Sommaren 2015. Johnny Wahlquist visar musklerna. Styrkelyftaren från Gärsnäs blev 43 år gammal. Foto: Jonny Nilsson/Arkiv
2001 fick Johnny Wahlquist ta emot SkD-priset för detta års bästa idrottsprestation i sydöstra Skåne. Foto: Jonny Nilsson
Johnny Wahlquist poserar stolt i vännen Ricky Bruchs indiandräkt, vilken han ropade in på auktion efter diskuskastarens död 2011. Foto: Jonny Nilsson
2011. Johnny Wahlquist i landslagskläder under ett träningspass i Simrishamns AK:s lokaler.
USA nästa! Johnny Wahlquist inför mötet med Arnold Schwarzenegger 2008.
Sina bästa meriter gjorde Johnny Wahlquist i styrkelyftningsmomentet bänkpress.

Skrattet från en stor idrottsman har tystnat

KRÖNIKA/TILL MINNE AV JOHNNY WAHLQUIST

En i många bemärkelser stor idrottsman har gått ur tiden. Det var med smärtsam sorg i hjärtat jag tog emot beskedet om styrkelyftningsprofilen Johnny Wahlquists bortgång. Vid 43 års ålder slutade hans hjärta att slå i måndagskväll.

Att han då vårdats för hjärtproblem på Ystads lasarett i tre veckor var inget jag kände till. Den 23 december, på lille julafton, råkade jag stöta samman med Johnny på Möllan Café i Sjöbo. Han var där för att fika med en kompis och beställde in en dricka och en baguette. Johnny var sig lik. Hans skratt var lika brett och högljutt som vanligt. Vi snackade förstås om styrkelyftning. Johnny berättade lite om sina närmaste planer, att han fortfarande tränade, att han funderade på att göra comeback i ett eller annat sammanhang. Hans framtidstro var stark. Optimismen spirade. Vi bestämde att vi skulle höras snart igen.
Mötet den 23 december 2016 på Möllans Café i Sjöbo blev mitt sista med Johnny Wahlquist.
Få idrottspersonligheter, om ens några, har under mina många år som sportjournalist på Skånska Dagbladet gett mig så mycket tillbaka som Johnny Wahlquist. Få personer har under en så lång vänskapstid som cirka 20 år gett mig anledning till att skriva såväl stort som brett.

Ni ska veta att våra möten och samtal inte alltid handlat om mästerskapsmedaljer och rekord och annat som går att mäta i idrottsliga termer.
Johnny var kanske inte prototypen för de flestas ideal av hur en idrottsman ska se ut och bete sig. Johnny var en lite udda fågel. Han gick ofta sin egen väg. Han lät aldrig andra bestämma vilka åsikter skulle förmedla eller vilka ord han skulle använda. Hans frispråkighet fick många att vända honom ryggen. Johnny kom i onåd med klubbar och tränare och förbund. Johnny var en mästare på att berätta historier, tagna ur sin egen verklighet från resor och tävlingar och banketter och gud vet allt. Jag vet inte hur många gånger jag legat dubbel av skratt när han med en Björn Ranelid-liknande elegans målat upp bilder utifrån sig själv och hans osannolika öden.
Som när han skulle till VM i USA och missade incheckningen på Kastrup med några minuter. De övriga i landslaget kom i tid och flög iväg som planerat. Johnny stod där ensam, men lät sig inte nedslås. VM skulle han inte missa, inte till något pris i världen. Han ringde ett par samtal, fick fram tillräckligt med pengar för att köpa en ny biljett och lyckades boka in sig på ett flygplan med avgång ett halvt dygn senare. Väl i USA tog han en taxi från airporten till hotellet han var inbokad på och kom fram lagom till frukosten. ”Du skulle ha sett landslagsledarens långa ansikte när han fick syn på mig på hotellet” sa Johnny och plockade fram ett skratt som hördes över stora delar av Österlen.

