José Gonzáles har själv spelat klassisk gitarr. Foto: Fredrik Sandberg
Foto: Karin Grip
José Gonzáles med the String Theory 2011. Foto: Nathalie Barusta Gäbel och Sebastian Gäbel

Klassiska musiker får Gonzáles i form

José Gonzáles har precis kommit hem från Asien, där han gjort den sista turnén med senaste skivan Vestiges and Claws. Ett avslutat kapitel. Nu börjar ett nytt med start i Malmö den 15 januari.

Två veckor in på det nya året intar José Gonzáles Malmö Live med sin skira, lågmälda pop med sångmelodier som flyter fram på ett oändligt gitarrplock. Med sig har han The String Theory, ett kollektiv bestående av ett tjugotal klassiskt skolade musiker från framförallt Berlin och Göteborg.

Det är inte första gången de spelar ihop. Redan 2011 gjorde de en bejublad turné i Sverige och Europa efter att ganska slumpmässigt förts samman i Göteborg.
José Gonzáles har med åren upptäckt att han behöver variera sitt musikaliska uttryck för att känna att det fortfarande är roligt och meningsfullt. Och för att utvecklas. Att spela och turnera med The String Theory 2011, återuppväckte en drift i honom och fyllde ett rum som stått tomt i många år och bara väntat på att bebos. Av klassisk musik.
– Jag spelade klassisk gitarr när jag var yngre och med The String Theory fick jag kontakt med den ådran igen.

Han hade längtat utan att riktigt veta om det: Efter fokus på harmonier och efter en större plats för dynamik och det väldigt noggranna sättet att spela på.
– The String Theory får mig att anstränga mig. I klassisk musik är tempot extremt viktigt. Och att gitarren är exakt stämd. Alla har så bra gehör. Jag kan börja spela på en låt men genast få en sur min. Då vet jag att det bara är att stämma om.

José Gonzáles berättar om en konsert i Göteborg med The String Theory. De skulle köra sista låten. Heartbeats.
– Jag är van att använda ett capo på andra bandet. Men med The String Theory är låten transponerad så jag måste sätta det på första bandet. Det glömde jag.
Det resulterade i att José Gonzáles spelade hela låten i fel tonart.
– Men trots det kunde musikerna anpassa sig efter mig. Utan att jag märkte något!
Det säger mycket om hur grymma musiker The String Theory är tycker José Gonzáles.
– Efteråt i logen skulle jag highfiva. Och alla: ”Vad håller du på med!” Jag: ”Vadå?” Fattade ingenting, haha.

José Gonzáles var tonåring när han började spela gitarr. Han lärde sig det mesta själv. Körde mycket Simon and Garfunkel, Beatles och bossa. Något år senare kände han att han fastnat utvecklingen och ville lära sig mer. Egentligen jazz. Men den ende lärare som fanns tillgänglig lärde ut klassiskt. Så då blev det så.
– Tyvärr var jag inte superbra i jämförelse med andra klassiska gitarrister. Och jag märkte att det tog väldigt mycket tid. Jag var långsam med att läsa noter. Var alltid tvungen att leta upp någon inspelning och lära mig på gehör. Så jag la ner efter ett tag, även om det var kul.

The String Theory har, liksom 2011, själva valt ut vilka låtar från José Gonzáles plattor de vill köra. I skrivande stund är det valet ett lika stort frågetecken för José Gonzáles som för dig och mig.
– Jag har faktiskt ingen aning om vilka låtar de valt. Men vi ska ses i Berlin och repa om några dagar. Då får jag veta. Det känns jättespännande!
Nackt, som arrangerar låtarna i The String Theory, lämnar José Gonzáles gitarr som den låter på originalinspelning. Men i övrigt kan arrangemangen låta väldigt olika. 2011 kastade de sig från en minimalistisk Heartbeats (Veneer 2003) till en noiseversion av Far away (singel 2010) med hemmagjorda instrument kopplade genom delaypedaler.
– Efter spelningarna 2011 kunde de sitta i timmar och diskutera de där delaypartierna. Hur tidigt de skulle börja och när de skulle sluta. Det är en riktigt nördig nivå, säger José Gonzáles och skrattar.

FAKTA:
The String Theory är ett artistkollektiv, tankesmedja och produktionsbolag baserat i Berlin och Göteborg. De utforskar utkanterna av samtida klassisk musik men också popmusik i samarbete med andra artister.

2011 gjorde José Gonzáles sin första bejublade turné med gruppen The String Theory. De möttes under Kulturkalaset i Göteborg 2009 genom sångaren i Gods of Blitz, Sebastian Gabel.

José Gonzáles har turnerat över stora delar av världen. Han återkommer ofta till samma ställen och har en stabil publik. ”Utom i New York och London där folk inte bryr sig om han kommer för tionde gången”.

2017 satsar han på turnén med The String Theory men hoppas också få tid till att börja skriva på nya låtar. Och så blir det en soloturné i Spanien och Portugal och kanske några fler ställen. Några festivaler står också på önskelistan.

José Gonzáles har gett ut albumen: Veneer (2003), In Our Nature (2010) och Vestiges and Claws (2015).

Webb-tv kultur

×