Anne Holt. Foto: Anna-lena Ahlström
Torkil Damhaug. pressbild

Holt i världsklass och en intressant landsman

Deckarspalten

Kärleken till ett barn och förlusten av ett barn är teman som många gånger stått i fokus i Anne Holts kriminalromaner men kanske ändå aldrig så starkt som i nya I stoft och aska (Piratförlaget).
Jonas förlorar sin treåriga dotter Dina i en bilolycka 2001 och efter det faller hans liv i bitar och han hamnar så småningom i fängelse dömd för mord på sin fru.
I nutid är han frigiven efter åtta år och försöker desperat hitta någon mening med livet. På grund av en kriminalpolis på väg in i pension som vill göra det sista han kan för ett fall som alltid skavt hos honom hamnar mordet på Jonas fru hos cold case-utredaren Henrik Holme som naturligtvis tar det vidare till sin chef och mentor Hanne Wilhelmsen.
Hanne är måttligt intresserad eftersom hon är upptagen av en främlingsfientlig bloggares självmord som hon misstänker kan vara mord. Henrik anar lika mycket oråd kring Jonas skuld och gräver envist vidare. När sedan ett barn kidnappas ställs bägges utredningar på sin spets och handlingen drar i väg mot en snyggt upplagd och mycket dramatisk upplösning.
Hanne Wilhelmsen kom mycket efterlängtat tillbaka som huvudperson hos Anne Holt i Offline förra året.

Hon fick där också en ny samarbetspartner i den smarta men socialt handikappade Henrik Holme som även var med i Holts Död i skugga 2012. I stoft och aska är mycket stillsamt pusslande, resonerande och tänkande. De parallella utredningarna, liksom vänskapen som sakta växer mellan Hanne och Henrik, får ta sin tid.
Allt sker också mot en intressant fond av dagens politiska klimat i Norge även om det i grund och botten är starka mänskliga drivkrafter som kärlek, sorg, avundsjuka och habegär som är utlösningsmekanismerna i de dramer som utspelas.
Sedan kan man inte låta bli att dra på munnen när Anne Holts med underhållande självironi driver med sitt eget vandrande i klassiska genrespår och på sidan 188 låter Hanne Wilhelmsen fråga Henrik Holme om han inte läser kriminalromaner och sedan, apropå handlingstrådar som går ihop, säger: ”Saker och ting hänger alltid ihop. I början presenteras läsaren för två skenbart helt separata fall. Men det visar sig så småningom att de hänger ihop. Alltid, utan undantag.”
Offline var en efterlängtad och mycket läsvärd återkomst av Hanne Wilhelmsen. I stoft och aska höjer ribban ytterligare och det här är Anne Holt när hon är som allra, allra bäst. Och då talar vi världsklass. Anne Holts landsman Torkil Damhaug har elva böcker i bagaget, varav flera är kriminalromaner. Han är heltidsförfattare och fick norska Rivertonpriset för årets bästa kriminalroman 2011 för Ildmannen och 2016 för En femte årstid.
En femte årstid är också, tillsammans med bland andra svenska Malin Persson Giolitos Störst av allt, nominerad till det skandinaviska deckarpriset Glasnyckeln i år.

Se mig, Medusa kom ut i Norge 2007 och var Damhaugs första kriminalroman. Det är också här Skånebaserade Bokfabriken börjar sin utgivning av Damhaug på svenska. Se mig, Medusa är en psykologisk spänningsroman där läkaren Axel Glenne står i centrum. Han är son till en krigshjälte och lever ett lyckligt familjeliv.
Enda skuggan i hans liv tycks vara den mystiska tvillingbrodern Brede. En morgon kallas Axel ut till Nordmarka där en kvinna hittats död med skador som en björn skulle ha kunnat åstadkomma. Snart hittas ytterligare en kvinna död med liknande skador och den enda gemensamma nämnaren mellan kvinnorna tycks vara Axel.
Damhaug är en skicklig spänningsskapare men efter ett tag blir ändå den här annorlunda seriemördarhistorien en småseg och rörig transportsträcka mot ett överdrivet blodigt slut där väl många trådar lämnas lösa.
Uppenbarligen har Damhaug utvecklats rejält som spänningsförfattare efter Se mig, Medusa. Efter att ha läst En femte årstid på norska i sommar vet jag att han definitivt är värd fler chanser. Det är bara hålla tummarna för att den svenska utgivningen av honom fortsätter.

Webb-tv kultur

×