Arne Dahl. Foto: Sara Arnald
Inland
Camilla Läckberg. Foto: Magnus Ragnvid
Häxan
Susanne Jansson. Foto: Emelie Asplund
Offermossen
Val McDermid. Foto: Charlie Hopkins
Det svarta nätet

Glad påskekrim!

Deckarspalten Snöig inlandsspänning a la Arne Dahl, oroande händelser i mosslandskap hos svenska deckardebutanten Susanne Jansson och välbekant spänning hos Val McDermid. Och så är Camilla Läckberg tillbaka med Häxan som rör sig från 1600-talets häxprocesser till nutid. Under påsken ska man läsa mycket deckare, det tycker i alla fall norrmännen som sedan lång tid tillbaka har sin påskekrimtradition. Vi instämmer och önskar Glad påsk med extra innehållsrik Deckarspalt.

Vi börjar långt från vårblommor och värme när det äntligen är dags för uppföljaren till Arne Dahls Utmarker. Här är jag fast redan från det iskalla omslaget där busslyktor tränger sig fram genom snö som faller över hela sidan och träden som står mycket mörka i ytterkanten. Titeln är Inland (Albert Bonniers) och självklart är det Norrlands inland som de före detta poliserna Sam Berger och Molly Blom håller sig undan i efter den uppskakande upplösningen i Utmarker. Fast allra först anländer ett oroväckande brev till kommissarie Desiré ”Deer” Rosenkvist och så gästar vi en låst avdelning på ett mentalsjukhus.
Trådarna är som vanligt många när det handlar om Arne Dahl, alias Jan Arnald, och den gamla mordutredning som Sam och Molly i största hemlighet får i uppdrag att återuppta i det norrländska inlandet visar sig naturligtvis ha koppling till det förflutna, till nuet, till dem själva och så klart till utredningen i Utmarker.
För att läsa Inland krävs det nog att man varit med redan från Utmarker men har man det blir man rikligt belönad.

Jag som haft Dahls A-grupp som mina stora svenska deckarfavoriter genom den tio, eller egentligen elva, böcker långa serier och genom fortsättningen i fyra delar om Opcop kände mig en aning tveksam efter Utmarker. En lovande början men med ett överdrivet psykologiserande och karaktärer som är svåra att komma in på livet var mitt omdöme.
Efter en stund med Inland är tveksamheterna bortblåsta. Här landar både historia och karaktärer och språkligt är Dahl fortfarande en njutning i deckargenrens ibland annars ganska torftiga flora. Att mitt i den stigande spänningen bara kunna stanna till och vila i meningar som: ”Han hejdade sig, vände upp näsan mot världsalltet, lät snöflingorna lägga sig över ansiktet som en fragmenterad ansiktsmask, höll andan, lyssnade.” gör mig till en riktigt lycklig deckarläsare.

Camilla Läckbergs serie om frilansskribenten Erica Falck och hennes polisman Patrik Hedström i Fjällbacka inleddes mycket lovande med debuten Isprinsessan och uppföljarna Predikanten och Stenhuggaren. Efter det tappade den en hel del av nyhetens behag även för författaren kändes det som och det blev för mycket tjatiga upprepningar av Ericas och Patriks gulliga men kaotiska vardagsliv och tragedierna som tycktes dugga tätt runt dem.
Med seriens senaste bok, Lejontämjaren från 2014, kändes det ändå som Läckberg fått ny kraft och dessutom vågade ta ut deckarsvängarna mer, spetsade med en dos skräck. Med nya, tegelstenstjocka Häxan (Forum) bekräftar hon nytändningen.
Erica Falck och Patrik Hedström och hela det stora persongalleri som Läckberg byggt upp kring dem är tillbaka men samtidigt är Häxan också en bok som skickligt greppar över tre tidsplan och drar intressanta tematiska paralleller.
Tidsplan ett är 1600-tal och de svenska häxprocessernas tid. Tidsplan två följer en trettio år gammal mordutredning där fyraåriga Stella hittas mördad och två tonårsflickor erkänner brottet. I tidsplan ett är det nutid och här försvinner en fyraårig flicka från samma gård som Stella bodde på samtidigt som bägge de misstänkta mördarna i Stellafallet finns på plats i Fjällbacka. I nutid får vi också följa ett antal personer på en flyktingförläggning i Fjällbacka och två vilsna och mobbade tonåringar. Camilla Läckberg fångar övertygande och skrämmande hur varje tid har sina häxprocesser samtidigt som hon skapar rejäl bladvändarspänning trots dryga 600 sidor.

Den svenska frilansskribenten och fotografen Susanne Janssons debutroman Offermossen (Wahlström & Widstrand) utspelas i våtmarkerna mellan Dalsland och Värmland, vid den fiktiva Mossmarken. Hit kommer biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker. Snart förstår läsaren att Nathalie har personliga och också traumatiska kopplingar till trakten.
När hennes vän Johannes blir nedslagen under en joggingtur runt mossen och en kropp sedan hittas nedgrävd utvecklas historien till både en djupdykning i Nathalies historia och en mer regelrätt deckare där polisinspektören Leif Berggren och fotokonstnären/polisfotografen Maya Linde från sitt håll närmar sig sanningen om Mossmarken. En viktig del av intrigen är också Mossmarkens betydligt äldre historia med mossliket Lingonflickan från 300 före Kristus och alla historier om platsen som det gett upphov till.
Offermossen rör sig i så väl skräck- och som deckargenren och väjer inte heller för övernaturliga inslag. Som kontrast bjuder den dessutom på intressanta inblickar i Nathalies vetenskapliga arbete och polisfotografens Mayas funderingar kring fotokonst. Det sammantagna resultatet blir en välskriven och uppfriskande debut.

Avslutningsvis lämnar vi Sverige och beger oss till Yorkeshire och Val McDermids senaste bok om kriminalaren Carol Jordan och gärningsmannaprofileraren Tony Hill.
I Det svarta nätet (Alfabeta) har Carol lämnat allt polisarbete bakom sig och för att hantera tragedi som drabbade henne i seriens förrförra bok, Hämndens skugga, ägnar hon all tid åt hårt husrenoveringsarbete – och alkohol. För att hjälpa Carol ur alkoholmissbruket försöker Tony få henne intresserad av ett antal självmord. Det handlar om framgångsrika kvinnor som tagit sina liv efter att ha utsatts för hatstormar på nätet. Men är det verkligen självmord …
Naturligtvis kan Carol inte motstå fallen och vi läsare får än en gång följa de komplicerade men ändå oemotståndliga samarbetet mellan henne och Tony. Det svarta nätet tillhör inte de bästa böckerna i den här vid det här laget nio böcker långa serien. Val McDermid skriver på rutin här – hon kan sin serie, sina karaktärer och intrigutvecklingen – men samtidigt är det här fortfarande bra mycket bättre deckarläsning än mycket annat i genren.

Webb-tv kultur

×