Tidningen ska man kunna lita på

I ”The Great Ter­ror: Stalin’s Purge of the Thir­ties” (1968) be­skrev Ro­bert Con­quest 1930-talets ut­rens­ningar i Sov­jet­unio­nen. En del väns­ter­in­tel­lek­tu­ella kri­ti­serade bokens in­ne­håll, och den fick sitt rik­tigt stora ge­nom­brott först ef­ter kalla krigets slut när nya ar­kiv­data gav Con­quest rätt i många av­se­en­den. Det be­rättas att en för­läg­ga­re då ville piffa till en kom­man­de upp­la­ga ge­nom att ge den en ny, fräsch ti­tel. När han bad Con­quest om möj­liga upp­slag undrade för­fat­ta­ren sar­kas­tiskt om kan­ske “I told you so you fuck­ing fools” kan­ske kun­de vara ett al­ter­na­tiv.

Det höjdes en del varnande röster när dags­tid­ningar började eta­blera sig på nätet i webbens gry­ning. Nog vore väl det lämp­ligt att låsa in in­ne­hållet bak­om be­tal­väggar så att pre­nu­me­ra­tions­mo­dellen kun­de upp­rätt­hållas? Men nej.

De flesta tid­ningar började läg­ga ma­te­ri­alet öp­pet på nätet med för­hopp­ningen att an­nons­in­täkter på sikt skulle kun­na bära tid­ningen.
De sis­ta tio åren har i stor ut­sträckning handlat om att över­leva de för­ödan­de följderna av det­ta kol­lek­tiva be­slut ge­nom att lång­samt suga till­ba­ka ”pre­mi­um­in­ne­håll” in­nan­för be­tal­väggarna och/el­ler ra­di­kalt minska pro­duk­tions­kost­naderna. Sä­kert sitter det där­för en del ska­de­glada sia­re och kraxar ”I told you so you fuck­ing fools” idag. Det är i så fall den enda gläd­je som är för­knippad med den­na ut­veckling. God jour­na­li­stik – i mot­sats till krö­ni­kor – är näm­li­gen ab­so­lut nöd­vän­dig för att de­mo­kra­tin skall må bra. Tidningssverige går på knäna år 2017, och det är olycks­bå­dan­de.

En del sa­ker måste vi ta oss an som sam­häl­le (t.ex. att ut­veckla ett bätt­re fun­gerande presstöd). An­dra sa­ker åligger tid­ningarna själva. Un­der sin jour­na­lis­tiska bana ar­betade Vil­helm Moberg bland an­nat för re­dak­tören Pälle Se­ger­borg som ti­digt präntade in den vä­sent­ligaste tid­nings­upp­giften i sin unge ad­ept, näm­li­gen ”att vårda och be­vara lä­sa­rnas för­troende för dess in­ne­håll. Var­je text­rad, var­je ord, var­je bok­stav i tid­ningen skulle folk tryggt kun­na lita på. Om vi pub­li­cerade orik­tiga upp­gifter och där­med svek våra lä­sa­res för­troende, så skulle lä­sa­rna snart svika oss – och det bleve tid­ningens död.”
Det är en vik­tig på­min­nel­se i en tid när jakt på klick inte själv­klart är sam­ma sak som jakt på lång­sik­tigt lä­sar­för­troende. Det an­sluter ock­så till en vik­tig de­batt om hur man kom­bi­nerar sak­lig rap­por­tering med åsikts­dri­van­de jour­na­li­stik. En all­män kla­gan är att jour­na­lister bara tyc­ker en mas­sa sa­ker som de inte har be­lägg för. Kan­ske är det för att fak­ta och opi­ni­ons­bild­ning stun­dom blandas sam­man?
Syd­svens­kans An­dre­as Ek­ström har lagt fram ett i mitt tyc­ke lo­van­de för­slag: skilj tid­ningarnas fak­ta­texter från tyc­kande och mar­kera ex­tremt tyd­ligt med ty­po­gra­fi, färger, upp­lysnings­gra­fik mm vad som fak­tiskt är vad. Låt där­ef­ter inte tyc­kande glida in i fak­ta­texterna som bör väg­ledas av en sträng fi­lo­so­fi: var­je text­rad, var­je ord, var­je bok­stav skall folk tryggt kun­na lita på.
Jag tror som Se­ger­borg att allt an­nat bleve tid­ningens död.

Det här är min sis­ta text som fast krö­ni­kör för Skånska Dagbladet, och jag tackar både re­dak­tion och lä­sa­re för det fler­åriga för­tro­en­det jag giv­its. Ni lä­sa­re har funnits med mig mer än ni anar.

Dagens fråga

MFF har sju poäng ned till tvåan Djurgården. Blir det nytt SM-guld för Malmö?

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×