Berndth Hammarlund har ett stort visarkiv inne i huvudet. Foto: Håkan Jacobsson
Berndth Hammarlund har ett stort visarkiv inne i huvudet. Foto: Håkan Jacobsson
Berndth Hammarlund har ett stort visarkiv inne i huvudet. Foto: Håkan Jacobsson
Berndth Hammarlund. Foto: Håkan Jacobsson

En visans man med ett stort arkiv i huvudet

TRUBADUR. – Jag tyckte att det här var en av de vackraste platserna man kunde spela på.
Så trubaduren Berndth Hammarlund ordnade en konsert, och det har han fortsatt med, år efter år. I kväll, fredag. är det för artonde gången.

Ifrån Stenbocksvallar jag ser sköna Öresund
jag hör hur vattnet svallar
och jag sätter mig en stund.
Här får själen lisa och en inre ro
och glädjen finns där
för den ynnest att vid detta vatten få bo
Ifrån Stenbocksvallar jag ser Järavallens skog
i bukten sig speglar – den bilden säger mer än nog
och tänkt dig att se Själland i eldröd solnedgång
och här vid stranden ljud och ljus
förenas till Naturens egen sång
Ifrån Stenbocksvallar jag ser Köpenhamn
– kranarna i Landskrona
och Vens Backafall
och jag är glad att Sundet lever än i alla fall.
Fast stress och oro i tiden
gör att tillvaron ibland känns så kall
Men man får glädjas åt naturen
– så länge den nu finns
och hoppas att den inte blir till ” nånting ” vi bara minns
Ifrån Stenbocksvallar
jag ser sköna Öresund
och jag hör hur historien kallar
och den når mig under bråkdelen av en sekund
Text och musik: Berndth Hammarlund

Platsen är, närmare bestämt, Stenbocksvallar vid Barsebäcks strand.
– Det blir det bästa av det mesta av svensk viskonst, säger Berndth Hammarlund om de två timmarna han tänker spela.
Han håller programmet lite öppet;
– Jag ska fråga publiken om vad de vill ha också.

Han har nämligen ett stort visarkiv i huvudet, Hur många?
– Fråga mig inte. Men det är väl bortåt 600 stycken.
– Folk frågar mig ibland hur jag kommer ihåg alla texter – och det händer att jag frågar mig själv också.
– Men bara man kommer på första textraderna så går det – fast sedan får man inte tänka på texten.

Med hundra procents säkerhet vågar vi lova att han sjunger den visa han skrivit och tonsatt just om den här platsen och som du kan läsa texten till här intill. Han berättar:
– Jag och min hund var där en septemberkväll för flera år sedan. Det var en magisk kväll – ingen vind, hela Lundåkrabukten låg som en spegel. Min fantasi satte igång, jag tänkte på alla de generationer som stått här och upplevt samma sak.
Sedan 70-talet bor Berndth Hammarlund lite innan för kustlinjen, i Barsebäcks by.
– Vi var inga gröna vågare, men vi ville från stan när vi blev med barn.
Stan, det var Malmö.

Annars hörs det på talet att uppväxten skedde i Östergötland, närmare bestämt i Linköping, där hans föräldrar hade tobaksaffär och drev två minigolfbanor. Han kan inte låta bli att skryta med att staden fostrat musikprofiler som Mats Paulsson och Lars Winnerbäck.
Själv fastnade han för visan som uttrycksform, uppträdde första gången 1961.
– Det var ju då visvågen kom.

Många av de artister som lanserades då har stannat i människors medvetande och tillhör eller har tillhört Berndth Hammarlunds bekantskapskrets:
– Gräddan av svensk viskonst har hörts här på gröningen, säger han och sveper med handen ut mot den öppna platsen framför kyrkan i Barsebäcks by, där vi gör intervjun.
För konserten vid Stenbocksvallar är inte den enda tradition han dragit igång och hållit liv i. Visor i byn kallas ett arrangemang som hålls i Barsebäck sedan många år. Han var också med om att, tillsammans med Lions i Löddeköpinge, starta en gala till förmån för barn i nöd. Den startades med anledning av tsunamin i sydostasien 2004.

