Lasse Stefanz inleder sitt jubileumsår, 2017 har det gått 50 år sedan bandet startade, med en hejdundrande gala i Kristianstads arena. Förutom att bandet, med gästartister, bjuder på en historisk resa genom karriären och berättar minnen och anekdoter, spelar Danne Stråhed och Dynamo upp till dans. Pressbild

Lasse Stefanz redo för sitt 50-årskalas

Lasse Stefanz med extra allt, gästartister och en riktig tur längs minnenas allé. Det utlovar sångaren Olle Jönsson, när Lasse Stefanz inviger sitt 50-årsjubileumsår med en stor gala på trettondagsafton. Men mer än så vill han inte avslöja.
– Resten är lite hemligt, säger han.

2017 har det gått 50 år sedan fjärdeklassaren Olle Jönsson, nyligen inflyttad till Gärds Köpinge från Kristianstad, blev hembjuden till de två år äldre tvillingbröderna Hasse och Lasse Sigfridsson.
– De hade fått nys om att jag gick hemma och bankade på morsans grytlock och tyckte att jag skulle komma och prova spela med dem. Jag hade ju inga trummor så jag spelade på baksidan av en Bjärtongitarr och sjöng, Säg inte nej, säg kanske, berättar Olle Jönsson och skrattar åt minnet.
– Det var väl nån form av audition, kan man säga, fortsätter han.

Att mötet skulle resultera i Lasse Stefanz och att bandet 50 år senare är still going strong, om än med några nya medlemmar, hade Olle Jönsson aldrig kunnat drömma om. Men den passion för musik han har än i dag fanns där redan då.
– Så in i hoppsan. Det var Elvis och Sven-Ingvars som gällde för mig. Elvis har följt med mig genom livet och även Sven-Ingvars – förrförra sommaren stod jag på samma scen som Sven-Erik Magnusson och det var en mäktig känsla, berättar Olle Jönsson.

1969 kom den nuvarande kapellmästaren Christer Ericsson med i bandet och året därpå gjorde Lasse Stefanz sin första offentliga spelning, i Slottsparken i Smedstorp.
– Då var vi knappt torra bakom öronen, minns Olle Jönsson.
Resten är så att säga historia och sedan många år tillbaka är Lasse Stefanz Nordens största dansband och varje album man släpper går rakt upp i topp på listorna.
– Vi släpper en skiva, ”50”, nu vid årsskiftet, med gamla låtar som vi fräschat upp. Vi fick blommor av skivbolaget som både önskade god jul och gratulerade oss för att skivan sålt guld, tre veckor innan den kom ut. Det är rätt makalöst, säger Olle Jönsson, som konstaterar att bandet har en trogen publik.

Delar av denna trogna publik möter också upp i Kristianstad arena, för jubileumskonserten på trettondagsafton som nästintill är utsåld, och Olle Jönsson tror att det kommer bli en speciell kväll.
– Det känns jäkligt konstigt i magen, det är alltid lite extra nervigt att spela på hemmaplan, säger han.
Kvällen till ära är dansbandet förstärkt med en stråksektion, steelgitarr och blås och med dansbandsexperten och programledaren Thomas Deutgen som konferencier kommer bandet också att berätta anekdoter och minnen från åren som gått.
– Vi kommer att spela låtar från hela karriären. Sådana som folk känner igen, från den första hitlåten till den senaste.

Vilken var egentligen er första hitlåt?
– På ett sätt var det Vid en liten fiskehamn, men den blev inte vår hit. Vi spelade in den 1978, men det var Stefan Borsch som fick den stora hiten med den 1981. Första svensktoppshiten för oss var Oh Julie, 1982.

Vad har varit det bästa under de här 50 åren?
– Oh, det är mycket. Men personligen tycker jag den respekt vi har mötts av på senare år, från andra genrer. Många såg oss som något katten släpat in, men i dag är vi ett aktat namn, säger Olle Jönsson.

Kvar på listan över saker han drömmer att få göra under karriären är en duett med husguden Don Henley, ”det är så ouppnåeligt så det vågar man ju säga”, konstaterar Olle Jönsson med ett skratt, och att spela in en countryplatta i Nashville. Och 50-årsfirandet kan komma att fortsätta under året, med fler galor än den i Kristianstad.
– Det är möjligt att vi gör samma grej på fler ställen, men det har vi inte riktigt bestämt ännu. Och i juli vill Liseberg ha oss på stora scenen och då blir det förmodligen Plura och Mikael Wiehe som gästartister, säger Olle Jönsson.

Om vi tittar framåt – 50 år till är kanske lite mycket att begära, men hur ser framtiden ut för Lasse Stefanz?
– Vi tar ett år i taget. Vi kör så länge benen bär, säger Olle Jönsson.

×