111112: Bokens Dag 20111 Torbjörn Flygt

Välskriven Flyktväg med brister i avslutet

Recension/litteratur

BOK
Flyktväg
Författare: Torbjörn Flygt
Förlag: Norstedts

I sin nya roman Flyktväg gör Torbjörn Flygt ett ambitiöst försök att med spänningen som drivkraft också berätta något väsentligt om mänsklig godhet och ondska.
Berättartekniskt använder han sig av ett tredjepersonsperspektiv där läsaren får uppleva skeendet via Hart, en gestalt som påminner lite vagt om rollfiguren Sven i filmen Den enfaldige mördaren baserad på Hans Alfredsons bok En ond man. Handlingen tilldrar sig i ett land någonstans i Östeuropa och i vad som verkar vara en inte alltför avlägsen framtid.

På en bondgård lever Hart tillsammans med sin mamma och systrarna Felice och Kathryn. Pappan har blivit inkallad i det krig som landets regim har framprovocerat genom fascistoid behandling av de flyktingar som sökt en fristad i landet. I närheten av familjens gård ligger det för övrigt ett läger som, av allt att döma, snarast kan preciseras till att vara ett koncentrationsläger.
En mor lyckas fly med sin dotter från lägret och det är Hart som upptäcker dem och ser till att de får hjälp. Harts kloka, modiga och varmhjärtade mamma bestämmer, trots systern Kathryns protester, att flyktingarna ska gömmas på gården.

Från första början fungerar romanen som en ”bladvändare”. Torbjörn Flygt behärskar flertalet berättartekniska knep när det gäller att hålla läsarens intresse på topp. Han använder sig också av det så brukar kallas isbergsteknik.
Det innebär att vissa sakförhållanden framträder så småningom och att laddningen i berättandet bibehålls så långt möjligt.
Det här alltså en berättelse som utöver det primära underhållningsvärdet, vilket ligger i spänningen, försöker säga något om vikten av att göra moraliska val och om mänskligt mod kontra feghet och undfallenhet. Det är hedervärt.

Likväl finns det vissa brister i den här skildringen av hur livet i krigstid i en totalitär stat kan te sig. Kontexten förblir ganska vag. Romanen blir något slags blandning av allegori och saga för vuxna om än befolkad av hyfsat nyanserade gestalter. Framför allt Hart tecknas i ett slags djupperspektiv som inkluderar såväl en inre dialog med den frånvarande fadern som den unge mannens varma relation till sin hund.
Kvinnogestalterna skildras på ett lite mera skissartat vis än Hart även om de försetts med distinkta drag. Flyktingarna förblir dessutom rätt så anonyma romanen igenom.

Till detta kommer att Flygt inte riktigt lyckas med att på ett övertygande vis avsluta sin ändå så engagerande berättelse. Det i sin tur får mig att fundera över vad det egentligen är han vill ha sagt med sin bok. Bland annat har han adderat en obehaglig beskrivning av hur representanter för den segrande, goda, sidan i kriget begår ett övergrepp.
Den scenen dyker upp efter att fred proklamerats och jag som läsare har invaggats i något slags föreställning om att hemskheterna fått ett slut. Det i sig kan förstås ses som en varning för att tänka i förenklade kategorier som ”onda” och ”goda”, men den där scenen rubbar åtminstone min helhetsupplevelse av Flyktväg.

Slutomdömet måste därför bli att det här är en både läsvärd och välskriven roman som ändå lämnar en del övrigt att önska.

BOK
Flyktväg
Författare: Torbjörn Flygt
Förlag: Norstedts

×