomvälvande kärlekshistoria, men det är ingen förlust – tvärtom. Det är skönt att slippa sliskig romantik. Visst finns en pappa till Trollungen, åtminstone i början av boken, sedan är han puts väck.
Lika skönt är det att Ellen inte faller in under någon av de stereotyper som genast dyker upp i huvudet då man tänker vit ung svensk åker utomlands för att hitta sig själv. Svanberg ger aldrig några svar till varför Ellen lämnat sitt hemland, och hon nämner heller aldrig familj eller anhöriga. Hur Ellen förhåller sig till livet där hemma nämns bara i förbigående och då för att förstärka effekten av det liv hon lever nu.
När sista sidan är läst blir det alldeles tyst. Tyst, och lite ensamt, och därför är det trösterikt att det även efter att man slagit igen boken kvarstår en svag doft av nymalda kaffebönor.

BOK
Candelarias hus
Författare: Julia Svanberg
Förlag: Albert Bonniers

×