Skicklig sammanvävning av handfast realism och det osannolika

BOK
Hemmet
Författare: Mats Strandberg
Förlag: Norstedts

Recension/litteratur

I jämförelse med Mats Strandbergs första skräckroman för vuxna, Färjan, där det bröt ut vampyrpanik och blev blodbad på en Finlandsbåt, så bygger hans nu utkomna Hemmet i stället på en smygande osäkerhetskänsla som gradvis stegras.
På ett demensboende rubbas rutinerna av något slags återkommande störning hos flera av åldringarna. Till att börja med tycks dock inget av det inträffade ligga utanför vad som anses höra till det normala på vårdhemmet. Men något paranormalt är i görningen. Källan till fenomenen, som tilltar i intensitet, står att finna hos Monika, en av de nya ”kunderna”, som det heter på nutida jargong i vårdsammanhang.

I romanens början skildras i tredjepersonsperspektiv hur Monikas son Joel under stora vedermödor ser till att den dementa mamman installeras på vårdhemmet Tallskuggan. Joel som sedan länge varit bosatt i Stockholm har därför tvingats återvända till uppväxttidens Skredsby, ett litet samhälle på västkusten. Det visar sig att Nina, hans väninna från skoltiden, arbetar på hemmet.
Deras vänskap bröts emellertid genom svek och parallellt med att skräcken sipprar in i deras vardag så måste de forna vännerna konfrontera det förflutna.
Miljöskildringen är utförd med säkert handlag och den som någon gång upplevt atmosfären på ett äldreboende eller vårdhem lär inte kunna klaga på igenkänningsfaktorn. Den är nämligen anmärkningsvärt hög och det inkluderar också en ingående skildring av personalens arbetsvillkor.
Strandberg är synnerligen bra på att snabbt skifta perspektiv och att nyansrikt skildra individer från insidan.

Jag ska inte avslöja alltför mycket av handlingen eftersom det är en dödssynd i en recension av skräck- och spänningslitteratur. Låt mig bara säga att Strandberg på ett ytterst skickligt sätt väver samman en handfast realism med det osannolika.
I viss mån har han helt öppet lånat element från kända skräckfilmer som Exorcisten och Poltergeist, men lyckas göra en alldeles särskild poäng av det i sin roman. Likaså finns det en speciell twist på slutet som öppnar för en eventuell fortsättning. Så var ju för övrigt också fallet med Färjan.

Ska Mats Strandberg jämföras med någon i genren så är det främst Stephen King som jag kommer att tänka på. I likhet med King intresserar sig Strandberg för de sociala perspektiven och har också en snarlik förmåga att skapa psykologiskt trovärdiga och nyanserade romangestalter.
När det gäller de egentliga huvudpersonerna i Hemmet, Joel och Nina så hade det sannolikt gått att bygga en hel roman kring dem utan skräckinslag och likväl få fram en intressant berättelse. De är en smula stukade av livet och har krossade framgångsdrömmar i bagaget. Joel har haft allvarliga missbruksproblem och Nina har fastnat i ett slentrianmässigt förhållande. Genom att använda skräckinslagen på ett finurligt vis lyckas Strandberg använda skräcken som en katalysator för insikt hos huvudpersonerna.
Med Hemmet befäster Mats Strandberg sin ställning som en av de främsta svenska författarna i skräckgenren.

BOK
Hemmet
Författare: Mats Strandberg
Förlag: Norstedts

×