En kall hand runt någons hjärta

Jag kommer ut från biomörkret uppfylld av den där lyckokänslan som en riktigt bra, varm, vardaglig film kan ge. Denna gång finska Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv om hur kärleken är så mycket viktigare än alla världsmästartitlar i världen, Hur mycket viktigare det är att stå vid stranden och kasta smörgås tillsammans med den man älskar än att få en guldmedalj. På gatan utanför biografen slår jag på mobiltelefonen och möts av: ”Man skjuten på Möllevångstorget”. En ofrånkomlig, iskall, hand om hjärtat och ett snabbt sms till sonen som bor ett stenkast från torget: ”Du är väl inte i närheten av ngn skjutning på Möllan?”. Snabbt svar: ”Nä, händer det ngt nu??”. Den kalla handen släpper sitt grepp om just mitt hjärta. Men någon annanstans är det här på riktigt för någon annan – en mamma, en pappa, ett syskon, en flick- eller pojkvän. Den kalla handen släpper inte sitt grepp där. den kommer tvärtom att hålla kvar det länge.
I helgen såg jag inte bara Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv. På lördagskvällen var jag på Intiman i Malmö och såg Skånska mord. En föreställning som tar utgångspunkt i sex förhållandevis nutida skånska mord från Hörby 1989 fram till Ystad 2015. Manusförfattaren Kristian Hallberg använder verkligheten som en språngbräda för att höja sig över det sensationella och i stället ur olika perspektiv betrakta vad ett mord gör med en plats, med människorna, med de närmast anhöriga och också med den som bär ansvaret, den som tar en annan människas liv. Det här är en föreställning som öppnar dörrarna till sorg som aldrig släpper, till livet som måste gå vidare i alla fall, till att leva i ovisshet. På ett hörn finns också alla vi andra med. Vi som inte berörs direkt just denna gång men som läser, diskuterar, förfasar oss, spekulerar och kanske till och med blir blasé. En skjutning till i Malmö? Vilken i ordningen är det nu i år egentligen? Rädslan, den där iskalla handen en enstaka stund, att det kanske ska komma i närheten av oss motar vi kanske bort med fiktion – med våldsamma tv-serier, med kriminalromaner eller något helt annat.

Vad Skånska mord gör så oerhört bra är att den påtagligt påminner om vad ett människoliv är, hur värdefullt det alltid är, hur hårt en förlust alltid drabbar någon. Hur varsamt vi borde handskas med liv.
Det diskuteras mycket om skjutningarna i Malmö. Om gängkrig, om uppgörelser i kriminella kretsar, om kriminella med vapen, om unga med vapen. Om vad vi ska göra för att vända utvecklingen. Mer poliser? Bättre förebyggande arbete? Ett mindre segregerat samhället? Ett rättvisare samhälle? Jag har absolut inga svar här just nu i denna stund. Jag bara känner att vi måste höja blicken en aning, att vi aldrig får bli så blasé att vi glömmer värdet av liv, att vi aldrig får tycka att vissa liv är mer värda en andra. Oavsett vad bakgrunden är. Oavsett vad en människa har gjort eller inte. Oavsett vem det handlar om. Inget liv borde ta slut i en blodpöl på ett torg i Malmö. Inget. Glömmer vi bort det, glömmer vi också bort vad det är att vara människa.

Dagens fråga

Ska du ha en riktig julgran i år?

  • Nej (62%, 493 Röster)
  • Ja (38%, 297 Röster)

Antal röster: 790

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×