– Gubbslemmet syns normalt inte för blotta ögat, mer än att det gör vattnet lite grönfärgat, säger Raphael Gollnisch. Foto: Joakim Stierna
Ute i fält, som här i Bokesjön, tar Raphael Gollnisch prover. Morgnar är bästa tiden för att fånga gubbslemmet. Foto: Karin Rengefors
Eftersom Raphael Gollnisch ska studera gubbslemmet på cellnivå och ner till arvsmassan är mikroskopet ett av hans viktigaste verktyg.
Raphael Gollnisch har forskat i ekologihuset, Lunds universitet, sedan i höstas.

Gubbslem breder ut sig i hela Europa

lund I augusti ska Lundadoktoranden Raphael Gollnisch köra över stora delar av kontinenten för att ta prover på gubbslem, ett växtplankton som de senaste decennierna ökat lavinartat, både i Sverige och i andra länder.

Mikroorganismen finns i sjöar och ställer till med en problem som hudbesvär för badare, igensatta reningsfilter och störda ekosystem.

– Jag har inte lyckats ta reda på ursprunget till namnet gubbslem. Det finns inget motsvarande ord på engelska, endast det latinska namnet används. Att svenskan har ett eget ord antyder hur vanlig och utbredd algen är här, säger Raphael Gollnisch.
Han menar dock att det lilla växtplanktonet, som när det ansamlas och blommar bildar en grönaktig, äcklig sörja, som det är lätt att associera till det nedsättande ordet gubbslem.
Algen förekommer över hela världen. I Sverige har den ökat kraftigt sedan den för första gången beskrevs i Helgasjön i Växjö 1948.
– I en studie 1988 förekom gubbslem i 10 procent av de undersökta sjöarna. Motsvarande siffra 2007 var 25 procent, säger Raphael Gollnisch.

Bäst trivs algen i brunfärgade dammar, men gubbslem har de senaste åren också börjat att breda ut sig i sjöar med klart vatten.
Raphael Gollnischs frågeställning är om det gubbslem som finns ute i Europa är det samma som det skånska.
För att ta reda på detta ger han sig den 1 augusti ut på en månadslång roadtrip tillsammans med en student.
De ska ta prover i ett trettiotal sjöar i Estland, Litauen, Polen, Tjeckien, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.
Andra forskare ska samla in gubbslem i Frankrike och skicka till institutionen i Lund. I höst åker Raphael Gollnisch till Portugal och Spanien.

– Många kollegor har gjort studier över förekomsten i Skandinavien. Jag vill utöka sökområdet. Jag ska också titta mer på enskilda celler och deras dna för att se om det finns skillnader i arvsmassan mellan gubbslem på olika håll i Europa, säger Raphael Gollnisch.
Genom att studera genetiska skillnader hoppas Raphael Gollnisch förstå mer hur algen har spridits och varför.
Ingen vet varifrån arten kommer mer än att den beskrevs för första gången i Berlin under 1866.

Gubbslemmet ställer till problem på tre olika sätt, berättar Raphael Gollnisch. Badare som kommer i kontakt med det kan få besvär.
– Det är inte giftigt eller farligt, men man kan få klåda och hudirritation om man kommer i kontakt med mikroalgen, säger han.
Vattenverken är inte så glada för växtplanktonet eftersom det kan täppa till filtren.

Den stora förekomsten av gubbslem stör också sjöarnas ekosystem.
Jämfört med andra växtplankton är gubbslem relativt stort, varje alg är en 20-dels millimeter.
Det gör att djurplankton har svårt att äta gubbslem och i förlängningen, om djurplanktonen minskar, får fiskar och andra djur högre upp i näringskedjan mindre föda.

Dagens fråga

Blir du kränkt när människor porträtteras med gullig nos och hundöron?

  • Nej. (74%, 687 Röster)
  • Ja. (26%, 244 Röster)

Antal röster: 931

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×