Flera andra gånger berättade Johnny om missöden som det kändes att bara just han kunde råka ut för. Allt lämpade sig inte i tryck. Han drog sig inte för att berätta om banketterna efter stora mästerskap. Johnny Wahlquist var inte alltid Guds bästa barn, det ska alla veta, men jag vill påstå att hans hjärta var gott och fyllt av värme.
En annan av Wahlquists mera omtalade USA-resor gick 2008 till en av världens största idrottsspektakel, Arnold Sports Festival i Ohio. Där fick han personligen träffa Arnold Schwarzenegger. Det var meningen, i alla fall om Wahlquist fått sin vilja igenom, skulle bryta arm, men av detta blev det inget. Kanske vågade inte Arnold…
De rent idrottsliga bragderna var inte alltid de som skapade Wahlquists största rubriker. Det var fler än vi i lokalpressen som skrev om honom när han portades från att äta buffén på en lunchrestaurang hemma i Simrishamn av den enkla anledningen att han helt enkelt åt för mycket. En annan gång kom han i klammeri med rättvisan, när han fick uppsöka akut läkarvård på grund av vätskebrist sedan han inte plockats upp, enligt sin egen utsago, av busschaufförer som borde ha stannat på hållplatsen han stod vid.

Sommaren 2013, fem dagar efter sin 40-årsdag den 5 augusti, annonserade Johnny Wahlquist ut ett världsrekordförsök i bänkpress. Under hypnos! Han var eld och lågor när han ringde och berättade om sina planer och i reportaget i Skånskan sa han bland annat så här: ”Det låter kanske science fiction, men det här är ingen hokus pokus, det är sanning. Jag är en nytänkare. Med det här tar jag min sport ett steg längre”. Det blev aldrig något världsrekordförsök. Det kom något emellan.
2011 skapade Johnny rubriker när han på en auktion ropade in den under detta år bortgångne diskuskastarvännen Ricky Bruchs indiandräkt.
I två år höll en segsliten konflikt honom utanför landslaget, ett tilltag som Wahlquist grämde sig extra över eftersom han då tyckte han var i sin livs form. Efter VM i Luxemburg 2009 blev han anklagad för att ha brutit mot förhållningsreglerna i samband med uppdrag i Sveriges tjänst. När stridsyxan var som vassast anmälde Wahlquist styrkelyftförbundets styrelse till såväl diskrimineringsombudsmannen, DO, och riksidrottsnämnden, RIN. De tog dock inte upp ärendet för närmare granskning.
Även med klubbarna som Wahlquist representerade under sin karriär kom han i konflikt. Det var absolut inte i samförstånd han skiljdes från sina äktenskap med Ystads KK, Skurups Kraftsport, Eskilstuna, Lund eller för den delen moderklubben Simrishamns AK.
På de rent sportsliga meriterna kunde dock alla kraxande olyckskorpar inte slå honom på fingrarna.
Med sig i graven kan Wahlquist ta ett VM-guld och totalt sju VM-medaljer, tre EM-guld, två NM-guld och total 18 SM-guld. Bland annat! Han tog som mest 370 kg i bänkpress och vid mer än ett tillfälle passerade han drömgränsen 1 000 kg i en styrkelyftsserie bestående av bänkpress, marklyft och knäböj.

2001 fick Johnny Wahlquist det prestigefyllda SkD-priset för detta års bästa idrottsprestation i sydöstra Skåne. Jag lämnade personligen över priset till en stolt Johnny hemma i föräldrarnas hus i Gärsnäs. Mamma Gullan och pappa Gösta bjöd på kaffe och ställde fram ett helt fat med bakelser. Hos Wahlquists i Gärsnäs möttes man alltid av stor generositet. När Gösta gick ur tiden för ett antal år sedan miste Johnny inte bara en far utan också sin största supporter och medhjälpare. Mor Gullan fortsatte stå vid Johnnys sida och gjorde så till det bittra slutet. Jag har hört att hon vakade vid hans sida när han somnade in på Ystads lasarett i måndags.
Skrattet har för alltid tystats. Men minnet lever vidare. Vila i frid, Johnny!

×