Att tämja minnets sjöhäst

Minus: Att alla är sjuka hela tiden, inklusive jag. VAB-ruari levererar.

Plus: Att vintergäcken redan står och fnittrar i rabatten. Ljuvligt.

VARFÖR? Vrålar jag. Om du minns den där scenen i Ronja Rövardotter, när Börje Ahlstedt vrålar ”jag har inget barn”, så får du en ganska god idé om både vrålet och min sinnesstämning.
Mitt VARFÖR handlar dock inte om något barn, utan om det faktum att jag återigen står i badrummet, i den tämligen kaotiska morgonrush som tyvärr gärna uppstår i mitt hem medan alla ni andra sitter och diskuterar poesi och politik över tända ljus och nybakade frallor, och försöker klämma ut de sista, obefintliga dropparna ur en tom tandkrämstub.

VARFÖR har ingen kommit ihåg att köpa tandkräm?! Varje morgon säger vi ”tandkrämen är slut”, med en underförstådd enighet kring det faktum att den som handlar nästa gång måste fylla på tandkrämsförrådet, och varje dag åker vi och handlar – utan att köpa tandkräm. Och på kvällen när vi kommer på det är det för sent. Och nästa morgon upprepas eländet, och nu är det verkligen INGENTING kvar i tuben, hur mycket man än klämmer.
VARFÖR?

Av en märklig slump läser jag just nu en bok som gör ett försök att svara på den frågan. En bok om mekanismerna bakom mänskligt minne.
Minnen hanteras i hög grad i en del av hjärnan som heter Hippocampus, vilket betyder sjöhäst och med lite god vilja kan man få den långsmala, böjda strukturen att likna en dylik. Denna sjöhäst agerar bibliotekarie i vår gigantiska samling av kunskap och erfarenheter.

Kunskap och erfarenheter. Vad är det då? Ren fysik och kemi. Genom ett ständigt flöde av natrium- och kaliumjoner in i och ut ur våra hjärnceller uppstår ett intrikat mönster av små, små elektriska laddningar som gör att information kan skickas kors och tvärs, dels inom hjärnan och dels till och från kroppen.

Minnen, till exempel av en tom tandkrämstub och det faktum att en ny bör införskaffas, processas i flera steg. Det första steget handlar om själva sinnesintrycken. Synen registrerar den tomma tuben. Handens känselceller likaså. Detta ”sensoriska” minne är mycket kortlivat. Ponera att du tittar på tv, medan en familjemedlem försöker prata med dig om något som hände idag på jobbet. Du lyssnar ju inte, säger familjemedlemmen slutligen, surt, och det har du verkligen inte gjort heller, men ändå kan du säga ”jo, du just sa att Britt-Marie aldrig fyller på papper i kopiatorn” för detta har ditt sensoriska minne, i det här fallet dina hörselceller, snappat upp helt utan din aktiva medverkan.

På det viset kan du dock bara lagra en mycket liten mängd information. För att tandkrämstuben ska ha en chans att avancera in mot sjöhästens bibliotek måste den gå vidare till nästa steg, arbetsminnet. Det är, enkelt uttryckt, vad vi har i tankarna här och nu, men det är samtidigt den viktiga mellanstationen på vägen mot det som kallas långtidsminnet. Vad vi gör med informationen i arbetsminnet är helt avgörande för om informationen ska placeras på en väl synlig hylla eller i en skrubb i bibliotekets källare.

Och här finns det lyckligtvis gott om knep att ta till. Om du ska minnas ordet Hippocampus kan du till att börja med titta på det. Det ristar in en liten skåra i minnet. Om du dessutom säger det högt blir skåran djupare, och om du slutligen begrundar dess innebörd, och gärna kompletterar med en personlig reflektion, befästs minnet ännu mer. Att koppla en viss information till en viss plats hjälper också. Säg att du ska lära dig fem franska glosor, och kopplar dem till fem olika rum i ditt hus. Mycket effektiv teknik.

Okej. Frågan var alltså VARFÖR. Köper jag inte tandkräm. Och svaret var att jag har disciplinproblem med sjöhästen i mitt bibliotek. Typ. Samt att sjöhästen jobbar bättre om man så aktivt som möjligt processar det man vill förvandla till ett minne.
Nu har jag skrivit en nästan 4000 tecken lång text om den #*%$@ tandkrämen. Om inte det var processning nog. Om jag inte kommer hem med tandkräm nästa gång jag har handlat. Då jäklar, sjöhästen. Får du sparken.

 

Minus: Att alla är sjuka hela tiden, inklusive jag. VAB-ruari levererar.

Plus: Att vintergäcken redan står och fnittrar i rabatten. Ljuvligt.

Dagens fråga

Tycker du att övervakningskameror borde finnas på alla offentliga transportmedel för att underlätta polisiära brottsutredningar?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×