Oline Stigs femte novellsamling Hägring kommer ut i dag, 14 februari. Foto: Gunilla Wedding
Oline Stig. Foto: Gunilla Wedding

Ett skrivarhjärta som klappar för novellen

Litteratur En hängiven hästtjej, en litteraturkritiker vars liv går i kras, en essäförfattare född under en lycklig stjärna och en motvillig bibliotekskramare. Dessa och många fler möter läsaren i de tolv noveller som ingår i Oline Stigs nya novellsamling Hägring.
– Jag är en kortdistansare, jag tycker om novellens utmaning, säger hon om varför hon fastnat för novellformen.

Oline Stig
Född: 1966 i Göteborg, uppvuxen i Varberg
Bor: Väggarp i Eslövs kommun
Familj: Man och tre barn
Bakgrund: Författare och kulturskribent som debuterade som författare med novellsamlingen Ryggen fri 1999. Hon har också skrivit dramatik och bland annat fått Tidningen VI:s litteraturpris 2007, Ludvig Nordström-sällskapets novellpris 2008 och De Nios Vinterpris 2011. Skriver för bland annat Sydsvenska Dagbladet och arbetar som lärare på Författarskolan i Lund och på författarutbildningen på Linnéuniversitetet.
Bibliografi: Ryggen fri (noveller) 1999, Ett familjeliv och andra noveller (noveller) 2003, Den andra himlen (noveller 2007), Jupiters öga (roman (2010), Över gränsen (noveller) 2013.
Aktuell: Med novellsamlingen Hägring som kommer ut på Albert Bonniers Förlag i dag, 14 februari.
Oline Stig om …
… vilka råd hon ger till den som vill skriva noveller: ”Att det handlar om att hitta det koncentrerade uttrycket, att man inte har plats att bre ut sig utan måste hitta gestaltningen i det lilla och i det precisa. Alice Munro är en mästare och om man läser henne kan man kan få väldigt bra tips i hur hon bygger upp sina historier. Och även om hon skriver ganska långa noveller är de väldigt minimalistisk i sina beskrivningar. Sedan är det viktigt när man skriver, oavsett vad man skriver, att man utgår från sig själv och vad man brinner för att skriva.”
… om den årliga Novellfestival som hon tog initiativ till i Lund för två år sedan kommer tillbaka i år också: ”Det blir en Novellfest i år också och vi kommer eventuellt att ha en work shop i att skriva noveller och så ska vi ha ett samarbete med biblioteket och vi kommer att vara i Konsthallen precis som förra året. Men eventuellt blir det bara en dag. Jag har också funderat mycket på om jag själv ska medverka som författare eftersom jag kommer med en novellsamling i år men har kommit fram till att jag inte ska det. Jag gillar inte att blanda roller utan är i novellens tjänst under festivalen och det är jättekul.”
… om att läsa novellsamlingar: ”Jag är själv väldigt förtjust i Alice Munros noveller och kan inte läsa för många i taget för det sätter i gång så mycket. De får läsas en och en. Det fina med novellsamlingar är också att du inte måste läsa från början – du kan börja mitt i eller i slutet och vandra i dem lite som du känner.”
… om hur hon tänker när hon sätter ihop en novellsamling: ” Det är framförallt viktigt att novellerna som kommer efter varandra inte är för lika, de ska kontrastera mot varandra på ett bra sätt, man måste hitta en slags balans och tematik.”
… om vilken novell hon själv tycker bäst om i Hägring: ”Det är nog den som heter Återkomst, om litteraturkritikern. Den är jag svag för eftersom jag var ganska nöjd med den när jag var klar. Jag är sällan nöjd men den var så där – yes!”

Oline Stig, född i Göteborg men bosatt i Skåne sedan många år, debuterade 1999 med novellsamlingen Ryggen fri. Hon är i dag en av Sveriges mest uppskattade novellförfattare med sina totalt fem samlingar, nyutkomna Hägringar inräknad. 2011 kom hennes första och hittills enda roman, Jupiters öga.
Och även om det kan bli fler romaner i framtiden så är det i novellformen hon har sitt skrivarhjärta.
– Det passar mitt arbetssätt att skriva noveller eftersom jag ofta åker i väg någon annanstans för att skriva. Jag lånar någons sommarstuga, jag har en kompis på Öland som jag ofta åker till och nu i mars ska jag till Visby en vecka.

Hon försörjer sig framförallt som kulturskribent och som lärare på författarutbildningar på Lunds universitet och Linnéuniversitetet men när Oline Stig åker i väg för att skriva försöker hon alltid göra rent bord så att inget kan störa skrivprocessen.
– Sedan är det något som händer med skrivandet när man kommer in i ett annat rum. Det är något som frigörs när jag inte är hemma, förklarar hon.

