The­re­sa May feltänk för­vånar

Hur tänkte The­re­sa May när hon kallade till ex­tra val i Stor­bri­tan­ni­en? När man ser val­re­sul­tatet är det oklart. Myc­ket vill ha mer, visst. Man kan all­tid längta ef­ter en stör­re ma­jo­ri­tet. Men det senaste året har varit po­li­tiskt tur­bu­lent, inte mi­nst för Stor­bri­tan­ni­en. Brexit, hot om yt­ter­ligare folk­om­röstning om skotsk själv­stän­dig­het och splitt­ring i ett an­tal po­li­tiska frå­gor. Det fanns in­get som tydde på att man lätt skul­le kun­na för­ut­sä­ga hur det ex­tra va­let i Stor­bri­tan­ni­en skul­le gå.
May gjorde till sy­nes en kraf­tig miss­be­dömning i att kal­la till val, inte mi­nst med tan­ke på att back­lash från be­svi­kna ”re­main”-rös­ta­re i en viss ål­der verkar ha varit det som av­gjorde till hen­nes nack­del.


La­bour­le­da­ren Je­re­my Corbyn, som står myc­ket långt till väns­ter och i svaga stunder ägnar sig åt en gans­ka po­pu­lis­tisk ”allt-åt-alla-po­li­tik”, har fått så stort väl­jar­stöd fast han har varit ifrå­ga­satt som par­ti­le­da­re på grund av trötta EU-an­häng­a­re. Va­len i både Stor­bri­tan­ni­en och Frank­ri­ke vi­sar att för­håll­nings­sättet till EU kan vinna och för­lora val.

May be­finner sig nu i räv­saxen och måste över­väga olyck­liga al­li­anser för att få som hon vill. Pro­testerna har varit hög­ljudda över för­slaget om sam­ar­be­te med bak­åt­strä­van­de De­mo­cra­tic Unio­nist Party, DUP. May har dess­utom ut­nämnt en per­son som tror att homosexualitet kan ”botas” till sitt ka­bi­nett.
Det är en in­tres­sant frå­ga var­för kon­ser­va­tiva så ofta hamnar i fäl­lan att de bort­ser från att so­cial­kon­ser­va­tism är ett an­nat djur än eko­no­misk och po­li­tisk kon­ser­va­tism? Plöts­ligt pratar man säng­kam­mar­frå­gor och abor­trätt, som om den kon­ser­va­tive väl­ja­ren gi­vet vill läg­ga sig i vad folk gör med sina kroppar, istäl­let för att värna lag och or­dning el­ler or­dning och reda i de of­fent­liga fi­nanserna.

Ar­be­ts­lin­jen och abort­lin­jen be­höver inte löpa pa­ral­lellt. Det är nå­got sorg­ligt och ovär­digt över det. Vem-ligger-med-vem-och-ska-det-verk­li­gen-vara-tillå­tet? Säng­kam­mar­po­li­tiken hör nu­me­ra Trump-ad­mi­nist­ra­tionen till, sna­ra­re än eu­ro­pe­iska kon­ser­va­tiva. Bör May sam­ar­beta med bak­åt­strä­va­re som DUP? Ska hon ut­nämna ho­mo­fober till sitt ka­bi­nett? Hit­in­tills finns in­get som tyder på att kon­ser­va­tiva väl­ja­re är in­tres­serade av det. För dem som är åskå­da­re till den trumpifierade Tory-tea­tern verkar det som en ovän­tat grav miss­be­dömning för att kom­ma från ett ru­ti­ne­rat par­ti.
Men The­re­sa May sit­ter kvar, trots stra­te­giska miss­tag. Ste­fan Löfven gjorde det­sam­ma. Det verkar vara en ny me­tod för eu­ro­pe­iska le­da­re: att hota med av­gång om man inte får som man vill och se­dan sitta kvar med då­rens en­vis­het, oav­sett.

Från EU-per­spek­tiv är det valets på­ver­kan på Brexitprocessen som är in­tres­sant. Ett ”hängt par­la­ment” utan tyd­lig ma­jo­ri­tet gör Brexitprocessen svårare att för­ut­sä­ga. Vi kan dock veta sä­kert att yng­re remainröstare, sär­skilt de mel­lan 25 och 44 år, har ut­tryckt miss­nö­je med re­ger­ingen May ge­nom val­ur­norna. Det är en in­fly­tel­se­rik grupp.
Det kan allt­så bli svårt för May att hålla på en ”hård Brexit” och be­hålla makten. En an­nan in­tres­sant tan­ke är att Stor­bri­tan­ni­en skul­le kun­na an­söka om med­lem­skap på nytt när de äl­dre Brexitväljare som drev val­re­sul­tatet dit inte läng­re röstar.

Dagens fråga

Malmöfestivalen är över för den här gången. Besökte du festivalen?

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×