Ingela Mauritsson, en fåraherde på sin herdevandring bland de 250 fåren. Området kring Ales stenar hålls rent tack vare att fåren betar där.
Fåren måste inspekteras varje dag i de gröna hagarna.
Många nyfikna vill titta på när fårvallningen sker.
Turistbyrån tycker att det är toppen med herdevandringarna och många medier kommer på besök. Senast Packat och klart.
Ingela Mauritsson älskar sin roll som fåraherde.
En herdestav är ett viktigt attribut när man vallar får.
Området kring Ales stenar hålls rent tack vare att fåren betar där.
Tackorna håller området rent under hela sommarhalvåret.

Fårvallning – en ny turistattraktion

Herdevandring Vi vandrar upp mot Ale stenar. Plötsligt blåser fåraherden i en visselpipa och ropar höger, vänster och ligg till en av hundarna. Som på en given signal samlar vallhunden Tim ihop hela fårflocken och de kommer springande rakt emot oss.

Tidningen har fått följa med på en av herdevandringarna i Kåsebergas böljande gröna hagar på backen upp mot Ales stenar och på nära håll uppleva det samspel som uppstår när vallhundarna samlar ihop tackorna så att herden kan inspektera dem.
– På en herdevandring får folk chansen att följa med mig på en daglig tillsyn av de 250 fåren, vilket är ett krav enligt djurskyddslagen, säger Ingela Mauritsson som är fåraherde, ett av världens äldsta yrken.
Vi vandrar upp mot de mytomsusade stenarna för att leta reda på fåren, som är på sommarbete bland alla turister. Det första vi ser är en ensam tacka som har lagt sig för att sova lunch. Direkt är fåraherden framme för att kontrollera att hon mår bra.
– Får är ett flockdjur. De tänker bäst i flock. När de blir ensamma blir de helt annorlunda. Skulle man tappa ett får ur flocken är det lättare att släppa ut alla andra än att försöka få ut det ensamma fåret, berättar Ingela Mauritsson.

Hon visslar i sin pipa och instruerar vallhunden Tim på svenska hur han ska springa för att fånga in alla tackorna.
Utan att skälla eller agera fysiskt lyckas den svarta bordercollien få med några får som betar i slänten mot havet att ansluta sig till flocken. Det hela är över på några minuter.
– Vi brukar säga att en hund motsvarar tolv personer när det gäller att valla får. Och ändå gör de det bättre än oss människor, säger Ingela Mauritsson stolt.
Hon går runt mitt i fårflocken och kontrollerar att alla mår bra och att ingen ligger skadad eller far illa. Med tio års erfarenhet av fåravel ser hon direkt om ett djur avviker från flocken.
– För att inspektera tackorna rör jag på dem i skritt. Får är behagliga djur, mer hanterbara än kossor och tjurar. Mina tackor har inga horn och de har vant sig vid alla människor som vandrar vid Ale stenar. De är inte rädda eller farliga.

Ändå händer det att någon tacka stjäls under natten, bryter benet eller drunknar när de betar vid den branta sluttningen ner mot havet. Då och då är det också någon lössläppt privathund som jagar ett får så att de skadar sig.
För att skydda fåren finns den duktiga bordercollien Tim vid deras sida. Han är fyra år gammal och tävlar även i kovallning, där han är den åttonde bästa hunden i landet.
På plats finns också bordercollierna Liz och Zock, som är snart fem år respektive 15 månader. Zock är praktikant och på upplärning i hur man vallar får. Då är den erfarna Liz en god förebild.
– Jag talar olika språk till hundarna och använder olika ljud från visselpipan för dem. Tim ropar jag till på svenska medan Liz har lärt sig kommandona på engelska och Zock på walesiska. Allt för att de ska kunna skilja på vilken hund jag vill ska styra flocken.

Tidningens reportageteam får se hur hon samlar en mindre grupp får och instruerar de tre vallhundarna att tillsammans valla tackorna runt om i hagen. På det sätter lär de sig att samarbeta och inte lägga sig i varandra arbete.
För en utomstående är det imponerande att höra hur Ingela snabbt växlar mellan höger, vänster, ligg, away, come by, lie down, hawl, gadawodd och savena på respektive språk till hundarna.
Hon ser de tre vallhundarna som sina arbetskamrater som är anställda i företaget för att hjälpa henne att ta hand om fåren. Med på turen är också den italienska vakthunden Zhita, som inte är med och vallar fåren.
– En bordercollie har mycket instinkt. De är vallhundar och hämtar fåren till mig. De har ingen mördarinstinkt till skillnad från jakthundar. Deras roll är att ha kontroll på flocken. Det tar cirka fyra år innan en vallhund är färdigtränad.
Ingela Mauritsson bär på en herdestav under sin vandring bland fåren. Den är ett viktigt attribut för en fåraherde som vill kunna kroka om ett får om det skulle behövas.
– Staven är gjord av ett bockhorn som är värmt och format. Den är gjord i England av en stavmakare men görs även i Sverige. Den lilla kroken användes förr för att hänga upp lyktan när man gick ut till fåren.

