Felix Heintzenberg. Foto: Axel Halley
Alkeungar. Foto: Felix Heintzenberg
Fjälluggla. Foto: Felix Heintzenberg
Isbjörn som kliver ur vattnet. Foto: Felix heintzenberg
Lunnefågel. Foto: Felix Heintzenberg
Felix Heintzenberg på Grönland med hundspann. Foto: Felix heintzenberg
Polarhare. Foto: Felix Heintzenberg
Valross. Foto: Felix Heintzenberg
Felix Heintzenberg. Foto: Gunilla Wedding
Myrspov. Foto: Felix Heintzenberg

Lyfter klimatfrågan i färgstark bok

Naturlitteratur 1996 gjorde naturfotografen och författaren Felix Heintzenberg från Lund sin första resa till Arktis. 20 år och många resor senare resulterade det i hans och den norska kollegan Ole Jørgen Lioddens Augustnominerade bok Arktis, liv i en värld av is och snö där de beskriver vildmarken de mött i text och bild men också lyfter klimatfrågan och vad vi riskerar att förlora.
– Det är storheten man fastnar för, att man själv får känna sig liten och att det är naturen som bestämmer, säger Felix Heintzenberg om sin fascination för Arktis.

Felix Heintzenberg
Född: 1971 i Lübeck
Bor: I Lund tillsammans med sambo och dotter
Bakgrund: Naturfotograf, biolog, pedagog och författare. Arbetar som lärare i biologi på Sundsgymnasiet i Vellinge, driver egna bokförlaget Bio & Fokus förlag och har gett ut ett antal naturböcker varav två har utsetts till årets Pandabok av Världsnaturfonden WWF. Har också fått utmärkelser i internationella fototävlingar för sina naturfotografier. Har också gjort reportage för naturtidskrifter och inslag i radio- och TV-program.
Bibliografi:
Greifvögel und Eulen – Alle Arten Europas, 2007.
Naturpärlor i Skåne, 2012
Nordiska Nätter – Djurliv mellan skymning och gryning, 2013
I Skuggan av Träden – Liv i våra vilda skogar, 2014 (medförfattare Tom Schandy)
Nattens tysta jägare – nordiska ugglor, 2015 (medförfattare Tom Schandy)
Aktuell: Med Arktis, liv i en värld av is och snö, tillsammans med norska fotografen och författaren Ole Jörgen Liodden. Boken kom ut 2016 och nominerades till Augustpris för bästa faktabok.
Arktis:
Arktis är det stora havsområdet runt jordens norra pol samt omkringliggande landområden i Ryssland, Alaska, Kanada, Grönland, Island, Skandinavien (med Svalbard och Jan Mayen). Någon naturlig avgränsning mot söder finns inte.
Området klassas varken som en kontinent eller världsdel. Cirka fyra miljoner invånare befolkar Arktis och bland dem finns ett fyrtiotal ursprungsfolk som samer och inuiter. Arktis är även hem för isbjörnar, vikare, narvalar, vitvalar, valrossar, grönlandsvalar, håkäring (haj), renar, fjällrävar, jaktfalkar, lämlar och fjällugglor. Flera av världens rikaste fisken finns här. På grund av utsläpp av växthusgaser och sot stiger temperaturen på de flesta håll i Arktis och påverkar många arter som är beroende av packisen. Havsisen har minskat med närmare 40 procent i både tjocklek och utbredning under de senaste 40 åren. Andra hot mot Arktis är försurning, föroreningar, gas- och oljeutvinning sam ökad sjöfart i området.
Källa: Klimatfakta.se, wikipedia, wwf.se

Med ögonen och nosen som skarpa svarta punkter i det vita spanar en isbjörn mot oss från omslaget till Felix Heintzenberg och Ole Jörgen Lioddens bok Arktis, liv i en värld av is och snö. På första insidan möter vi en polarhares lika mörka ögon mot vit päls och snön och på sista sidan flyger en fjälluggla fram ur vitheten. På bokens insidor blandas det snövita upp med mängder av andra färger – kustsnäppor mot mörkblått hav, lila purpurbräcken mot gråa stenar, en solbelyst storsäl och isbjörnar mot grönblåa isblock.

Hisnande vackra bilder som tagit tid och kunskap att åstadkomma. Felix Heintzenberg berättar om en av bokens bilder – en flock rödlysande kustsnäppor utspridda över en klippig strand och ett skummigt hav med en liten, liten båt i bakgrunden – att han fick rigga upp en kamera och gömma den bland stenarna, använda fjärrkontroll och sedan vänta in rätt tillfälle.
– Till slut lyckades jag fotografera de här resenärerna som möter en annan resenär – Hurtigrutens båt.

Felix Heintzenberg är född i Tyskland men bosatt i Lund sedan många år. Han arbetar deltid som lärare i biologi på Sundsgymnasiet i Vellinge och är välkänd som professionell naturfotograf och författare av ett antal naturböcker, utgivna på egna förlaget Biofokus. Arktisboken beskriver han som sitt livsverk. Visserligen började det rent praktiska arbetet först 2014 men bilder och egna berättelser som blivit bokens texter har vuxit fram under de tjugo år som han och Ole Jörgen Liodden besökt Arktis. 15 till 20 resor uppskattar Felix Heintzenberg att han själv har gjort under dessa år.
– Ole Jörgen har varit där ganska mycket mer än jag eftersom han har ett företag som guidar folk i Svalbard. Vi lärde känna varandra när jag deltog i en sådan resa och har hållit kontakten sedan dess. Eftersom han har specialiserat sig på Svalbard har jag försökt täcka in andra områden av Arktis, som Grönland, Island och nordligaste Norge. Sin allra första resa till Arktis gjorde Felix Heintzenberg 1996.
– Då reste jag till Barents hav och Varangerhalvön som ligger i nordligaste Nordnorge upp mot ryska gränsen. Från Lund är det 250 mil enkel resa, Jag och min dåvarande flickvän bilade dit och tältade sedan längs kusten i fyra veckor.
Vilket var ditt första intryck? – Det var storheten och att man själv får känna sig så liten, att det är naturen som bestämmer där uppe. Det är nyttigt för oss människor att känna att det handlar om ett samspel där vi måste foga oss i vissa saker. Där uppe är det bara de grundläggande behoven en människa har som gäller – man äter, man gör saker tillsammans, man tittar på naturen och man kommer in på helt andra tankar än i vardagslivet.

