Åldersdiskriminering är ett faktum på arbetsmarknaden.

Arbetslivets förlorare

Verkligheten överträffar ibland dikten. Så här sjöng Hasse Alfredsson i sin klassiker Blå stetsonhatt:
”Vid trettitre
är man passé
Vid trettifem
så kan man hälsa hem
Vid fyrtio jämnt
är man ett skämt
och högre opp
så åker man väl på en propp.”
Två nationalekonomer, Magnus Carlsson och Stefan Eriksson har skickat in mer än 6 000 fiktiva jobbansökningar med sökande i åldern 35-70 år. Resultatet är minst sagt nedslående. Enligt deras redovisning i ett debattinlägg i Dagens Nyheter så faller chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare kraftigt redan vid 40 års ålder. Möjligheten att bli kontaktad när man närmar sig pensionsåldern är mycket låg. Det gäller såväl män som kvinnor, men kvinnor har ännu sämre chanser att få jobb. Åldersdiskrimineringen kan dessutom vara starkare än den etniska diskrimineringen av personer med invandrarbakgrund menar forskarna.


Resultatet är ytterst nedslående för de medelålders och äldre människor som förlorar jobbet eftersom det gör det svårt för dem att få en fast förankring i arbetslivet igen. Men det skadar också hela samhällsekonomin eftersom politikerna ofta hävdar att vi måste arbeta högre upp i åldern än vad vi gör i dag. På goda grunder finns det anledning fråga i vilken värld de lever när de har så svaga kunskaper om hur arbetslivet fungerar. Att komma till rätta med åldersdiskriminering är svårt eftersom arbetsgivare måste ha en rätt att göra självständiga val när de anställer. Möjligen skulle lönesubventioner som sänkt arbetsgivaravgift för anställning av de som är äldre kunna stärka deras ställning. Samtidigt visar undersökningen hur viktigt det är att ha en arbetsrätt som premierar de med lång anställningstid vid uppsägningssituationer.

Dagens fråga

Vilken flagga hissar du helst?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×