Foto: Malin Arnesson

Dokusåpa i operaform

recension Tre timmars god operaunderhållning tycker tidningens recensent.

La Gioconda

Opera av Amilcare Ponchielli med libretto av Tobia Gorrio (pseudonym för Arrigo Boito), fritt efter Victor Hugos pjäs ”Angelo, Tyran de Padou”

Dirigent: Alberto Hold-Garrido

Regi: Staffan Valdemar Holm

Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller

Ljus: Torben Lendorph

Koreografi: Tim Matiakis

Medverkande: Elena Mikahailenko, Maria Streijffert, Géraldine Chauvet, Paulo Ferreira, Insung Sim, Fredrik Zetterström med flera

Dansare: Susanne Grinder, Ulrik Birkkjær
Malmö Operakör, Malmö Operas barnkör, Malmö Operaorkester
Premiär 25 mars på Malmö Opera

Inte ens med bästa vilja i världen kan Ponchiellis La Gioconda räknas till fixstjärnorna på operahimlen.
Librettot är värdigt en dokusåpa med alla smaskiga ingredienser: kärlek, hat, svartsjuka och hämnd, ingen psykologisk spänning mellan rollfigurerna, ej heller något allmängiltigt budskap; de försök som har gjorts för att se operan som en pamflett för demokratin mot enväldets polisstat känns ganska påklistrade – den stora massan skildras inte som speciellt behaglig.
Dessutom är musiken med några få undantag banal och ganska platt även om den ger huvudrollsinnehavarna möjlighet att glänsa i publikfriande – och ganska svulstiga – arior.

Av denna ganska omöjliga soppa har Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller tillsammans med en jämn och mycket skicklig ensemble skapat ett stycke riktig operakonst. Och publikens ovationer var med rätta översvallande vid premiären i lördags.
Bente Lykke Møllers scenografi är tvådimensionell. Hon ställer fonderna mycket nära rampen så att hela händelseförloppet tilldrar sig på en smal remsa. Djupet i scenbilden försvinner, det blir närmast som en gigantisk storbildsskärm. Fonderna är estetiskt tilltalande, grafiskt rena och sparsmakade, rekvisitan obefintlig. Figurerna på scenen i sina välgjorda kostymer får hela blickfånget.

Staffan Valdemar Holms regi målar med breda penseldrag: den onde polisspionen Barnaba är outsägligt ond, den goda La Gioconda outsägligt god, den blinda modern verkligt eländig, den dådkraftige Enzo en moralisk jätte.
Ingen dualism, inga nyanser; pang på rödbetan, precis som det ska vara i en dokusåpa. Som publik ska man inte behöva anstränga hjärnan med att hitta dolda finesser; ställvis balanserade han på gränsen till det parodiska.
Och förmodligen är det rätt sätt att handskas med Ponchiellis opera, han kommer närmare verkets kärna än om han hade försökt med en massa psykologiskt finlir.
Dessutom måste han ha en stor eloge för sitt sätt att handskas med masscenerna, från den aggressiva lynchmobben på Markusplatsen till den eleganta publiken i Guldpalatset med den förtjusande balettscenen Timmarnas dans.

För två år sedan satte Staffan Valdemar Holm upp Giuseppe Verdis Aida på Malmö Opera.
Vad man framför allt fäste sig för i den uppsättningen var hur han lät musiken få så stor plats. Så är det även här i La Gioconda och även om Ponchielli inte var någon Verdi så är det notabelt hur väl musiken når ut i Alberto Hold-Garridos dynamiska och välkontrollerade tolkning.
Körerna svarar för fina prestationer i både sång och agerande som en bärande del i föreställningen. Och solisterna svarar överlag för mycket fina insatser.
Särskilt omnämnande förtjänar Fredrik Zetterström som Barnaba – vidrigare skurk får man leta efter. (Skulle Malmö Opera få för sig att sätta upp Tosca är han given som Scarpia) Sångligt är han fortfarande i uppåtgående med en röst fylld av kraft, pregnans och klangrikedom.

Paulo Ferreiras kraftfulla tenor med verklig italiensk klang och utspel skapade en Enzo värd att minnas och Geraldine Chauvets Laura bjöd på vackra mezzopartier i välavvägt agerande. Maria Streijfferts alt svämmade över av känslor.

Sammantaget: dryga tre timmars god operaunderhållning. Men likt en dokusåpa inget som stannar i minnet för lång tid.

La Gioconda

Opera av Amilcare Ponchielli med libretto av Tobia Gorrio (pseudonym för Arrigo Boito), fritt efter Victor Hugos pjäs ”Angelo, Tyran de Padou”

Dirigent: Alberto Hold-Garrido

Regi: Staffan Valdemar Holm

Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller

Ljus: Torben Lendorph

Koreografi: Tim Matiakis

Medverkande: Elena Mikahailenko, Maria Streijffert, Géraldine Chauvet, Paulo Ferreira, Insung Sim, Fredrik Zetterström med flera

Dansare: Susanne Grinder, Ulrik Birkkjær
Malmö Operakör, Malmö Operas barnkör, Malmö Operaorkester
Premiär 25 mars på Malmö Opera

×