Fler än 8 000 människor har dött på 19 år. Arkivbild

Sam­ling be­hövs mot tra­fik­döden 2.0

8 165 per­soner har dödats på vägarna i Sve­ri­ge se­dan Noll­vi­sionen in­fö­rdes 1997 fram till 2015.
Det finns idag in­get som säger att has­tig­heten på vägarna el­ler stressen i sam­häl­let i stort kommer att avta de nä­rmaste åren el­ler ens på lång sikt. Has­tig­heten dödar och kommer att fort­sätta att orsaka för­luster.

Som med­bor­ga­re och dag­lig bi­list upp­lever jag tyd­ligt att has­tig­heterna i tra­fiken har ökat, sam­ti­digt som riskerna ökar med korta av­stånd mel­lan for­don. Det­ta på­verkar mig som tra­fik­ska­de­fors­ka­re.
Noll­vi­sionen an­togs av Sve­ri­ges riks­dag år 1997. Strä­van och en­ga­ge­manget i den­na re­form är att ned­bringa tra­fik­ska­dor med död­lig ut­gång och svåra per­son­ska­dor.
En ut­vidgning av noll­vi­sionen till noll­vi­sionen 2.0 kommer inom kort att lan­seras med för­stär­kt skydd för oskyd­dade tra­fi­kanter. När man lä­ser rege­ringens pro­po­si­tion 1996/97:137 ”Noll­vi­sionen och det tra­fik­sä­kra sam­häl­let” finns det bara nå­gra få or­ga­ni­sa­tioner bland re­miss­in­stanserna som till­hör funk­tions­hin­der­or­ga­ni­sa­tioner och pa­ti­ent­fö­re­ningar i landet. HSO, Riks­för­bun­det för tra­fik- och po­lio­ska­dade, Riks­fö­re­ning­en för re­ha­bi­li­tering av skall­ska­dade (Hjärn­kraft) hade läm­nat syn­punkter.
I dag borde funk­tions­hin­der­rö­rel­sen och samt­liga pa­ti­ent­fö­re­ningar bli in­bjudna till att del­ta mer i det fort­satt ar­be­tet med noll­vi­sionen. På så vis kan ar­be­tet stärkas och bli tro­vär­digt med så­väl fö­re­byggande in­satser som om­hän­der­ta­gan­det av de tra­fik­ska­dade och de­ras när­stå­en­des si­tua­tion.
Se­dan starten av noll­vi­sionen har ett stort an­tal män­ni­skor dödats på vägarna. De senaste 19 åren har to­talt 8 165 per­soner dött. 68 649 per­soner har fått svåra per­son­ska­dor i krascher på vägarna un­der pe­ri­oden. Det mot­svarar be­folkningen i en me­del­stor stad.

Snart lan­serar Trafikverket näs­ta steg i nollvisionsandan och det handlar om noll­vi­sionen 2.0. Men den död­liga ut­vecklingen fort­sätter trots det­ta. Finns det nå­gra kri­tiska röster om den­na ut­veckling?
Det sam­man­räknade döds­talet i tra­fiken de senaste åren skulle kun­na ses som en stor ka­ta­strof­siff­ra. Myc­ket kan vridas och vändas med sta­ti­stik och pro­cent­en­heter. Men fak­ta kvar­står: 8 165 be­grav­ningar un­der pe­ri­oden och ohygg­liga för­luster som drabbat tu­sen­tals an­hö­riga, ar­bets­kam­rater, vänner och be­kanta. Helt klart är att sorgen och för­lusterna ef­ter tra­fik­döden i Sve­ri­ge är känn­bara på alla ni­våer och be­rör alla om­rå­den så­väl sjuk­vården, kyr­kan som det so­ci­ala ar­be­tet.

Risker, ska­dor och död handlar om kol­lek­tiva pro­blem som kräver ”so­li­da­riska hand­lingar” står att läsa i rege­ringens pro­po­si­tion som un­der­teck­nades av Gö­ran Persson.
I pro­po­si­tionen står föl­jan­de: ”Många mot­sätter sig ge­ne­rella åt­gärder som sker i syf­te att för­bättra tra­fik­sä­ker­heten, så­som t.ex. läg­re has­tig­het. At­ti­tyderna till has­tig­heter skiljer sig högst vä­sent­ligt mel­lan män och kvin­nor, där kvin­norna har en klart mer po­si­tiv at­ti­tyd till has­tig­hets­sänk­ningar” (s. 13). Se­dan dess har has­tig­heten och den so­ci­ala ac­ce­le­ra­tionen i sam­häl­let knappast minskat. Vi är mer stressade och är alla en del av vår tids sam­tids­krym­pning där allt mer ska åstad­kommas och hinnas med. En ohåll­bar ut­veckling för noll­vi­sionen på lång sikt.
Vi vet vart det­ta kommer att leda oss. På­frest­ningarna på noll­vi­sionen kommer att bli myc­ket större fram­över. Ut­trycket ”has­tig­heten dödar” vet alla. Ändå låter vi den­na ut­veckling fort­sätta.
Kvin­nors med­ve­ten­het och in­ställning till ett lugnare tem­po borde vara en led­stjär­na i det fort­satta ar­be­tet med tra­fik­sä­ker­heten. Sam­ti­digt vet vi att kvin­nor i ar­bets­livet och sam­hälls­livet i stort är ut­satta för myc­ket stress.

Vi måste nu tänka lång­sik­tigt. När noll­vi­sionen an­togs stod det i pro­po­si­tionen att läsa: ”Rege­ringen an­ser att det från en etisk ut­gångs­punkt inte kan ac­cep­teras att män­ni­skor dödas el­ler skadas all­var­ligt i sam­band med för­flytt­ningar inom väg­trans­port­sy­stemet” (s. 15).
Jag me­nar att det nu be­hövs en na­tio­nell sam­ling om tra­fik­ska­dorna och hur om­hän­der­ta­gan­det (akut kris­stöd, psy­ko­so­ci­alt om­hän­dertagande, vård och re­ha­bi­li­tering) av drabbade och när­stå­en­de ska or­ga­ni­seras och prio­ri­teras.
Här måste funk­tions­hin­der­rö­rel­sen och pa­ti­ent­fö­re­ningarna in­vol­veras så att alla till­sam­mans lång­sik­tigt kan ar­beta för att minska ska­de­ver­kningarna. De­ras röster måste bli starkare och den kun­skap och er­fa­ren­het som finns måste tas till­va­ra i det fort­satta ar­be­tet.

Dagens fråga

Äger du en sommarstuga?

Loading ... Loading ...
×