Ur Christian Cavallins serie Foton från punkerans 70-tal. Foto: Britte Montigny
Maria Tomczak. Som jag vill, 2017. Verk på vägg
Jaques Zadig. Muren, 1976. Installation
Abelardo González. Club Trocadero. Installation, dokumentation 2017
Art Bomba/Åke Dahlbom. Funeralism, Impressions of A Vanished Future, 2017. Installation

Med Malmörevolt och drömmar i fokus

Recension/konst

KONST
Malmö brinner
Moderna Museet Malmö
Till och med 10 september

På Moderna Museet Malmö öppnar i weekenden utställningen Malmö brinner. En rättvisande titel av dagstidningarnas rubriker att döma. För visst brinner Malmö. Glöder av bilbränder och rödglödgat hat. Av dödande eld ur pistolpipor. Men utställningen handlar inte om dagens Malmö. Kuraterad av utställningens idékläckare, poeten och litteraturkritikern Clemens Altgård (redan välkänd för SkD:s läsare) och konstnären Ola Åstrand, har den fått underrubriken En utställning om revolt, drömmar och passioner, 1968-1988.

Att utställningen för oss 30-50 år tillbaka i tiden tycks egentligen inte förändra någonting. Också i dagens Malmö handlar det om ”revolt, drömmar och passioner”. 1968-1988 revolterade man mot gamla hierarkier, mot förstelnade dogmer. Vänstervindar drog genom världen och det borgerliga etablissemanget värjde sig med näbbar och klor. I dag har revolten inga klart definierade målgrupper men den har fått brutalare förtecken.
I utställningen deklarerar konstnären Allan Fris i en tuschlavering från 1971 att ”Polisvåldet ökar”. Som en motvikt konstaterar dagens massmedia att våldet mot poliserna (och annan blåljuspersonal) eskalerar.
Det är inte bara det hårdare tonläget som skiljer nu från då.
Studentrevolterna 1968 var gemensamma manifestationer mot förstelnad konservatism. Och de var hisnande allomfattande.
De inbegrep politik med tonvikt på pacifism och vänsterorientering och vidare musik, litteratur, film, drama, bildkonst, sex, feminism och drogkultur. Starten gick i Paris i maj 1968 och spred sig som en löpeld. Den manifesterade sig i kårhusockupationer, massmöten och folkfester.

I Altgårds och Åstrands utställning förvandlas Malmö till ett mikrokosmos – det som skedde i världen skedde också i Malmö, redan då ungt, redan då på väg att bli mångkulturellt. Ett drygt 20-tal välvalda konstnärer, dock inte alltid namnkunniga och självklara, illustrerar revoltens bredd och mångfald. I Malmö öppnades 1979 Club Trocadaro, en av de första samlingsplatserna för queer-personer, raffinerat inredd av Abelaro Gonzáles som ägnat den en nostalgisk tillbakablick i en helt nyproducerad videoinstallation.
Nyproducerad är också Maria Tomczaks Som jag vill – en tillbakablick på kvinnans nyvunna frihet att vara sig själv. I fotografen Christian Cavallins svartvita fotoserie Perverted by Language hörs – i varje fall bildligt talat – de (i mina öron) skärande dissonanserna från punkerans musikscener.
I ett par affischer från 1976 respektive 1981 sätter sig Lasse Hjell upp mot alla former av storebrorsdiktamen och travesterar på socialstyrelsens rekommendationer om 7-9 skivor bröd om dagen genom att rekommendera 2-3 flaskor sprit om dagen…

På 1970-talet var humorn ett revolutionärt vapen, tacksamt tillvarataget av kuratorerna och försedd med ironiska förtecken av Leif Eriksson, en av våra allra första konceptkonstnärer. I en uppförstoring av Ola Billgrens namnteckning kan han redan 1974 konstatera att denne har ett lönsamt namn (80-talets stora och namnfixerade grafikhausse är under uppsegling).
I ett mörklagt rum står en monstruös mur, en analog installation som den lyriske expressionisten Jacques Zadig skapade 1976 som en framtidsversion av ett samhälle styrt av robotar och datorer.
Hopp eller hot? Visionen är hur som helst skrämmande och bildar en tänkvärd motvikt till Elisa Halvegårds verklighetsflyende småskulpturer och etsningar.

Dramatiska, turbulenta och flerskiktade årtionden. Synliggjorda och skickligt iscensatta väcker de minnen hos 30- och 40-talister; vidgar de bilden av Malmö och Malmös historia för senare generationer. Men vad ledde revolten, drömmarna och passionerna till?
Svaret ges – kanske – i ett av utställningens mest tänkvärda verk. På en stor vägg i en av övervåningens utställningssalar har scenografen Art Bombas (alias Åke Dahlbom) byggt upp ett jättelikt collage av målningar och objekt från 1968 och framåt. Allt är skapat fritt ur luften, varje verk är en ”revolt” mot konstakademiernas doktriner. Med facit i hand har Art Bombas kallat sitt verk Funeralism, Impressions of a Vanished Future. En begravningsakt över en framtid som försvann. Vad hände med 68-generationens drömmar? Med Malmö som brann?

KONST
Malmö brinner
Moderna Museet Malmö
Till och med 10 september

Läs mer:

×