Tonårstjejerna Sandra (Josefin Larsson) och Kim (Anna M Persson) har precis stängt skåpet om klasskamraten Juliette. Foto: Amelie Herbertsson
Kim (Anna M Persson) och Sandra (Josefin Larsson) i bråk. Foto: Amelie Herbertsson

Ajvides skräcknovell blir helt rätt på scen

SCEN
Fulet
Efter en novell av John Ajvide Lindqvist
Dramatisering: Gustav Tegby
Regi: Rikard Lekander
Scenografi & kostym: Kajsa Hilton-Brown
Ljus: Anna Nässlander
Ljud & musik: Jörgen Dahlqvist
Konstruktion: Måns Ekander
På scen: Ann Katrin Andréasson, Josefin Larsson och Anna M Persson
Urpremiär på Teater 23 i Malmö 3 februari 2017
Rekommenderas från 13 år

Recension/Scen

En videoprojektion av en skolkorridor som fortsätter i all oändlighet finns att vila ögonen på när man kommer in i Teater 23:s salong denna fredagseftermiddag. När ljuset sedan tänds på scenen är vi i publiken verkligen där i den slitna allt för välbekanta korridoren. Längs ena väggen står ett rött metallskåp – lagom för skolväskan, ytterkläderna och skolböckerna.
När Teater 23 gör teater av en av skräckmästaren John Ajvide Lindqvist mest otäcka och mångbottnade noveller Fulet är tonen med andra ord helt rätt från start.

Fulet är på många sätt en klassisk mobbnings- och hämndhistoria. Vi har två mobbare – de tuggummituggande och hårdhudade tonårstjejerna Sandra och Kim – och så deras mobbade klasskamrat Juliette, Fulet kallad. En sen fredagseftermiddag låser Sandra och Kim in Juliette i det där röda skåpet och går och fikar. När de kommer tillbaka för att släppa ut henne är skolan låst för helgen …
Alla som någon gång sett Stephen Kings klassiska skräckfilm Carrie vet vad som kan hända när en mobbad tonårstjej bestämmer sig för att ge igen. Det har John Ajvide Lindqvist tagit fasta på i Fulet samtidigt som han ger berättelsen ytterligare nivåer som skickligt förflyttar läsaren mellan fantasi och verklighet utan att man riktigt vet vad som är vad och med ett slut som hänger kvar hur länge som helst. Speciellt för Sandra och Kim …
Sedan är det naturligtvis ingen brist på riktigt klassiska skräckinslag heller.

Allt detta har Teater 23 och inte minst Gustav Tegby, som stått för dramatiseringen av novellen, fångat upp i sin fantasifulla och välgjorda scenversion. Föreställningens regissör Rickard Lekander startade Sveriges första skräckteater Farozonen och låg också bakom läskiga Gengångare & zombies på Malmö Stadsteater 2012. Han kan det här med utdragna obehagligheter, långsamt stigande spänning mot något riktigt otäckt som alla vet ska komma. Och han vågar dra på rejält med så väl mörker, skuggor och dimma som riktigt blodiga och riktigt äckliga inslag. Fulets olika nivåer av fantasi och verklighet fångas dessutom elegant genom en minst sagt läskig docklek.
Även scenografin är ett riktigt mästerverk i allt från de välgjorda korridorväggarna med sina skuggiga skrymslen till hur man vågar låta ljus och ljud övertyga om att vi befinner oss på helt andra ställen.

Starkast av allt är ändå Josefin Larsson och Anna M. Persson som mobbarna Sandra och Kim. Det subtila maktspelet dem emellan, deras välregisserade mobbningsattacker mot Juliette och så den växande rädslan och paniken när allt glider dem ur händerna. Allt fångat så övertygande att de två utan tvekan är det mest skrämmande av allt på scenen.
Fulets närvaro symboliseras till en början framförallt av de röda stövlarna som hon har på sig den fatala fredagen. Det är dock en närvaro som på ett smart sätt växer under föreställningen tack vare att skådespelaren Ann Katrin Andréasson, som agerar berättare, har en suverän känsla för nyanser.

Fulet rekommenderas för en publik från 13 år och fredagseftermiddagens premiärpublik är övervägande i den åldern eller aningen äldre. Alla är inte helt lättflörtade och till en början flimrar mobilljus allt för ofta i salongen, det fnissas, pratas högt och stökas.
Men, Teater 23:s Fulet vinner definitivt över alla på teaterkonstens sida i längden. Vem kan motstå välgjord skräck? Och vem kan värja sig mot skräck som egentligen finns precis runt hörnet i vår egen verklighet – om än en aning tillspetasad här.
Hos Teater 23 har John Ajvide Lindqvists novell definitivt fått precis den skrämmande scenversion den förtjänar.

Webb-tv kultur

×