Paula Hawkins. Pressbild

Ospännande och rörigt i Hawkins tvåa

recension/litteratur

BOK
I djupt vatten
Författare: Paula Hawkins
Översatt av: Jimmy Hofsö, Hanna Svensson
Förlag: Massolit

2015 debuterade brittiska Paula Hawkins med den psykologiska thrillern Kvinnan på tåget. Historien om den alkoholiserade Rachel som varje dag försöker upprätthålla skenet av normalitet genom att ta pendeltåget in till London och jobbet hon inte längre har kvar och en dag ser något hon inte borde se blev snabbt en enorm succé och boken har sålts i över 20 miljoner exemplar. Redan förra året kom en filmatisering med Emily Blunt som Rachel som dock fick ganska blandad kritik.
Själv har jag lite svårt att förstå det enorma genomslag som Kvinnan på tåget fick. Den är visserligen en suggestiv och välskriven thriller men håller inte hela vägen och har inte alls samma oborstade egensinnighet som till exempel Gillian Flynns Gone Girl.

Nu är det dags för bok nummer två av Paula Hawkins. Djupt efterlängtad av läsarna och säkert ett tufft projekt för Hawkins – att leva upp till succéförväntningar är inte lätt. I djupt vatten heter bok två och är även den en psykologisk thriller. Intrigen vävs kring en flod i en liten brittisk by.

Floden har en mörk och olycksbådande historia som sträcker sig till häxprocessernas tid – ryktet säger att det är en plats där besvärliga kvinnor dör.
Paula Hawkins inleder sin historia med att presentera Jules, en ensamstående kvinna som är på väg till den lilla byn där hennes syster Nel precis har hittats död i floden. Systern har en tonårsdotter, Lena, och även om Jules inte har haft någon bra kontakt med systern på många år känner hon sitt ansvar som moster. På plats får hon veta att systern haft som projekt att skriva en bok om floden och alla de dödsfall som är kopplade till den och att detta projekt inte uppskattats av alla i byn. Framförallt inte av mamman till en tonårsflicka, bästa vän med Lena, som alldeles nyligen också hittats död i floden. Både tonårsflickan och Nels död bedöms av polisen som självmord men snart anar både vi läsare och Jules att det är något som inte står rätt till.

I djupt vatten är tyvärr inte ett steg framåt för Paula Hawkins. Trots en intressant idé blir resultatet en rörig och ganska ospännande historia med ett oinspirerat slut. Olika tids- och berättelsetrådar vävs in i varandra på ett väl komplicerat sätt och som läsare blir man mer förbryllad än engagerad. Paula Hawkins vill väldigt mycket men tappar verklighetskontakt och allt känns för mycket som en papperskonstruktion och för lite som en spännande thriller.

Nu kanske man i alla fall kan hoppas att Paula Hawkins slipper lite av succépressen och kanske i lugn och ro kan skriva bok nummer tre och där hitta tillbaka till drivet och det till synes enkla upplägg hon ändå hade i Kvinnan på tåget. Spänning behöver inte vara så komplicerat som hon gör det i I djupt vatten.

Webb-tv kultur

×