Berättar bortom bokstäverna

Ung kultur

”Varje dag satt mamma helt tyst och skrev medan jag dödade marsmänniskor.” Sätter inte den meningen igång en massa tankar?

Dagen när ingenting hände av Beatrice Alemagna (Rabén & Sjögren) utnyttjar till fullo bilderbokens förmåga att berätta bortom bokstäver och ord. Formatet är stort, och berättelsen större än de korta med fantasieggande meningarna. Varje uppslag en meditation över livet, barndomen och naturen omkring oss. Den lämnar mig med funderingar – vad har hänt med pappa, vad arbetar mamma med, var ligger stugan och hur mycket kostade egentligen det där spelet med marsmänniskor som försvann under ytan? Var händer nu? Vad ska barnet, bokens jag, göra nästa dag och nästa när mamma jobbar?
Däremot tänker jag inte på skärmtid och dåligt samvete. Eller det gör jag, men jag känner mig inte upprorisk och förbannad, inte sidosneglad och ertappad med mobilsmygande, utan snarare uppfriskande påmind om att det plötsligt händer. Att jag också sett mina barn försjunka i saker som inte involverar animation, grafik och pekskärm. Att det finns mycket att upptäcka och att det vilar på mig som förälder att ge barnen förutsättningar att upptäcka det men att det inte är något jag kan tvinga fram. Många tankar, som sagt.

Huset som vaknade av Martin Widmark och Emilia Dziubak (Bonnier Carlsen) är också den ett konstverk lika mycket som en bok. Tanken är något mer styrd, berättelsen lite mindre öppen, men bildberättandet är vidunderligt. Redan framsidan, kanske något övertydlig med sina ”skavda” hörn, bjuder in till en vandring i svindlande trappor, murknade stegar där trassliga tåtar av minnen, rötter, hotar att ta över. Det dova, flyende, räddar boken från att alltför mycket bli en ren förenkling av Pixarfilmen Upp där en äldre herre precis som i Huset som vaknade tvingas väcka sitt domnade hjärta till liv. Lite stereotypt blir det kanske, dessa surgubbar som ibland heter Ove och som liksom måste luras att ta ansvar för sitt eget liv. Men det är viktigt, ändå. Och vackert. Dessutom måste det vara en lisa för Lasse-Maja-Widmark att få skriva något utan färdigstöpt form.

I genren ”lättläst” dyker det upp en hel del faktaböcker. En som vi fastnat för härhemma är Fasliga fakta om utdöda bestar (Rabén & Sjögren). Dock hade Anna Hansson och Maria Andersson Keusseyan kunnat snabbspola förbi första kapitlet om dinosaurier. Jag tänker mig att målgruppen redan har läst så pass mycket Sarah Sheppard att de gärna hoppar direkt till den lustiga jättesengångaren eller de sabeltandade katterna. Boken är mycket riktigt lättläst, med enkla faktarutor och skojiga illustrationer med pratbubblor. Lagom att läsa själv eller diskutera tillsammans.
Eva Emmelin

×