Daniel Mårs. Foto: Stella Michaelsdotter

Poesi som rymmer tilltalande längtan

Recension/litteratur

BOK
Simonillusioner
Författare: Daniel Mårs
Förlag: Brombergs

Namnet Simon härstammar från hebreiskan och betyder bönhörd. I den konceptuellt enkla, men likväl bitterljuva, debuten Simonillusioner av Daniel Mårs får namnet inleda alla dikter. Till Simon fogas så minnen, ting, upplevelser och stämningar, ofta hämtade ur något som framstår som en mytomspunnen dåtid.

Simon är därför allt och alla, samtidigt som han är tömd på innehåll. Bara en etikett som kan klistras på vem eller vad som helst. Allt som på ett eller annat sätt handlar om drömmen om och längtan efter kärlek.
Simon är inte bara ett förkroppsligande av fantasier om kärlek. Namnet belyser också en i dikten genomgående tacksamhet över att ha blivit, ja, bönhörd. Över att ha överlevt uppväxten och att ha fått leva sina begär fullt ut. Från tidig barndom till vuxen ålder riktar diktjaget sin lidelse mot mannen med en frenesi som bara kan uppbådas om den består av lika delar erfarenheter och fantasi.
Dikterna lyses upp inifrån av sorg, längtan och glädje.

Simonillusioner gestaltar en ung människas sexualitet: onani i tonårsrummet och oändliga hångel som ger finnar på hakan efter skäggstubben. Men också homofobi, tillmälen utropade genom en bildörr eller: ”Simon / är en punkt på din bucket list”. En människas djupa längtan blir en annans aningslösa äventyr.
Ibland blir det komiskt. Som när pappan döper om Pet Shop Boys till ”djuraffärspojkar” och låter ”It’s A Sin” förvandlas till ”det är / en synd”.
Namnet Simon får mig också att tänka på leken ”Simon Says” och på härmning. På behovet av en fast punkt att rikta sin längtan mot som en idol avbildad på en affisch uppsatt i ett ungdomsrum. På samma vis fungerar kanske gemensamma minnen och markörer. Om den som härmar utför leken tillräckligt bra skapas en identitet.
I Simonillusioner hittar man flera sådana identitetsmarkörer. Här finns specifika ord som ”utter” och ”twink”. Den lilla pojken som vill ha skära skor istället för blå. Det lite äldre barnet som klär sig som primadonna där täcket blir en underskön aftonklänning.

Men lika viktigt för illusionen om Simon – det vill säga föreställningen om den homosexuella kärleken – är tillgången till minnet av individuella erfarenheter. Simon är därför också den finsktalande älskaren som får diktjaget att läsa Sofi Oksanen, lyssna till Annikki Tähtis musik och öva på att säga kärleksord på finska.
Jag tycker mycket om den här diktsamlingen. Fastän den ibland har vissa alltför nostalgiska drag som skymmer mer tragiska partier drivs den av en stor öppenhet. Här är jag, med all min längtan, tycks den säga. Simon, hör du mig? Jag är beredd att göra precis som du.

BOK
Simonillusioner
Författare: Daniel Mårs
Förlag: Brombergs

×