Chris Cleave. Foto: Niall McDiarmid

Kärlek, sorg och skratt i världskrigets skugga

Recension/litteratur

BOK
Alla hjältar blir förlåtna
Författare: Chris Cleave
Förlag: Brombergs

Författaren Chris Cleave blev rosad och hyllad av kritiker och läsare, för sin debutroman Little Bee som kom ut 2012. Nu kommer han med sin tredje roman på svenska Alla Hjältar blir förlåtna.
Man förstår succén. Chris Cleave har en en enastående psykologisk fingertoppskänsla som ger hans texter en förunderlig förmåga att tränga under huden och göra karaktärernas känslor till ens egna. Hans Little Bee är bland det mest sorgliga, hemska, rörande och vackra jag någonsin läst och den sitter fortfarande som ett smärtande sting i bröstet vid minnet.

Alla hjältar blir förlåtna är skriven på ett mer handfast sätt, mindre poetiskt men fortfarande med samma intensitet i orden och berättelsen. Handlingen utspelar sig i London under andra världskrigets blitz, och på ett belägrat Malta. Den är indelad i tre signifikativa delar – Bevarande, Utnötning och Återuppbyggnad.

Det börjar nog så trevligt för den artonåriga överklassflickan Mary. För att trotsa sin mor anmäler hon sig till volontärarbete som lärare. Överraskande för både henne själv och omgivningen gillar hon det, och är bra på det. Hon träffar skolinspektören Tom och en passionerad kärleksaffär uppstår. Kriget är som en spännande lek där hon och hennes väninna Hilda åker till bombade områden i staden för att ta del av ”skådespelet”. ”Man vet inte när det ska ta slut och då måste vi ha sett det”, konstaterar Hilda krasst. För visst ska det snart vara över. Det gäller bara att bevara England precis som det är.
Men sakta och obönhörligt ändras tonen från glättig till grå, och sedan nattsvart. Bombningarna blir värre. Unga män tar värvning och de som inte gör det lider av dåligt samvete. Barn skickas ut på landet, men inte alla barn. Handikappade, svarta och förståndssvaga lämnas åt sitt öde i den alltmer sönderbombade staden. Kriget börjar nöta ut Londonborna och även Mary, Hilda och Tom.

Samtidigt får man följa Alistair, Toms bästa vän som genast tagit värvning och som nu kämpar mitt i krigets fruktansvärda förstörelsemaskin på ett belägrat Malta. Även han förändras så som bara krig kan förändra en människa. Hopplösheten, ovissheten och meningslösheten blandas med skräck, fasa och äckel. På en permission blir han hjälplöst förälskad i Mary som på avstånd besvarar hans kärlek. Ett gripande kärleksdrama tar form i en värld som bokstavligen brinner. Finns det möjlighet till mänsklig och materiell uppbyggnad?

Denna skakande och berörande intrig berättas som på två plan. Dels den allseende berättaren som beskriver skeenden, tankar och händelser på ett snarast naturalistiskt vis. Dels är det den myckna dialogen där rappa oneliners, spirituella kvickheter och slagfärdig ironi levereras med en mycket engelsk ”stiff upper lip”. För det gäller att inte tappa stilen. Tappar man den, tappar man förståndet. Kommentarerna och jargongen är stundtals lika dräpande som granatregnet och humorn lika nattsvart som i Londonnattens mörkerläggning.

Och det är roligt. Mitt i allt det fruktansvärda ler och skrattar jag åt de underbara formuleringarna, åt språket och i förlängningen åt människans fantastiska förmåga att stå ut.

Webb-tv kultur

×