Karin Lithman som Drottning Caroline Mathilde och Henrik Svalander som livläkaren Struensee. Foto: Emmalisa Pauly
Henrik Svalander som Struensee och Karin Lithman som drottningen. Foto: Emmalisa pauly
Johannes Wanselow som Kung Christian VII och Henrik Svalander som Struensee i Livläkarens besök på Hipp. Foto: Emmalisa Pauly

Mäktigt maktdrama når inte hela vägen

Recension/scen

SCEN
Livläkarens besök
Av Per Olov Enquist
Dramatisering: Johanna Garpe och Erik Norberg
Regi: Johanna Garpe
Scenografi: Per A Jonsson Kostym: Nina Sandström Ljus: Erik Berglund Mask: Agneta von Gegerfeldt Koreografi: Patrik Sörling
Medverkande: Henrik Svalander, Karin Lithman, Johannes Wanselow, Fredrik Gunnarson, Håkan Paaske, Bill Hugg, Li Brådhe, Lukas Orwin, Katarina Lundgren-Hugg, Anette Lindbäck, Tom Ahlsell, Göran Dyrssen, Lars-Göran Ragnarsson med flera
Premiär på Malmö Stadsteater, Hipp, 24/2 2017

Livläkarens besök på Hipp i Malmö är ett mäktigt maktspel i magnifika kostymer och med spännande, symbolisk scenografi. Samtidigt lyckas det aldrig bli riktigt angeläget.
Allt börjar i ett scenrum som är ett instängt slott med mörka väggar, en gigantisk ljuskrona och ett enormt, ovalt bord.
Här lever och regerar den psykiskt sjuke danske kungen Christian XII och hit kommer den blott 15 år gamla engelska prinsessan Caroline Mathilde för att gifta sig med honom.

Livläkarens besök är en dramatisering av Per Olov Enquists prisade roman med samma titel från 1999 som i sin tur bygger på den verkliga historien om den tokige kungen som utnyttjades i maktstrider mellan konservativa krafter och upplysningsförespråkare, om den tyske livläkaren Johann Friedrich Struensee som hjälper kungen att må bättre men också tar makten och under fyra år, 1768 – 1772, gör Danmark till ett upplyst föregångsland och dessutom har en stormande kärlekshistoria med drottningen.
Dramatiseringen av Enquists roman är gjord av Johanna Garpe och Erik Norberg och hade urpremiär på Stockholms stadsteater 2015 med Garpe som regissör. När den nu flyttar in på Hipp är det i samma regi och med samma scenograf, Per A Jonsson.
Hela historien växer alltså fram i det mörka scen/slottsrummet där det stora bordet fungerar som allt från platsen för viktiga beslut om riket till det sovrum där kungen övar sig på sex tillsammans med en prostituerad och sedan, ivrigt påhejad av hovfolket, våldtar drottningen för att få till en arvinge. På bordet går också resan ut i Europa där kungen möter upplysningsmän och sin blivande livläkare i tyska Altona och sedan Voltaire i Paris.
Det är en ständig rörelse in och ut ur scenrummet i ett högt tempo och det bjuds många spännande rolltolkningar, inte minst Johannes Wantselovs hudlösa kung med ständiga humörskiftningar och Henrik Svalander som allvarligt fångar Struensees förändring från ung man som brinner för läkaryrket till en man förblindad av en kombination av upplysningsidéer och makt.
I utkanten rör sig så Fredrik Gunnarsson återhållet som den oansenlige men målmedvetne informatorn Ove Guldberg som bidar sin tid innan han han återställer den danska ordningen och skickar Struensee in i döden.

I andra akten har scenrummet förändrats. Ljuskronan ligger krossad på golvet, bordet är utbytt mot flyttbara stolar och en glipa öppnas upp i slottsväggen för att släppa in upplysningens ljus och kanske en aning om verkligheten utanför. Och inte bara det yttre har förändrats utan hela slottslivet. Struensee och drottningen är uppslukade av förändringsidéer och varandra, kungen blir ensam och i slottets kvarvarande mörka hörn smider Guldberg och Änkedrottningen ränker med Änkedrottningens svårt handikappad son – fint spelad av Lukas Orwin – som ett alibi för att ta makten.
I denna andra akt lyser också Karin Lithman som den unga drottningen allra starkast och fångar med hela kroppen förändringen hos en kvinna som plötsligt får möjligheten styra både sitt och andras liv. Samtidigt saknas den där riktiga glöden i kärleksscenerna med Svalanders Struensee och deras uppslukande kärlek ges inte det utrymme den hade behövt.
Så, mot slutet av andra akten är mörkret tillbaka, ljusglipan har stängts och Danmarks korta upplysningstid är över.
Detta hur scenografin är en aktiv del i själva berättelsen är egentligen denna kvälls allra starkaste intryck och blir symboliskt helt övertygande.
Övertygande är också Malmö Stadsteaters fantastiska skådespelare där varje roll, stor som liten. hamnat precis rätt.
Kostymerna imponerar också – inte minst hur ljusa färger kontrasteras mot mörkt och grått.

Det finns med andra ord så många bra delar i denna föreställning om makten, härligheten och förfärligheten samtidigt som helheten de ska bilda inte går ihop, inte lyckas övertyga.
Det blir för mycket av att bara titta på välgjord teater – inte att bli indragen, engagerad eller berörd. Kanske ligger en del av problemet i texten, framförallt dialogerna, där det tidsanpassade språket har en distanserade effekt inte minst skådespelarna emellan. Det blir aldrig riktiga samtal, meningsutbyten eller kärleksförklaringar utan bara välformulerade repliker.
Trots kraft, kompetens och uppenbar vilja hos alla inblandade hittar Livläkarens besök helt enkelt inte hela vägen fram till oss i publiken. Hur gärna vi än skulle vilja det.

Gunilla Wedding

SCEN
Livläkarens besök
Av Per Olov Enquist
Dramatisering: Johanna Garpe och Erik Norberg
Regi: Johanna Garpe
Scenografi: Per A Jonsson Kostym: Nina Sandström Ljus: Erik Berglund Mask: Agneta von Gegerfeldt Koreografi: Patrik Sörling
Medverkande: Henrik Svalander, Karin Lithman, Johannes Wanselow, Fredrik Gunnarson, Håkan Paaske, Bill Hugg, Li Brådhe, Lukas Orwin, Katarina Lundgren-Hugg, Anette Lindbäck, Tom Ahlsell, Göran Dyrssen, Lars-Göran Ragnarsson med flera
Premiär på Malmö Stadsteater, Hipp, 24/2 2017

×