Arktisboken kom ut i både Sverige och Norge i september 2016 och så väl texter som bildurval har kommit till i tätt samarbete mellan de båda kollegorna.
– Jag letar alltid efter intressanta objekt som man kan skriva om och förmedla till andra personer och både Ole Jörgen och jag har ju snöat in lite på Arktis – i dubbel bemärkelse, säger Felix Heintzenberg med ett stort skratt. Vi älskar bägge de stora landskapen och färgerna där. När vi började prata om en bok hade vi ett omfattande material. Vi skissade på olika kapitel, funderade på vilket bildmaterial som passade till dem och så småningom föll det mesta på plats. Några bilder saknade de dock, framförallt till det första kapitlet om flyttfåglar. I mars fick därför Felix Heintzenberg göra en resa till fågelön Hornöya i nordöstra Norge. Han visar en bild på en enorm flock flygande sillgrisslor som avtecknar sig mot snötäckt mark och gråblå himmel och berättar:
– Precis innan jag kom dit täckte en snöstorm hela ön med snö och fåglarna som skulle häcka på klipporna var tvungna att rasta utanför på havet, vilket var både en nackdel och en fördel. Nackdelen var att inga fåglar satt på klipporna så bilderna som jag hade tänkt mig gick inte att ta. Fördelen var att hela den enorma flocken var tvungen att lyfta från havet med jämna mellanrum och flyga några varv runt ön. Då kunde jag stå mitt i detta i säkert en minut och fotografera.

Arktisboken är uppdelad i sex kapitel och rör sig från vår till höst. Förutom det inledande kapitlet om flyttfåglar finns det till exempel ett om hur djur och växter anpassar sig för att kunna leva i Arktis.
– Sedan har vi naturligtvis ett kapitel om isbjörnar, säger Felix Heintzenberg. De är de mest kända djuren där uppe och har ett oförtjänt dåligt rykte. Vi har aldrig upplevt dem som farliga men försöker också att inte möta dem på land. Vi sitter oftast ute i en båt och fotograferar dem.
Han berättar om ett mycket speciellt möte med en isbjörnsmamma och två ungar som resulterat i flera av bokens fantastiska isbjörnsbilder:
– Vi satt i en båt tio meter från land och mamman var så nyfiken på vilka vi var att hon kom ända fram till iskanten och bara stod där och tittade på oss medan ungarna lekte i snön. Det var ett så fint möte, vi hörde henne andas och kände lukten från henne.
– Självklart ska man ha respekt för isbjörnar och vara medveten om att de är vilda djur, fortsätter han. Men det är vi som ger oss in i deras värld så vi måste bete oss alldeles utomordentligt för att försvara att vi är där.

Naturligtvis är klimatfrågan och vad som händer med Arktis på grund av den globala uppvärmningen en viktig del av boken. Felix Heintzenberg beskriver hur han sett landskapet förändras under de tjugo åren.
– Speciellt bristen på is som lägger sig på vintern är påtaglig och ibland möter man utmärglade isbjörnar. De behöver isen för att kunna jaga säl. Man ser också ofta glaciärer som kalvar, det vill säga att stora bitar bara ramlar av, ner i havet, och smälter undan. På sätt och vis är det en storartad upplevelse men också väldigt skrämmande.
Förhoppningen med Arktisboken är att väcka tankar kring klimatet och Felix Heintzenberg tror att bästa sättet att göra det är att fokusera på det positiva, på det som fortfarande finns kvar.
– Om man skriver för mycket om att det här är hotat och kommer att försvinna tror jag att människor trubbas av snabbt. I vår bok vill vi visa en harmoni som vi måste göra allt för att bevara. Om vi spelar våra kort rätt kan våra barn och barnbarn kanske också uppleva det.
– Jag tror att vi som är naturnördar och vistas så mycket i de här områdena och tar så mycket bilder kan fungera som en länk till det här vilda, vi kan förmedla och berätta.

Arktis, liv i en värld av is och snö nominerades till Augustpriset för bästa faktabok 2016 men nu är det nytt år och Felix Heintzenberg är i full gång med ett nytt, än så länge hemligt bokprojekt och ska också börja arbeta heltid som lärare. Men fler resor till Arktis kommer han ändå att ta sig tid för.
– Även om det inte blir fler Arktisböcker så finns det massor kvar att fotografera och det är en fantastisk upplevelse att resa dit. Vi lever ett så stressigt vardagsliv här och att resa till platser som Svalbard och Grönland ger så mycket energi. Man kommer tillbaka och är laddad för livets utmaningar på ett annat sätt. Och det sägs att det finns ett speciellt Arktisvirus som man drabbas av om man varit där. Det gör att man bara måste återvända gång på gång på gång.

Webb-tv kultur

×