Ann Heberlein gör sig skyldig till svepande anklagelser.foto: tt

Heberlein smutskastar engagerade kvinnor

Debatt

Det pågår sexuella övergrepp i stor skala på svenska hvb- och familjehem för ensamkommande flyktingbarn. I alla fall om man får tro Ann Heberlein som skrivit om detta i två texter publicerade på Ledarsidor.se (”Vilka övergrepp sker på de “ensamkommande”? Har vi lärt något?” 20170603 och ”Jag står inte ut” 20170606).
Som bevis på sin tes – att medelålders kvinnor i stor skala utnyttjar utsatta unga män och pojkar – drar hon upp en dryg handfull fall som omskrivits i media. Till det lägger hon ett antal fall som hon ”hört talas om”.
Att det finns ett mörkertal kan vi vara eniga om. Det har säkert skett betydligt fler fall som aldrig kommit upp i ljuset. Men i stor skala?

I Sverige fanns så sent som i början av februari 2016 cirka 2 000 HVB-hem (svt.se20160205). Det hade närmast varit märkligt om det inte skett någonting olämpligt på något av dem. Heberleins logik är lite som att dra upp tio kända våldtäktsfall och dra slutsatsen att män är våldtäktsmän.
Missförstå mig inte.

Att vuxna kvinnor som arbetar med utsatta unga pojkar utnyttjar dem sexuellt är upprörande och totalt vedervärdigt. Inte nog med att pojkarna är minderåriga, de är också i en beroendeställning och oftast traumatiserade av sina tidigare upplevelser i livet. De befinner sig i en situation där de kanske inte har kraft, ork eller språket att värja sig.

I slutet av den första av de båda texterna kommer hon till det verkliga problemet: att i samband med flyktingkrisen, hösten 2015, öppnades ett stort antal privata HVB-hem på väldigt kort tid utan att man hade tid att till fyllest kontrollera dem.

”Utan adekvat utbildning och handledning tycks dessa kvinnor funnit egna metoder för att behandla trauman och ångest. Den gränslöshet som tycks prägla relationen mellan ensamkommande, anställda på HVB-hem och vuxna kvinnor i så kallade familjehem är oroande.”
Utan att säga det rakt ut drar Heberlein alla medelålders kvinnor som arbetar på HVB-hem över en kam. Det är det som är problemet i resonemanget. I hennes värld handlar kvinnornas engagemang inte om att hjälpa någon annan:

”Engagemanget för de unga männen handlar inte om altruism, utan om egoism. De tillfredsställer sina egna behov, emotionella och sexuella, genom sitt engagemang för ensamkommande unga män.”
Om vi bortser från de sexuella behoven, som naturligtvis vore förkastliga att tillfredsställa på detta vis, så ifrågasätter hon ju med den formuleringen all välgörenhet.
Gör det faktum att den som ställer upp för andra själv också själv får något ut av det deras insats mindre värd?

Jag tror till exempel att Bob Geldof och Midge Ure mådde ganska bra med sig själva efter att de arrangerat Live Aid-galan.
Jag tror att välgörenhetsarbetet som en massa människor gör i till exempel Röda Korset ger dem både tillfredsställelse och ett socialt sammanhang.
Jag tror att Ariana Grandes stjärna stiger ytterligare på grund av One Love Manchester-galan.

Inget av detta gör deras insatser mindre vackra.
Att Heberlein dessutom konsekvent väljer att sätta ordkombinationen ensamkommande flyktingbarn inom citattecken och däremellan så ofta som möjligt kalla dem för unga män skvallrar om hennes verkliga agenda: att smutskasta hela flyktingmottagandet och de människor som vill göra något för att hjälpa andra. Och det under förespegling att värna de ”unga männens” väl och ve. Det är sorgligt.
Vad världen behöver är mer solidaritet, inte mindre. Att det finns gränslösa människor får inte blockera sikten från det.

Läs mer:

Dagens fråga

Hade du kunnat tänka dig semester på nytt?

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×