Vi går en runda på cirka en kilometer med fåren i samlad flock och hundarna driver på. Sen stannar vi och Ingela Mauritsson svarar på frågor.
– Varje dag är det en ny grupp med folk från hela världen som har spännande frågor om får, lantbruk och svenskproducerat. Jag har världens chans att informera om fårskötsel nu när jag träffar konsumenterna.
Hon visar hur en del får är gula på rumpan och har en stämpeldyna på magen. De har nämligen blivit betäckta av en bagge som har släppts in i hagen. Men egentligen är det bara en teaserbagge.
– Baggarna som släpps in är steriliserade och används för att synkronisera brunstningen. Om några veckor släpper vi in fertila baggar som betäcker tackorna. Sen sker befruktningen i omgångar och i vinter, fem månader senare, föds alla lammen.
På 25 hektar på Kåsebergaåsen är fåren utsläppta från halva mars till halva november. Under lammningsperioden är de hemma på gården i Löderup och då har familjen fullt upp dygnet runt med att hjälpa de ulliga små liven på väg ut.
– Resten av året lever fåren ute i det fria. De är nästan vilda. Eftersom det är en stor flock blir de aldrig söndervallade. De kan prata med turisterna, pilla naveln och titta på utsikten. Men framförallt betar de av gräset vid Ale stenar.

Ingela Mauritsson menar att om det inte hade funnits mulbetning på Kåsebergaåsen hade gräset vuxit högt och flora och fauna förändrats radikalt.
– Har vi inte mulbetade marker har vi inga öppna landskap längre. Vi är ålagda att beta av detta naturaområde. Tidigare fanns här kor men personligen tycker jag att det är trevligare med får.
Ingela Mauritsson är ursprungligen från nordöstra Skåne men gifte sig med Vallebergapågen och bonden Leif Nilsson och flyttade till Österlen.
I dag driver paret gården Boställets Grönsaker med bland annat säd, sockerbetor, grönsaker och en stor pumpaodling i Löderup.
2005 skaffade de sin första fårbesättning med pälsfår, gotlandsfår. 2009 såldes pälsfåren och istället skaffade de köttrasfår, som textel, suffolk och dorper.
– Då utökade vi från 40 till 400 tackor. För att hålla ordning på alla får behövde vi vallningstränade hundar. Därför gick jag kurser och lärde mig hur man tränar våra bordercollies att valla.
– Det gäller att lära sig att läsa av både hundar och får. I dag håller vi kurser vid den vita ladan nere vid kustvägen och har även vallhundstävlingar.
Sen 2009 har Kåseberga Farm byggt upp en fungerande lammproduktion och varje år lämnar de 550 lamm per år till slaktning. Tanken är att utöka det till 600-700 lamm i framtiden. 2014 blev företaget årets lammleverantör.

– Det mesta av slakten sker på Scan men vårt eget kött får vi från ett litet slakteri i Spjutstorp. Tyvärr kan vi bara producera 30 procent av allt lammkött som äts i Sverige eftersom det finns för få lammproducenter.
Ingela Mauritsson pekar på att det är dyrare att föda upp lamm i Sverige på grund av att fåren behöver komma in i ett stall på vintern och att det finns stränga djurskyddsregler, där fårproducenterna inte får använda antibiotika eller tillväxthormoner.
– Vårt kött blir dyrare i affären och det är ofta plånboken som styr. En tredjedel av köttet går till restauranger och utvalda grossister så lamm kan vara svårt att hitta. Som konsument kan du ställa krav på att det finns svenskt kött att köpa.
Det är tredje året i rad som Ingela håller herdevandringar vid Ale stenar på Österlen. Det började när hon märkte att folk stod och tittade och var intresserade då hon vallade sina får.
Upprinnelsen till att paret Mauritsson-Nilsson valde att satsa på vandringarna är förutom de goda möjligheterna till bete att här varje år passerar 800 000 turister.
– Kan vi bidra till att utveckla turismen och sprida budskapet om hur vi sköter våra djur och varför vi ska köpa svenskt kött är det klart att vi tar chansen. Jag har världens tillfälle när jag rår om en bunke folk i en timme, menar Ingela Mauritsson.

Fakta-Herdevandring:
I sommar pågår herdevandringarna vid Ales stenar varje vardag fram till och med den 4 augusti. Turen startar klockan 14.00 i korsningen i backen på stigen som leder till Ales stenar, ovanför hamnen, och avslutas på samma plats cirka klockan 15.00. Ingela Mauritsson visar då praktiskt vilka moment man använder hunden till och samlar ihop flocken under en promenad vid stenarna. Vid vissa tillfällen får deltagarna också prova på fårvallning själva.
Tillsammans med Skånes vallhundsklubb arrangeras också kurser och tävlingar för vallhundar. Svenska fåravelsförbundet arrangerar också rovdjursvaka vid fårhagarna.
Mer information på hemsidorna:
www.kaseberga.farm
www.faravelsforbundet.se/skanes-farintressenter
Andra platser där du kan följa med på fårvallning är:
Fårvallning som teambuildning på Häckeberga slott: time2learn.se/
Fårsafari på Åsgård i Onslunda: asgard-holkestorp.com

×