Johannes Anyuru är aktuell med romanen De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Foto: Kim Efraimsson

Imponerande dystopi med övertygande språk

Recension/litteratur

BOK
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare: Johannes Anyuru.
Förlag: Norstedts

I sin nya roman, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, ger sig Johannes Anyuru i kast med svåra ämnen som vår tids terrordåd och den polarisering som uppstått i samhället. År 2015, medan arbetet med boken pågick, inträffade attackerna i Paris, attentatet i Köpenhamn, attacken i Trollhättan och så ytterligare terrordåd i Paris. Det har satt djupa avtryck i romanen.
Berättaren är en författare som bär drag av Johannes Anyuru själv. Samtidigt ska det sägas att den här boken är en renodlad fiktion med drag av sciencefiction. Handlingen tilldrar sig i ett fiktivt nu som ligger tätt inpå dagens svenska verklighet.

När författaren i Johannes Anyurus roman kommer i kontakt med en ung kvinna som deltagit i ett terrordåd får han också ta del av hennes texter. Hon sitter inspärrad på en rättspsykiatrisk klinik, bedöms som schizofren och tycks pendla mellan två identiteter.


I den ena identiteten är hon en kvinna från framtiden och det hon skriver ner är alltså ett slags ”framtidsminnen” för att låna ett begrepp från den danske poeten Michael Strunge, som i sin tur hämtade från David Bowie.

Framtidsminnena är dystra. Det är en renodlad dystopi som skildras och ett framtida totalitärt Sverige tonar fram i texten. Alla medborgare måste skriva på ett kontrakt där de skriver under på vissa värderingar. Det hela är en tillspetsad bild av hur det skulle kunna bli om de åsikter som ventilerades i Almedalen förra året verkligen skulle bli bestämmande för de kommande årens politik. I den framtid som kvinnan vittnar om blir de som vägrar skriva under kontraktet klassade som Sverigefiender och satta i ett läger.
Den fiktiva Göteborgsförorten Kaningården har således i framtiden blivit omgjord till en stor lägeranläggning där de oliktänkande, många av dem muslimer, men även judar, ska omskolas. Men de fångar som är riktigt motsträviga råkar ut för betydligt värre saker än fångenskap och ideologisk omskolning. Det utförs hälsovådliga och avancerade experiment på dem. Dessa experiment är som en framtida spegling av saker som pågår i bokens nutid i ett amerikanskt fångläger. Där uppstår ett mystiskt samband mellan nuet och framtiden.
Så skapar Johannes Anyuru mycket skickligt en spänningsladdad intrig fullt i klass med vad en Stephen King, Haruki Murakami eller Philip K Dick hade kunnat åstadkomma.

Till romanens styrkor hör att det lämnas fritt för läsaren att välja mellan att se sciencefictionscenariot som blott en förvirrad ung kvinnas fantasier eller att fullt ut anamma Johannes Anyurus fantastiska men skrämmande berättelse på dess egna premisser.
Slutet är väldigt elegant utformat och bjuder också på ett hopp. Jag konstaterar därmed att Anyuru är betydligt bättre än både King och Murakami när det gäller konsten att avsluta en roman. Ovanpå det är Anyuru poet också vilket märks också i hans prosa inte minst genom de återkommande metaforerna. Men det är aldrig något överdrivet blomstrande språk utan koncentrerat och även med talspråkspassager som känns oerhört autentiska och övertygande.
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är kort sagt en imponerande roman!

Webb-tv kultur

×