Jörgen Dahlqvist, André Christenson och Linda Ritzén, Teater Weimar inför premiären av Skellefteå/Malmö.
Linda Ritzén och André Christenson, Teater Weimar repeterar på scen inför premiären av Skellefteå/Malmö nu på fredag 17 mars. Foto: Gunilla Wedding
Jörgen Dahlqvist håller ordning på de många inspelade rösterna som ingår i Skellefteå/Malmö.

Weimar ger röst åt stad, land och nutiden

I ett tredelat projekt och med hjälp av ett sammelsurium av röster vill Teatr Weimar beskriva vår samtid ur ett perspektiv som rymmer både landsbygd och storstad. På fredag 17 mars är det premiär för teaterpjäsen Skellefteå/Malmö. För den som vill fördjupa upplevelsen finns det också ett hörspel och så småningom kommer en film.
– Det här är ett helt nytt sätt för Weimar att arbeta, säger dramatikern Jörgen Dahlqvist.

I en gammal industrilokal på Krusegatan i Malmö repar konstnärskollektivet Teatr Weimar inför fredagens urpremiär av Skellefteå/Malmö på Bastionen. Det är en föreställning i två akter med två skådespelare på scen och en fond av tiotalet inspelade skådespelarröster som bildar en berättelse om en persons liv och död.

Allt på händer i efterspelet av ett sabotage mot en bensinmack i Skellefteå och en knivhuggning i Malmö. Föreställningen lägger med hjälp av minnesfragment ett pussel kring vem den person som alla talar om verkligen var.
– Vi pratar om en person, kille eller tjej, som gör sin resa från Skellefteå till Malmö och första akten handlar om Skellefteå och den andra om när personen kommer till Malmö, förklarar skådespelaren André Christenson som tillsammans med Linda Ritzén står på scen.
– Skellefteå/Malmö bygger på skådespeleri där vi fyllt på med röster mellan och innan scenerna, säger Jörgen Dahlqvist som står för föreställningskonceptet ihop med Linda Ritzén och Kent Olofsson.

En annan grej är att vi byter roller – skådespelarna berättar genom att gestalta olika personer.
– Ibland är man mamman, ibland pojkvännen eller flickvännen eller brorsan och vi skiftar mellan oss också, förklarar Linda Ritzén vidare, Och man får aldrig träffa personen det handlar om.

Men Skellefteå/Malmö är alltså inte bara en självständig pjäs utan också del av ett större, tredelat scenprojekt som började med att Jörgen Dahlqvists någon gång förra året började fundera kring förskjutningen från landsbygd till storstad, hur landsbygden förlorar sin röst och hur det kan speglas i samtidens Malmö.
Många av de inblandade är ursprungligen från småstädet och kan relatera till landsbygds/storstads-temat. Jörgen Dahlqvist är från Skellefteå, Linda Ritzén från Umeå och Västerbottens inland och André Christenson från Karlskrona. Och naturligtvis spelar det Malmö de alla flyttat till en stor roll i sammanhanget – mycket kretsar kring nuets Malmö och våldet, gentrifiering och de olika bilderna av Malmö som aktualiserats den senaste tiden.
– Skellefteå/Malmö är skriven nära i tiden och är verkligen hyperaktuell, säger Jörgen Dahlqvist. Vissa delar skrev jag för bara fyra eller fem veckor sedan.
– I Skellefteå/Malmö finns så många olika spår, säger André Christenson. Vi har tiotalet skådespelare som varit med och spelat in röster, och som ger sin bild. Så det är verkligen så att man befinner sig i bilden av en stad och många olika bilder av en stad.

Förutom teaterföreställningen Skellefteå/Malmö som alltså har premiär på Bastionen på fredag är även hörspelet, Karlskrona/Malmö, färdigt och kommer att göras tillgängligt för lyssning i samband med premiären av teaterföreställningen. Slutligen blir det en film, Umeå/Malmö, som är under planering och förhoppningsvis får premiär under scenkonstfestivalen Transistor 3 i Malmö i april.
– Filmen blir ingen spelfilm direkt men jag har en idé om att den ska vara som en rekonstruktion av ett brott, berättar Jörgen Dahlqvist.
– Men, det är ändå teaterföreställningen som är navet i det här, fortsätter han. Den är det stora och hörspelet och filmen är som två satelliter kan man säga. Sammantaget blir det en berättelser i tre helt olika stämningar och ur tre olika perspektiv – förövare, offer och utredare. Men det är absolut ingen deckare, man lägger inget pussel och behöver heller inte uppleva alla tre delarna för att förstå. Däremot är det en massa trådar som ligger och parallellkör så att det bildas en stor väv. Så det är nog mer att det fördjupar bilden om man upplever allt.

Har ni jobbat så här innan?
– Nej det är ett helt nytt sätt för oss att arbeta, säger Jörgen Dahlqvist. Jag tänker också att en berättelse egentligen saknar form, man kan bygga ut den, undersöka den och flytta runt den i olika medier. Det här är en konstnärlig undersökning som känns väldigt spännande.

Linda Ritzén som är med också i hörspelet tycker att det är roligt att tänja på genregränser.
– Jag är ganska van vid det. Jag regisserar ibland, har gjort mycket hörspel och även samarbetat med tonsättare i konserter. Det är inspirerande och man blir friare i sitt uttryck.
André Christenson medverkade inte i hörspelet men har arbetat med Teatr Weimar tidigare.
– För precis ett år sedan gjorde jag min första föreställning med Weimar med Linda som regissör samtidigt som jag gick på scenskolan, berättar han. Det här är så coolt och ger en helt ny dimesion av skådespelararbetet.

Webb-tv kultur

×