Ofta går jag också och laddar upp innan, som inför ett sprintlopp, och tänker på vad jag ska skriva. Men det är svårt att skriva en roman på det här sättet, en roman kräver att du är i den hela tiden.
– Nu kanske det låter som jag skriver noveller på grund av tidsbrist men så är det inte, lägger hon till, Jag gillar novellens form.

Vad är det med den du tycker om?
– Det sitter i ryggmärgen. Jag är en kortdistansare och tycker om novellens utmaningar. Det här att man måste vara så begränsad i sitt uttryck men ändå kan få fram så mycket. Och så tycker jag om känslan att den bästa novellen är den som fortsätter i huvudet efteråt.

Oline Stigs nyutkomna novellsamling Hägring består av 12 noveller som var och en är en komprimerad, avslutad historia. I titelnovellen möter vi till exempel Olof, en man i medelåldern som är uttråkad med familjen i sommarstugan och fördriver tiden med att flörta med en spännande Facebookvän. Men är hon verkligen den hon utger sig för att vara?
I Familjefesten ska 90-åriga Sigrid firas av hela släkten – problemet är bara hennes allt mer tydligt uttalade nazistsympatier. Ska släkten blunda eller agera?
Och i Konsten att rädda ett bibliotek blir Erik Olsson ordförande för Bibliotekets vänner för att han inte kan säga nej och förväntas göra stordåd för en nedläggningshotad biblioteksfilial.
– Jag har sällan ett givet tema för mina novellsamlingar, säger Oline Stig. Mina noveller föds var och en för sig under en i och för sig ganska begränsad tidsperiod på ett eller två år. Sedan när jag är klar brukar jag upptäcka att det ofta är något som binder samman dem ändå. I Hägring handlar det till exempel mycket om teman som jag haft med förut också – identitet och människor som ställs inför svåra val i livet och inte riktigt får rätt på drömmar och livet.

Med Hägring har Oline Stig också velat utmana sig själv genom att skrivna mer intrigdrivna noveller.
– Det är lite som att svära i novellkyrkan eftersom moderna noveller ofta är väldigt ofta koncentrerade tillstånd men jag har varit intresserad av det som driver mig själv framåt när jag läser. Vad som händer sedan? Jag har velat skriva noveller med riktig intrig och ibland också ett slut som knyts ihop. Samtidigt måste det finnas ett djup.

Har det varit svårare?
– Ja, mycket svårare. Det är svårt att inte bli för övertydlig eller att slutet bara blir en lustifik knorr.

Oline Stig beskriver sig själv som en författare som tänker mer i bilder än i ord och hennes berättelser utgår ofta från en bild eller kanske en människotyp.
– Jag är ingen språkexperimentell författare, jag vill framkalla bilder med ord och bilderna kommer först medan orden är verktygen.
Kanske har det sin förklaring i att hon hittade fram till novellformen när hon skulle skriva kortfilmsmanus på en utbildning i att skriva dramatik på Biskops Arnö.
– Jag började mitt författande som dramatiker och gick den kursen 1991 till 1992. Det var samtidigt som Ninni Holmqvist och hon spottade ur sig noveller medan jag hade drabbats av någon slags skrivkramp. Men när vi skulle skriva kortfilmsmanus släppte skrivkrampen eftersom jag började tänka i bilder och i scener och det var så mitt novellskrivande föddes. Ofta är det också egna bildminnen som är startpunkten för novellerna, bildminnen som sedan växer till egna, fiktiva historier.
– Novellen Under en lycklig stjärna skrev jag till exempel i Barcelona förra våren. Jag visste inte alls vad jag skulle skriva men så fick jag en bild av hur det var när vi hade våra barn på dagis på Forsbergs minne i Lund. Där fanns en sådan där glaskub som psykologer satt och studerade barnen i på 70-talet och när jag såg den framför mig började jag fundera över hur det skulle vara om man hade en sådan på en tidningsredaktion och då kom hela historien.

Från och med i dag ligger Hägring på bokhandelsdiskarna och samtidigt som Oline Stig med viss bävan inväntar recensionerna är hon också på väg in i nya skrivprojekt.
Hon berättar att hon kommit knappt femtio sidor in i något som med tiden ska bli en roman. Hon vill egentligen inte säga så mycket om den eftersom den än så länge ”har en intrig som inte vet vart den ska” men hon avslöjar i alla fall att den handlar om ungdomstid och att hon blev lite inspirerad av den norska tv-serien Skam.
– Och så skriver jag noveller som ska bli en ny novellsamling så småningom. Jag är stolt över att kalla mig novellist, jag vill hemskt gärna fortsätta skriva noveller och jag hoppas verkligen att novellen som genre blir än mer spridd och läst.

Webb-tv kultur

×