Jens Lapidus. Foto: Martin Stenmark
Lina Bengtsdotter. Foto. Anna-Lena Ahlström
Kati Hiekkapelto. Pressbild

En avslutad trilogi och två debutanter

Med Top dogg (Wahlström & Widstrand) avslutar Jens Lapidus trilogin om advokaten Emelie och den före detta fängelsekunden Teddy som inleddes med Vip-rummet 2014 och fortsatte i Sthlm delete 2015. Det är en tätt sammanvävd trilogi där det krävs att man läst tidigare böcker för att få bästa behållning. Har man det är Top dogg härlig berg-och-dalbane-spänning i klassiskt, hetsig Lapidus-stil.

När boken inleds har Teddy och Emelie tappat kontakten. Teddy strävar på med att försöka hantera ett icke-kriminellt liv och Emelie har lämnat glassiga Leijon advokatbyrå och startat eget. När en ung kvinna söker upp henne för att hon inte vill bli förhörd av polisen i samband med en utredning om sexuellt utnyttjande måste Emelie ändå kontakta Teddy eftersom utredningen har kopplingar till det pedofilnätverk som de varit på spåren sedan de träffades i Vip-rummet.
Fallet får snabbt en våldsam och farlig utveckling och Emelies och Teddys liv och livsval sätts på spel. Parallellt med dem får vi också följa en ung kvinna, Roksana, som blir indragen i drogförsäljning när hon försöker skapa sig ett namn i Stockholms klubbvärld och så Teddys systerson Nikola som knyter ihop de parallella intrigspåren.
Tematiskt finns det väl många upprepningar från de tidigare böckerna i Top dogg – det handlar om det svåra i att vilja ett annat liv än det ens egen invanda miljö erbjuder. Men hela trilogin knyts ihop och avslutas på ett sätt som just i denna genre känns både bra och modigt.
Lapidus har sedan debuten med Snabba Cash 2006 avslutat två trilogier – en om den kriminella världens över- och underklass och en med mer klassiskt amatördeckarperspektiv men med blicken på samma världar. Det ska bli spännande att se vilken väg han går efter detta.

Läraren Lina Bengtsson tillhör årets deckardebutanter och i Annabelle (Forum) återvänder hon till sin egen uppväxtort, Gullspång på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Det är en liten fabriksort som tiden och livet tycks sprungit förbi.
Intrigen är klassisk – en ung flicka är försvunnen och en polis med rötter i bygden tvingas återvända och då också konfronteras med sin egen uppväxt.
Hos Lina Bengtsson heter polisen Charlie Lager och jobbar på Nationella operativa avdelningen i Stockholm. När 17-åriga Annabelle försvinner i Gullspång efter en festnatt skickas Charlie och kollegan Anders dit som förstärkning. För Charlie är det sista chansen att visa att hon duger efter att hennes chef fått ögonen på hennes missbruksproblem.
Sökandet efter Annabelle väcker minnen till liv och bokens spänning bygger lika mycket på sökandet efter Annabelle som frågan kring vad som egentligen fick Charlie att lämna Gullspång och stänga alla dörrar till sitt tidigare liv.
Tack vare en fin känsla för miljön och en förmåga att inte fastna i den genreförutsägbara lyckas Lina Bengtsson göra mycket mer av den här historien än man förväntar sig från början. Hon bjuder på en fin skildring av den slitna samhället, intressanta och lyhörda personporträtt och en oväntad utveckling av själva deckarintrigen. En debut som ger mersmak.

Finska Kati Hiekkapelto är lärare, artist och punksångerska som författardebuterade med polisdeckaren Kolibri 2013.
Nu ger Modernista ut den på svenska och även om själva intrigen i Kolobri stundtals är både seg och lite rörig och också ganska traditionell – eventuell seriemördare som skjuter ihjäl folk och lämnar spår efter sig, här i form av en aztekisk gudabild – så är Hiekkapeltos huvudperson Anna Fekete en intressant bekantskap.
I Kolibri har hon precis börjat sitt arbete som brottsutredare i den nordliga finska kuststad där hon vuxit upp. Anna Fekete och hennes familj är flyktingar från kriget i Jugoslavien och uppväxten präglades av utanförskap. Annas utifrånperspektiv gör det extra intressant att följa polisarbetet – inte minst i den andra utredning som hon får att hantera där en ung flicka misstänks vara utsatt för hedersbrott.
Jag håller verkligen tummarna för att Modernista fortsätter att ge ut serien om Anna Fekete – ytterligare två har kommit ut på finska – för här finns potential för något riktigt bra trots allt.

×