Johan Gustafsson som satt tillfångatagen i Mali i nästan sex år visar upp tröjan han hade på sig när han blev kidnappad i Mali. Nu berättar han för första gången om tiden som kidnappad under en pressträff i Stockholm. Foto: Vilhelm Stockstad / TT

Konverterade till islam i hopp om att kunna fly

Sverige I fem och ett halvt år satt Johan Gustafsson fången hos en grupp med anknytning till al-Qaida innan han i juni plötsligt släpptes.
På torsdagen mötte han ett stort pressuppbåd för första gången sedan han han i november 2011 kidnappades i Mali.

Johan Gustafsson kidnappades när han befann sig på motorcykelresa med destination Sydafrika. Vid presskonferensen beskrev han kidnappningen, hur han sovit en stund på hotellet efter framkomsten till Timbuktu, hur han öppnat dörren och där stått en man beväpnad med en Kalasjnikov riktad mot hans ansikte. Tillsammans med en holländsk och en sydafrikansk reskamrat förs han upp på ett lastbilsflak. En tyska man gör motstånd.

– Vi hör två skott och förstår att tysken har skjutits, kallblodigt, för ingenting. Därefter åker vi med full fart ut ur stan, säger en samlad men märkbart berörd Johan Gustafsson vid presskonferensen.
– Jag insåg att det var mer eller mindre hopplöst. Att jag kunde bli dödad när som helst. Jag såg det som att jag försatt mig i den här situationen själv. Och om jag skulle kunna bli fri så skulle jag behöva ta tag i det själv. ‘

Han berättar hur han låtsas konvertera till islam i hopp om att kunna fly.
– Dödshotet som hängt över mig försvann gradvis efter att jag konverterade. Med tiden så fick jag en viss tillit att det här faktiskt hade räddat mig. Jag blev inte längre kedjad på nätterna och jag kunde gå runt fritt i lägret.

Så småningom blev det en struktur i livet i fångeskap. Böner och måltider varvades med träning. Han joggade i cirklar, sydde säckar som användes som vikter och gjorde en fotboll som kunde användas ibland, i perioder när det inte var haram. Efter ett år gjorde han ett flyktförsök. Han gick i två nätter och gömde sig under dagarna men sedan hittades han av kidnapparna. Något straff blev det dock inte. Han kunde inte gå fritt i lägret längre men inte mer än så.

Så, efter drygt 2 000 dagar i fångenskap, när hoppet sedan om att bli fri sedan länge försvunnit, blir han tillsagd att packa. Han skjutsas i bil länge, i flera timmar, innan han släpps av på en plats där det står en grupp män.

– När vi står där en bit ifrån varandra hör jag på klingande svenska: ”Johan”, jag svarar: ”ja” och hälsas då av ett gäng tårögda svenska poliser. Därefter är de som en liten skyddande mur runt mig hela vägen ända tills vi landar på Arlanda. – Där välkomnas jag av en dam, Margot Wallström. Hennes uppgift blir bara att puffa in mig i ett rum där min familj står och hoppar och omfamnar mig.

Hur det kommer sig att han blev släppt vet han inte. Men han säger att han hoppas och tror att Sverige inte betalat ut någon lösensumma.
– Jag hoppas ju att de var riktigt rejält trötta på mig, säger han med ett skratt.

Att komma hem beskriver han som en stor lättnad.
– Jag är lite trött. Jag kanske inte känner den där sprudlande glädjen, men jag känner en stor lättnad. Jag tar framtiden dag för dag.

Nyhetsbrev

Dagens fråga

Tycker du att det skrivs för lite om fotboll?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×