Gravurnan hittades i gravmonumentet Brantarör, enligt Bob G Lind, och C. G. G Hilfeling tecknade av den när han kom till platsen 1777.

Bob Lind vill ställa ut fornfynd i Köpenhamn

Kåseberga Den fristående forskaren Bob G Lind vill ställa ut en gravurna och en dolk som han hävdar är minst 2 700 år gamla på Nationalmuseet i Köpenhamn.
– Urnan är unik för att den är helt intakt och lika gammal som museets berömda solvagn, säger han.

Han anser att säkerheten på Ystads museum och Österlens museum i Simrishamn är för dålig för en utställning med så gamla, värdefulla föremål.
Bob G Lind berättar att urnan påträffades av hans anfader Ingvar Hindrichsson i gravmonumentet Brantarör i Brantevik år 1765 och att den har förvarats i släkten sedan dess. Fyndet har bevarats i en jordkällare i Brantevik större delen av tiden.

– Jag är släkt med Ingvar Hindrichsson i rakt stigande led via min käre morfar, skepparen Johan Waldemar Henriksson, säger han.
Bob G Lind förklarar att Brantarör har kommenterats i skrift av geografikern Johan Gillberg för länsstyrelsen i Kristianstad. Han gjorde en geografisk undersökning av fyndplatsen 1766 som byborna hade påträffat.
– Antikvitetstecknaren C. G. G Hilfeling kom till platsen 1777. Han anställdes av danskarna för att teckna av Ales stenar, Brantarör och Kiviksgraven. Svenskarna var inte intresserade. Han tecknade av hela gravmonumentet Brantarör, som var högre än Kiviksgraven, innan bybor använde stenarna för att bygga Brantevik med, berättar Bob G Lind.

Inte långt ifrån Brantarör ligger ett stenbrott som är från 700-talet, enligt Nils-Axel Mörner, geologidocent och geofysiker. Han hävdar i sin rapport ”Stenbrottet” från juni att Ales stenars fyra stävstenar bröts där och forslades sjövägen till Kåseberga.
Bob G Lind och Nils-Axel Mörner ser sammanhanget mellan Ales stenar och Brantarör som ett bland flera bevis på att Ales stenar är en solkalender som byggdes på åsen omkring 700 år före Kristus. Nils-Axel Mörner hävdar att de kantstenar som omgärdade gravmonumentet hade huggits ut av samma stensort, kvartsitisk sandsten, som de på Ales stenar och att de kom från samma stenbrott.
– Nils-Axel Mörner menar att Brantarör och Ales stenar är lika gamla, säger Bob G Lind.

Utöver gravurnan har Bob G Lind flera fynd i sitt förvar som han anser vara från bronsåldern. De flesta hittades vid Ales stenar mellan 1930-talet och 1950-talet, bland annat en 30 centimeter lång dolk, en bärnstensuggla och åtta pilspetsar av brons. En skålgropssten som ser ut som en fot fann han 1995 i ett kaninhål. På Ystads museum finns en halsring av brons som plöjdes fram 1937.
– Ebba Jönsson satt på några av de grejer som jag fick för 20 år sedan. Marken vid Ales stenar var privat på den tiden. Bärnstensuggla plöjdes upp av hennes mans far Edvin Jönsson 1954.

Bob G Lind har vid ett tidigare tillfälle berättat för Skånska Dagbladet att han hoppades att Ebbas gård i Kåseberga, som ägs av Ystads kommun, skulle bli ett museum om Ales stenar med filmvisning om solens upp- och nedgång vid skeppssättningen och en utställning av föremål från platsen. Den tanken finner han nu som orealistisk på grund av kostnaderna.
– Jag lånar gärna ut alla fornfynd till Köpenhamns nationalmuseum. Museet är internationellt och där kommer de till sin rätt. Men jag måste först göra det klart med riksantikvarieämbetet, Historiska museet och länsstyrelsen om utlåningen, påpekar han.

Dagens fråga

Har du fått in julkänslan ännu?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×