Mariann Fjeld-Solberg som Butterfly i höstens turnéföreställning på Malmö Opera. Foto: malin Arnesson.
Åsa Melldahl är tillbaka på Malmö Opera där hon senast regisserade Rebecca 2014. Nu är det Butterfly som gäller. Foto: Katja tauberman

”Butterfly handlar om ensamhet”

Kultur På lördag kommer Puccinis klassiska opera Madama Butterfly till Förslöv. Det är Malmö Operas kammarversion på turné som får premiär med titeln Butterfly.
– Det ska svänga känslomässigt från den första tonen till den sista, det är sångarnas och mitt ansvar, säger föreställningens regissör Åsa Melldahl om sitt arbete.

En liten scen upplyst underifrån av mängder av ledlampor, bakom ett genomskinligt skynke skymtar orkestern om fyra personer (piano, violin, cello och klarinett). Och på scenen den unga geishan Cio-Cio-San, kallad Butterfly, i kritvit kimono och hennes stora kärlek den amerikanska löjtnanten Pinkerton i lika vita kläder.
Även om formatet är komprimerat för att kunna ta ut Madama Butterfly på turné Skåne runt så är de drabbande känslorna i detta tragiska kärleksdrama de samma.
– Butterfly handlar om ensamhet, ensamhetens pris och hur vi klarar vår ensamhet, säger regissören Åsa Melldahl. Den ödslighet som ges uttryck för här känner vi alla igen. Ungefär som när jag kom hit till Malmö inför det här jobbet den första kvällen. Det regnade ute, jag kom in i en lägenhet jag aldrig varit i förut, det var tomt i kylskåpet och jag fick inte i gång tv:n. Då tänkte jag: ”här är man ensam” (det sista sjunger hon).
– Den känslan har alla upplevt.

Fast så hemskt ensamt tycker egentligen inte Åsa Melldahl det är vara tillbaka i Malmö – där hon en gång gick Teaterhögskolan – och i operahuset – där hon senast satte upp Rebecca 2014.
– Jag älskar både staden och Malmö Opera och jag har ju gjort många uppsättningar här och har både vänner och släkt i närheten, säger hon med ett leende.
Och även om Åsa Melldahl aldrig har gjort opera i det kammarformat som kännetecknar Malmö Operas turnéföreställningar så såg hon erbjudandet om regissörsjobbet som en härlig och rolig utmaning.
– Madama Butterfly har en sådan expansion i rösterna. Riktigt den våldsamma expansionen kan man inte ha mer än på ett par ställen i ett litet rum för då blåser man ut väggarna, förklarar hon. Så det kräver både musikaliskt och gestaltningsmässigt pyssel och noggrannhet, att man bestämmer i varje ögonblick vad som är viktigt. Det ställer krav på sångarna och mig att ta tillvara de teatrala möjligheterna. Så vi har petat och petat. Vad betyder det här? Vad menar han här? Sedan tycker jag principiellt att det är viktigt att komma ut med konst på hög konstnärlig nivå utanför de stora städerna.
– Det är också första gången jag sätter upp en Puccini-opera, fortsätter hon. Det var faktiskt lite oväntat för mig att hans text och musik är så teatralt välskriven. Mozart, ja där vet man att varje musikalisk gest och varje förändring i en tonart innebär något för skådespeleriet. Mot Puccini var jag nog fördomsfull men under arbetet har jag hittat en stor dramatiker.

Under sin karriär har Åsa Melldahl regisserat många nyskrivna operor, som till exempel Death and the Maiden som hon gjorde på Malmö Opera 2008 och som Hamlet in Absentia som hon satte upp med NordicOpera i Köpenhamn förra sommaren. Att arbeta med en klassisk opera som Madama Butterfly är något helt annat menar hon.
– Det är nästan som två olika yrken. Dels är det tryggheten man har när man sätter upp en klassisk opera. Andra har gjort det förut och man vet att det har blivit intressant och gripande. Jag kan luta mig mot verket och vara säker på att det håller. När det handlar om nyskrivet har jag ingen aning om det och jag känner ansvaret att se till att det håller.

Men känner du inte med klassiker att du måste sätta din egen prägel jämfört med alla andra som gjort samma opera?
– Nej, så tänker jag aldrig. Jag tänker bara att jag ska förstå. På det sättet är det förstås samma som med nyskrivet.

Även om Åsa Melldahl aldrig har regisserat en Puccini-opera tidigare så har hon sett Madama Butterfly många gånger och är väl bekant med de starka känslor som operan lockar fram. Hon erkänner utan omsvep att hon gråter varenda gång hon ser den.
– I våras gjorde jag logistiken i manuset, satte sådana där färgglada flärpar för att jag skulle hitta bättre och gjorde överstrykningar i färger på olika roller för att jag skulle hitta rätt där också. Och när jag satt där med mina flärpar och kom till slutet av andra akten och var på väg in i tredje då började jag gråta så att det plaskade ner på manuset. Så gripande är det, till och med i manusform alltså.

Åsa Melldahl är väldigt bestämd på att hon inte har några pedagogiska ambitioner med föreställningarna hon arbetar med. Hon har fokus på människor, relationer och känslor betonar hon och ser egentligen sig själv som publiken ända fram till premiären.
– Då får publiken ta över men jag kan ju inte veta vad alla de som sitter i publiken där i Förslöv till exempel har för bakgrund och tycker och tänker om livet. Men jag vet att jag vill göra en föreställning där det svänger känslomässigt från första till sista tonen. Det är vårt ansvar, sångarnas och mitt. Och om gestaltandet skapar de här känslomässiga bågarna hos mig då är det min fasta förvissning att det påverkar andra människor också. Men hur, det vet inte jag.

Vad får de uppleva då, de som kommer till Förslöv, Osby, Bromölla, Svedala, Höör och alla andra ställen där Butterfly landar under turnén?
– De kommer att få en fantastisk emotionell och visuell skönhetsupplevelse, säger Åsa Melldahl med stark övertygelse.

Gunilla Wedding

×