Annika Jeppsson är Skånes representant i det nationella nätverlet för dricksvattentillsyn. Foto: Håkan Jacobsson
Annika Jeppsson är Skånes representant i det nationella nätverlet för dricksvattentillsyn. Foto: Håkan Jacobsson
Annika Jeppsson är Skånes representant i det nationella nätverlet för dricksvattentillsyn. Foto: Håkan Jacobsson

Pryoveckan avgjorde hennes yrkesval

Vattenkvalitet. Det var en pryovecka i åttonde klass som gjorde att Annika Jeppsson blev miljöinspektör. Svårt att säga varför nu, men hon tilltalades av det där med att lägga upp sin arbetsdag på morgonen och sedan ge sig ut och besöka olika miljöer.

Namn: Annika Jeppsson
Ålder: 52 år
Yrke: Miljöinspektör, anställd av Sjöbo kommun
Familj: Mannen Daniel, två utflugna barn från tidigare förhållande, två hemmavarande bonusbarn.
Bor: Villa i Ystad
Aktuell: Skånes enda representant i Nationella nätverket för dricksvattentillsyn.

Nu har Annika Jeppson varit i yrket i trettio år, 26 av dem i Sjöbo kommun. Hon har tillsyn över livsmedelshantering, en del enskilda avlopp och dricksvatten.
När det gäller det senare har hon nyss tagits upp i det nationella nätverket för dricksvattentillsyn, där hon är Skånes enda representant.
– Jag var på ett seminarium i Malmö för någon månad sedan. Där var det en kille som berättade om nätverket och sade att de ville ha med fler från Skåne. Jag erbjöd mig själv.

Nätverket ska arbete för en samsyn, ett samarbete när det gäller dricksvattentillsynen i landet.
Den första träffen bevistade hon i Stockholm i början på maj, I nätverket finns representanter för Livsmedelsverket, Sveriges kommuner och landsting, någon veterinär. Och så kommuner.
– Vår roll är att komma med input om dem praktiska verksamheten.
Många kommuner har inga egna dricksvattenverk, de som har får sitt vatten från olika håll, en del från ytvatten, andra, som Sjöbo, från grundvattnet.


Annika Jeppsson är uppvuxen i Ystad och det var där hon hade den där pryoveckan – det var innan det hette prao – i åttan. Varför hon valde att prya som hälsovårdsinspektör minns hon inte längre:

– Jag tror att någon annan jag kände varit där och tyckte det var roligt.
Det tyckte hon själv också; kanske var det också det att hon för första gången fick vara del av en vuxenvärld.
Hur som helst; hon tänkte egentligen inte så mycket på saken efteråt.
– När jag gått färdigt gymnasiet var det som mig som för så många andra; jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Det var då hon kom att tänka på den där pryoveckan, på att hon hade tyckt att det jobbet verkade roligt.
– Tänk att komma ut och träffa folk i alla yrken – ett sådant jobb kan man ju aldrig bli trött på.
– Då fanns det bara en utbildning i Sverige – i Umeå. Jag kom in som reserv.
Efter två år bestämde hon sig för att ta ett sabbatsår. Var bland annat au pair i England och lärarvikarie i Ystad.
Sedan slutförde hon sina studier och blev hälsovårdsinspektör, som titeln var då. Efter ett år i vardera Eslöv, Lund och Tomelilla kommunen började hon arbeta i Sjöbo 1990.

Söker man på Annika Jeppsson i denna tidnings arkiv får man många träffar. Det handlar om kontroller i butiker och restauranger, på marknader, om dricksvattenprover med både goda och oroande resultat.
– Vi är rätt noga med att vara ute på fältet.
Man undrar hur pass välkommen en miljöinspektör känner sig på en inspektion.
– Vissa blir nervösa. Men det ska de absolut inte vara. Mitt syfte är ju att saker och ting ska bli bättre. Jag tycker de ska se det som en revision med ögon utifrån.
– Jag tror att de flesta tar det bra, men det är ju de som inte alls gillar när vi kommer.

Människor är olika och reagerar olika, konstaterar hon.
– Och vi sitter ju i en maktposition. Vi – eller egentligen politikerna i nämnden – kan ju besluta om saker som kostar människor mycket pengar.
– Men vi kan nå ganska långt genom att bemöta människor på rätt sätt. Vi jobbar mycket med det.

Men ibland blir det konflikter.
– I ett sådant här yrke, som kan vara lite tufft ibland, behövs det en bra atmosfär på arbetsplatsen.
Hon tyckte att det var skönt att komma tillbaka dit efter den tjänstledighet hon hade i höstas.
– Det var planerat sedan länge. Jag arbetade som lärarvikarie i Ystad, från årskurs ett till nio.
– Spännande, jättekul, väldigt inspirerande. Framför allt var det roligt att umgås med den generationen.

– I och med att jag var runt på många skolor var det som en ny arbetsplats varje dag. n
På gott och ont. Spännande med nya intryck, samtidigt som det var svårt att bygga relationer med elever när man tillbringar så kort tid med dem.
Så det var också skönt att komma tillbaka till det ordinarie jobbet, där hon har en långsiktighet.

Sedan tio år driver Annika Jeppsson också ett eget företag, efter att ha gått en utbildning till stress- och friskvårdsterapeut och coach. Det gjorde hon när hon tog ett så kallat friår 2006. I företaget håller hon utbildningar om hygien för livsmedelspersonal, inspirationsföreläsningar.
– Det är ganska liten aktivitet i företaget – jag arbetar ju fulltid här.
Företaget tar för övrigt inga uppdrag i Sjöbo, där hon jobbar.
Sedan ett och ett halvt år arbetar Annika Jeppsson ideellt för Rädda Barnen.

– Jag kände att jag fick tid över när barnen flyttat hemifrån och ville engagera mig i något.
Det handlar om integration för människor som är nya i Sverige; hon jobbar speciellt med barn, är med och arrangerar tillfällen till lek och möten människor emellan.
Hon är också en flitig löpare.
– Det kan bli några mil i veckan.

Och någon gång om året träffas hon och några väninnor för att vandra tillsammans – det kan bli avsevärda sträckor.
I sommar tänker hon också cykla på Rügen, där några familjer bildar en grupp på runt 25 personer.

Webb-tv

×