I flera år höll han och bandet Grus i Dojjan också en gemensam vårkonsert.
– Gruset och jag har hängt ihop från början, kan man säga. Jag är inte stadig medlem, men ibland har de kompat mig, ibland har jag sjungit med dem.
Det var 1968 som Berndth Hammarlund flyttade till Skåne.
– Jag skulle läsa sociala linjen och sedan flytta tillbaka, var meningen. Men så kom där en skånsk gräbba i vägen …

Han hann heller aldrig börja läsa sociologi. Han gick först på Svalövs folkhögskola.
– Så hade jag ett sommarjobb på Ungdomsstyrelsen i Malmö. Där sade de ”Kan inte du läsa in administrationslinjen på ett år, så har vi fast jobb åt dig?”.
Han följde uppmaningen och blev föreståndare på Värner Rydénskolans fritidsgård. Där träffade han sin fru Rita innan han blev fritids- och kulturkonsulent på socialförvaltningen. Där stannade han till pensioneringen.

Man kan knappast kalla musiken för en bisyssla, för han hade fullt upp på den fronten också:
– Som mest var det på 80-talet. Frågan är om jag inte var Sveriges mest bokade artist – under fyra års tid hade jag 240 konserter om året.
Han hördes då i många sammanhang, ofta i tv.
Nu är det inte lika mycket.
– Nu ger jag två, tre konserter i månaden.

– Det är ju så att alla arrangörer jag jobbade med förr har antingen gått in i en annan dimension eller gått i pension för länge sedan. Och så ska det vara, det ska komma nya generationer.

Vad är det då som fått Berndth Hammarlund att fastna för visan?
– Du har improvisationen, som ligger där hela tiden. Man kan ta ut svängarna i texterna, den är inte statisk.
Och ibland, i kontakten mellan artist och publik, sker något som Berndth Hammarlund kallar ”undret”, att magi uppstår.

Vi måste förstås fråga Berndth Hammarlund vem som är hans favorit bland viskompositörer:
– Bob Dylan, naturligtvis, även om han numera har blivit så surrealistisk.
I samma generation nämner han Tom Paxton och Phil Ochs.

Bland svenskar tar han förstås upp Cornelis Vreeswijk:
– Hans tolkningar av Taube är otroliga.
Och på tal om Taube så kallar han Sven-Bertil Taube för den störste kulturarbetaren av alla.
– Utan honom hade inte Bellman blivit så allmänt känd, utan honom hade inte Fred Åkerström fått tag i hans sånger.

Berndth Hammarlund anstränger sig också för att hålla Ruben Nilssons visor levande. Så någon av dem får auditoriet i kväll säkert höra. Det kostar inget att lyssna och besökarna uppmanas ta med sig varma kläder, sittunderlag och picknickmat.
Om det regnar ställs konserten in.

Namn: Berndt Hammarlund (Så stavar han det på tatueringen på sin vänstra arm. Berndth med h på slutet kallar han för sitt artistnamn: ”Kunde Torsten Bergman kalla sig Thorstein kunde väl jag lägga till ett h”).

Yrke: Pensionerad fritids- och kulturkonsulent, aktiv trubadur.

Ålder: 73 år

Familj: Fru, en son, en dotter.

Bor: I Barsebäcks by.

Aktuell: Ger i kväll kl 19 sin årliga konsert på Stenbocksvallar vid Barsebäcks strand.

Ifrån Stenbocksvallar jag ser sköna Öresund
jag hör hur vattnet svallar
och jag sätter mig en stund.
Här får själen lisa och en inre ro
och glädjen finns där
för den ynnest att vid detta vatten få bo
Ifrån Stenbocksvallar jag ser Järavallens skog
i bukten sig speglar – den bilden säger mer än nog
och tänkt dig att se Själland i eldröd solnedgång
och här vid stranden ljud och ljus
förenas till Naturens egen sång
Ifrån Stenbocksvallar jag ser Köpenhamn
– kranarna i Landskrona
och Vens Backafall
och jag är glad att Sundet lever än i alla fall.
Fast stress och oro i tiden
gör att tillvaron ibland känns så kall
Men man får glädjas åt naturen
– så länge den nu finns
och hoppas att den inte blir till ” nånting ” vi bara minns
Ifrån Stenbocksvallar
jag ser sköna Öresund
och jag hör hur historien kallar
och den når mig under bråkdelen av en sekund
Text och musik: Berndth Hammarlund

×